Pimp my life
Extreme Makeover borde byta namn till "Pimp my life" för det är ju precis vad de gör.
Ful, vanskapt och ensam filur förvandlas till ett vackert , socialt under med stora tuttar och en hord med gråtande vänner som lyckligt väntar vid slutet av varje program. Jag kan slå vad om att hälften av dem vill slita ögonen ur det före detta svarta fåret, de kokar säkert över av avundsjuka. Men nej nej, vännerna är såååå glada, inte minst bästisen som förklarar hur hon hela livet skämts för sin fula vän som alltid blev utstirrad av fel orsak (gärna lite längre utläggning för at få suga åt sig av strålkastarljuet). Och föräldrarna tackar Gud för att de inte behöver dras med en vanskapt dotter längre (inte ett öga torrt). Och så mannen (ja, konstigt nog har hon nästan alltid en sådan), han kan inte bärga sig tills de kommer hem för att ta sig en lite närmare titt på vad kirurgerna har karvat fram ur hans före detta fula, oattraktiva fru (blink blink och menande blickar). Det var förresten han som skickade in en ansökan, mest på skoj såklart, till programmet.
Halleluja! Den amerikanska drömmen om Ett Perfekt Liv, jag kräks. Men likt förbannat så kan jag inte låta bli att titta på detta osmakliga. Alla läkare håller i början med om att "det är ett riktigt svårt fall, en utmaning" och att det var bland det mest osymmetriska de sett. Men det är ju samma själ som vandrar ut från programmet men i en hyllad skepnad, är det inte konstigt? Hon måste ju känna sig såå förvirrad! Helt plötsligt vil ALLA komma och prata och sliska, hon får vara med igen.Fenomenet är så märkligt men programidén är lysande eftersom jag tror alla kan indentifiera sig med att vilja ändra på något i sitt lilla utseende.
Undrar hur de väljer kandidater, kan tänka mig att hundratals "fula" människor sänder in sin ansökan i hopp om att bli pimpade. Väljer de den som de tror publiken ska tycka är fulast? Vad är kriterierna?
Well, den amerikanska drömmen lever vidare och jag sitter fastklistrad framför tv'n en gång i veckan, jag är inte ett dugg bättre än någon annan..
Här händer det inte mycket men jag börjar få in rutinen; äter lite, diarréar mycket, sover en sväng och så var cirkeln sluten. Skulle kunna göra ännu en innehållslös dokusåpa; Influensa Life.
Önskar att någon kunde pimpa upp mitt liv lite, känner mig som en pensionär på dekis...Behöver inte pimpas så mycket, bra i magen skulle funka fint...tips någon?
potatisens år och rastlös
Surfar runt mellan toalettbesöken- ett halvt glas juice och magen tar full action, jävla skit mage.
Hittade lite intressanta nyheter, som att 2008 är "The international year of the potato" läs mer på: http://www.potato2008.org/en/index.hml. Som om potatis är ett nytt påfund. I vilket fall som helst, potatis känns som en bra sak...
Läser också om en hyperintelligent unge som kan peka ut varenda jäkla land på världskartan, verkar som om hon inte har gjort anat under sitt ettåriga liv än studerat geografi, kanske föräldrarna tvingat henne, en flaska välling för varje kontinent hon lärt sig? : http://www.biertijd.com/mediaplayer/?itemid=4023
Tack till metafilter.com för tidsfördrivet, alltid matnyttiga nyheter...
Nu ringer Kevinski och vill ha med mig ut på drink. Hmm, borde nästa för den goda sakens skull offra mig, Krink fyller år och jag är vansinnigt trött på att vara offersjuk. Jag behöver ju inte dricka något...
Fokus igen
Fokus börjar återigen ligga på sex och pengar, det måste vara ett sundhetstecken!
Pengar: vill ha mer
Sex: vill ha mer
Kroppen har faktiskt inte lekt rövare på ett tag nu, jag klarade till och med av att gå till kiosken på hörnet för att handla cigg och juice. Pakistaniern som äger butiken tittade misstänksamt på mig; hade jag festat nu igen? När jag förklarade för honom att jag legat sjuk i flera dagar så skakade han bara på huvudet och sa: "You shouldn't party so much, no good for body". Han gav mig ett paket rullpapper som plåster på såren. Jag orkade inte hävda mig utan knallade glatt därifrån eftersom jag blev bjuden på 1 Euro, kändes som att vinna på lotto.
På sista tiden har jag inte festat alls, ja det var dan före julafton då, men innan det så var det närmsta fest man kan tänka sig julklappsutbytet på jobbet som ju var en ganska bister historia.
Nu vill jag bli en superskrutt igen, ska försöka äta lite, håll tummarna för att inehållet stannar i magen lite längre än 3 sekunder!
Intorkat fikon (stackars)
Sovmaraton och diarrélopp
För att tala i klarspråk; allt jag äter rinner rakt igenom kroppen och landar i toaletten som en brun, stinkande vätska. Sexy hexy...jag har nog aldrig känt mig sä här risig tidigare. Än så länge är det i alla fall på rätt sida om almanackan, jag hoppas att jag inte behöver inviga det nya året som ett diarréande offer. Jag får se det är som den sista upptakten på ett kaotiskt år. Soom den drama queen jag är så måste jag ändå erkänna att slutet på detta år inte kunde bli så mycket mer dramatiskt.
Man känner sig inte så himla tuff när kroppen bråkar med en genom att spruta kroppsvätskor åt alla håll, mensblod, skit, snor, som om någon spelar en ett spratt "nu du lilla snurrmaggan ska du lägga fåfängan åt sidan för en stund och bara känna på din kropps förmågor". Och jag kan tala om för er att kroppen kan. Att så många väskor kan sippra ur alla hål samtidig är minst sagt imponerande. Måste vara årets insikt.
Låter jag knäpp? I sådana fall skyller jag på att jag är uttorkad som ett fikon som legat framme för länge.
Sjuk på riktigt
Jag hade sett fram emot en riktigt tråkig jobbdag som jag ändå skulle känna mig jäkligt duktig över att ha avverkat eteråt. Hade tänkt mig att jag lite missnöjt skulle lunsa iväg för en dags arbete, lite lagom moloken, men ändå så tapper. Snacka om att vissa straffar Gud med det samma...
Förutom att jag blöder som en stucken gris så har jag nu även svullna knän, hostar och har feber. Har aldrig varit med om att knäna strejkar vid influensa tidigare, en ny upplevelse att addera på upplevelsekontot. Jag ringde till och med till pappa och gät igår för att jag kände mig så eländig. Trasig i utlandet, alldeles, alldeles ensam. Nja, med modifikation måste jag väl erkänna, men det kändes så just då, och pappa tyckte så synd om mig och det var huvudsaken....
Hade två projekt idag; hämta antidepp-piller på apoteket och att snacka med hyresvärden eftersom jag upptäckte för några dagar sedan att mitt kontrakt går ut den 18 januari. Det verkar ändå som om jag får bo kvar...han bad mig i alla fall att betala full hyra, jag hoppas att det innebär något positivt.
Det bästa med att vara sjuk är att man inte gör av med några pengar. Det värsta är att man inte tjänar några.
Mensmaggan- en otrevlig gnällmaggan
Inte för att vara spårig på något sätt, men för alla er som inte vet vad det innebär att vara mensmaggan så säger jag bara en sak: var tacksam! För alla er som förstår mitt lidande, tack för omtanken och ni kan lägga 3 chokladkakor (med fyllning) i brevlådan, men våga er inte på att vara sociala, jag bits och rivs. Den här tiden på månaden kallas "Eremitens dagar" vilket innebär att jag vill bara sitta själv i min ynkla ensamhet och gråta över att jag blöder mellan benen.
Ahhh, jag blir galen över mitt patetiska tänk. Som om det vore särskilt synd om mig för att jag delar samma öde som hälften av den här planetens befolkning? Nu får jag ta och rycka upp mig. Borde väl vara glad att man kan få barn och grejer, även om jag inte tänker försöka mig på att ha några. Så länge jag måste ta hand om mig själv så räcker det och blir över med ansvar.
Nu ska jag ge mig ut på cigarettjakt, dör snart av nikotinbrist.
En tripp av ego
Fuldag idag. Sminkade upp mig och fotade mig själv för att parta upp självkänslan lite, hur löjligt är inte det på en skala, men det skiter jag i. Blöder man litervis så har nöden ingen lag, jag vägrar känna mig ful idag. Blev uppiggad av den lilla snurrmaggan-pyramid jag skapade mig, tänker sitta och titta på den hela kvällen., egocentrisk är bara förnamnet.. Inget liv, men det känns som om jag inte precis är ensam så här på Annandagen.
Bara 12 stackars timmar kvar tills jag måste gå upp för att gå till jobbet, fan, fan, fan.
Från slacker till ass licker
När jag kom till Amsterdam för över ett år sedan så behövde jag verkligen ett jobb. Hade rest runt i Portugal och festat vilt i 7 dagar på Boom Festival. Droger, musik och dans i en salig röra. Jag hade inga pengar, inget hem, och ingen inkomst (men min själ var återfödd och jag trodde att jag kunde överleva på kärleken till Moder Jord) Tufft läge. Bodde runt hos kompisar som var mindre glada över att ha en fattig slashas hos sig.
Jag HATAR när folk ringer till mig och tilltalar mig med mitt förnamn utan att jag känner dem för att sedan inställsamt fråga om man har tid. De håller på att göra någon meingslös undersökning och man har chansen att vinna en nyckelring. Jag brukar fräsa "nej tack" och slänga luren i örat på dem, ingen har någon jävla rätt att ringa och störa mig och min dyrbara tid.
Så det var minst sagt ett nederlag när jag började jobba med Kevin på ett marketingställe. Jobbet gick ut på att ringa runt till den svenska befolkningen och med inställsam röst (och kom ihåg, alltid tilltala med förnamn, det är det ända jag kommer ihåg från "trainingen") fråga "om man får ställa 268 onödiga frågor, det tar bara 49 minuter och du har chansen att vinna en fin nyckelring"
Den svenska befolkningen var ganska osugen klockan 10 en lördagmorgon måste jag säga. Eller rättare sagt, folk var osugna mest hela tiden, men på helgerna blev folk riktigt förbannade. Det var det mest otacksamma jobb jag haft. Man fick ta en paus på 10 minuter och Kevin brukade rusa till toaletten för att suga på sin gräspipa. Jag förstår honom, all tröst var välkommen i denna förnedrande syssla.
Här satt vi, unga människor med ambitioner; konstnärer, författare, jonglörer, studenter och backpackers. Vi ringde för glatta livet för att få in lite pengar så att vi äntligen en dag skulle kunna komma ifrån skiten och förverkliga våra drömmar.
Kevin hade i alla fall modet att skapa sig lite kontakter, när han väl fick en person på tråden som var trevlig så tog han tillfället i akt och började rekommendera om sina egna favoriter (www.FuckGeorgeWBush.com, www.realityportal.org och andra nyttigheter), inte så populärt hos arbetsgivaren då uppdraget egentligen bestod av att luska ut vilka tv-kanaler folk tittade på och hur stor/liten deras inkomst var. Kevin blev upprörd och motiverade sitt agerande med att "om vi har tillfäle att förändra världen så är det väl bra att vi använder detta meningslösa ställe till något positivt?"
Efter ett tag fick jag mitt nuvarande jobb och jag lyckades hyra ett rum hos en fransk kille som utgav sig för att vara "a friendly gay guy". passade mig som handen i handsken tills jag upptäckte att han ju inte var bög. Och att han sket varje morgon i 2 timmar. Med öppen dörr. Jag fattar inte att jag stod ut, men jag antar att nöden inte hade någon lag..
Jag LOVADE mig själv för ett par år sedan att ALDRIG jobba på kontor, och att aldrig fastna någonstans. Kontorsbiten har jag ju redan brutit, men nu måste jag se till att jag inte fastnar i det här 9 till fem-snurret. Min fria hippiesjäl vill inte slicka röv på kontor. Min fria själ vill flyga!
Blöder som en stucken gris. Jävla menshelvete. Och samma scenario som alltid: "Varför känner jag mig så tjock" och "Gud vad jag känner mig svullen" för att efter ett par dagar bytas ut mot ett "aha, nu fattar jag varför". Jag måste vara lite dum eller nåt, hur många år ska det ta innan kroppen fattar? Antagligen lagom till klimakteriet.
I dag känner jag mig ivilket fall som helst svullen, snorig och tjurig. Snorig för att jag va ute och festade i för tunna kläder dan före julafton, svullen för att jag känner mig som en jäkla marsmallow och tjurig över att behöva jobba i morgon, de här lediga dagarna har givit mig värdefulla insikter, som att jag inte är gjord för att jobba på kontor. Är någon gjord för det? Jobba 8 timmar om dagen med något som inte gagnar en själv mer än att man har mat i magen? Missförstå mig inte nu, om jag nu ska jobba på kontor så har jag ju hamnat på ett riktigt bra ställe, vi säljer stövlar i olika vadstorlekar, något som vilken tjej som helst kan relatera till.
Bara det att jag inte vill sitta på en stol hela dagarna, samtidigt som ögonen blir allt mer fyrkantiga men Det Riktiga Livet pågår där utanför...
Det måste finnas något mitt i mellan att var urfattig utan jobb och kontorsråtta. Eller?
Tsunami i huvudet
Tsunamins nyhetsvärde återuppstår varje år, och så gör även mina minnen. Jag var där. Jag kommer aldrig att glömma tsunami-julen.
Jag hade bestämt mig för att jobba och bo i Thailand under 6 månader. Saker hade hänt i familjen, allmänt kaos rådde. Inte nog med det, killen jag bodde med i Berlin deklarerade att vi inte hade någon framtid tillsammans. Allt var bara skit rätt igenom. Det ända rätta var att dra.Jag behöve time out från Europa, familjen, allt känslotrassel. Åkte till Thailand och bodde med ett par vänner. Jag dök och snorklade hela dagarna, kan man ha ett underbarare jobb än att vara ute på båt hela dagarna,med massor av dykning och snorkling. På kvällarna var vi ett gäng som brukade gå ut och festa, vi hade verkligen kul. Men bäst av allt, jag var pepparkaksbrun, och jag kunde koppla bort allt jox som hade hänt de senaste månaderna.
Tsunami-dagen och de dagar som följde är bara som en suddig dimma i mitt huvud.
Kvällen innan tsunamin hade vi haft personalfest, julmat och massor med alkohol (som det brukar bli med svenskar i utlandet). Jag vaknade på morgonen bakis. Det var min lediga dag och jag bestämde mig för att piggna till genom att ta en power walk längs stranden. Jag var lat. 1 kopp kaffe blev 4 innan jag långsamt lunkade ner på stranden.
Jag möttes av vatten och skrikande människor. Vågen hade spolad in över stranden 5 minuter innan jag kom. Jag fattade ingenting, jag trodde att en vattenpump hade gått sönder. Visste ni vad en tsunami är? Jag hade i alla fall ingen aning. Till slut går det upp för mig att det här är stort, folk flyr i panik och jag vänder tillbaka hemåt. jag ringer till killen i Berlin (det ända samtal jag lyckas göra) och ber honom slå på BBC. Har det hänt något i Thailand? Det är lite konstigt här, folk flyr i panik. Han slår på TV:n och svarar att det är ingenting på nyheterna i alla fall, bara något om en jordbävning i Indonesien. Jag sprang hem till mitt hus och väckte vännen jag bodde med. Hon trodde mig inte och bad mig taga ner "Du är alltid så jäkla dramatisk, jag tänker inte gå någonstans".
I mitt huvud snurrade tankarna "tänk om jag gått några minter tidigare, hade jag funnits då?"
Jag var rädd, min kropp intog panikläge och ända tills jag kom tillbaks till Sverige så tror jag att jag handlade på ren instinkt för mina tankar var som en enda gröt.
Jag såg döda människor för första gången i mitt liv, jag såg barn utan sina föräldrar, föräldrar som förlorat sina barn, det går inte att beskriva med ord... Jag minns skräcken inför tanken att ännu en våg skulle komma, jag minns hur det inte gick att ringa, telefonnäten var överbelastade.
Et par dagar efter tsunamidagen. transporterad till ett Universitet i Bangkok som fungerade som något sorts kriscenter. Efter 3 dagar lyckas jag komma ombord ett plan hem till Stockholm. Pappa hämtade mig på Arlanda, han var helt förstörd. Men jag, jag ville inte veta av att jag hade varit med om något jobbigt, allting var bara bra med mig. ingen fick prata med mig om Thailand, tsunamin, jag blev skitförbannad. Jag mådde så dåligt över vad jag varit med om, men mest plågades jag av skuld över att jag inte hjälpt till, jag bara flydde därifrån. Jag sket i att folk ramlade på sina moppar när alla panikade och vile ta skydd. Jag tänkte bara på att springa, springa till ett säkert ställe där jag inte kunde bli uppäten av havet.
Mardrömmar besökte mig varje natt, jag vaknade ofta av att jag kräktes rätt ut i luften. Som om jag bar på så mycket ångest och sorg att kroppen var tvungen att spy ut det.
Ångestnätterna smittade av sig på dagarna, efter 6 månader var jag ett levande nervvrak som knappt vågade vistas bland folk. Till slut var jag så depromerad att jag inte såg någon utväg, det ända som kunde befria mig var att inte vara med längre. Det blev antidepp och det blev psyket. Jag ville inte ha hjälp, jag kunde inte förstå varför jag skulle vara på sjukhus. Jag fräste och spottades, var otrevlig och dryg, helt enkelt en förjävlig patient.
Efter ett par dagar talar läkaren om för mig att jag måste dela rum med en äldre sur dam. Jag var så förbannad, skulle jag behöva dela rum med en galen gammal satkärring? Hon var skränig, hostig och kaxig, hur skulle jag palla med en sån? I lunchrumet satt hon och kommenterade alla, hennes analyser var vassa och skoningslösa.
Den där gamla kvinnan förändrade in syn på allt. Genom hela livet har hon slussats in och ut på olika sjukhus, hon var schitzofren och manodepressiv. Hon tyckte någonting om allt och kändes så levande, så full i fan. Hela hennes skrivbord var överbelamrat med böcker, hon läste mycket. Vi satt hela dagarna i rökrumet, hon hade så mycket skvaller om personalen (vem som hade haft sex med intagna, vem som alltid kom sent, och vem som var extra generös med drogerna). Hon var så noga med att tömma askfaten, hennes fågellika kropp yrde i rummet, inte en fimp fick ligga och skräpa. Jag påpekade för henne att hon verkligen var fejig. Hon fnös mot mig samtidigt som hon gav mig en pillemarisk blick och sa: - Vet du, då skulle du se mig när jag är manisk"
Ibland grät hon på nätterna, jag brukade gå över till hennes säng och fråga hur det stod till. De första gångerna fräste hon bara "Dra åt helvete, kom inte här och spela allan". Men en natt hörde jag ett ynkligt snörvel "kan..kan du komma hit?" Jag brukade sitta hos henne och smeka hene på pannan tills hon somnade om.
Efter ett par veckor bestämdes det att vi inte skulle dela rum längre, jag höll på att bli hospitaliserad. Med andra ord, jag trivdes för bra.
När det var dags för mig att åka hem så grät vi båda. Jag lämnade henne med en mening: Tack så otroligt mycket för att jag fick lära känna dig.
Månaderna som följde var fyllda av terapi och till slut började livet att se levnadsbart ut igen. Ljuset i tunneln. Apropå tsunaminyheterna som återuppstår varje år..
Låt oss hetsäta i grupp- det är ju jul
Juldagen= Sveriges tråkigaste dag. Ingenting händer, allt är stängt och det ända nöjet som finns är att ligga på soffan och svälla upp. Att fira jul i Sverige är som att vara medlem i en ät-sekt. Alla tappar kollektivt hämningarna och tar igen hela årets bantningar på en dag. Vi sitter och hetsäter i grupp och kallar det sammanhållning. Kanske bubblar det så mycket skit under ytan så att det är lika bra att proppa igen trutarna gå in i ett däst "what ever" tillstånd?
Varje år får man frågan "Och var ska du fira jul någonstan" vilket lika gärna skulle kunna heta "och vart ska du sitta och bli fet i år?". Det är något med julen som får mig att må illa, inte bara all späckig mat, utan också all skitnödighet som ramar in hela helgen. Och då menar jag inte att trafiken till toaletten är tätare (vilket den antagligen är) utan det här kravfyllda Hur Det Ska Vara. Jag har alltid flytt. Jobbat eller åkt iväg någonstans, tarmarna liksom vrider sig inuti mig av alla outtalade och uttalade krav.
Här nere på kontinenten så rullar allt på som vanligt: coffe shopparna öppna, högtrafik i Red Light, och fulla barer som spelar julschlagers. Fokus ligger på fest, inte mat. Min jul har än så länge varit en väldigt harmonisk och lugn historia. Utan krav och utan sura uppstötningar. Halleluja!
Fryst Ikeapaj hos Kevin (här på sniskan) var min julfrossa för i år
Efterfest i sängen
Jag festade igår och hjärnan har tagit paus.
Damage: 50 Euro och 50000 hjärnceller
Jag handlade glada kalorier idag för att överleva julen.
Damage: 30 Euro och 2 timmars köande i överfulla butiken
Hade superbra sex igår, galet skönt, jag har börjat praktisera min sex 2 ggr om dan-plan, bra där!
Damage: 3 kondomer och en halv flaska glidmedel
Åkte hem till Karin och Jacob i går, Kevin är katt och lägenhetsvakt. Vi drack glögg och jag träffade för första gången Björn, kille med adhd som tar ghb för att stöket i huvudet ska gå ut i kroppen i stället. Han ville veta allt om mig "do you have a schaved pyssy?" och "what is your favourite position?"
Han berättade stolt att han bara tänder på tjejer men att Kevin är en hejare på att suga kuk så därför vill han gärna sexa sig med honom. Och med Krinkan, för han kan ha sex i flera dagar.
Vi gick till Korsakoff, sukställe med den stora fördelen att de har öppet sent. Danssade loss ett par timmar, sedan hamnade jag på Aruba-baren. eftersom stalkerkillen brukar hålla till där så trodde jag att alla hatade mig där av ren lojalitet till honom. Men jag hade fel, de var glada över att se mig, och stalkerkillen är i Sydamerika "på jobb" (fråga inte vad för sorts jobb).
Nu ska jag bara gosa in mig och bara äta hela kvällen. Men inte av älgkorven jag köpte på IKEA, den var god tills jag läste på baksidan av påsen att den innehåller "ätbar tarm". Äckligt.
Självterapi- Orgasm
Innan jag ger mig ut (och inte för att shoppa) så måste jag bara skriva ner det här medan jag kommer ihåg det, guldfiskminnet har en tendens att glömma.. .
I går kväll exploderade hela jag i tusen bitar, den orgasm som tog över min kropp var inte av denna värld. Jag tror på orgasmens helande kraft, det här med sexterapi är något som jag vill prova. Nehe, var det för folk som har för mycket sex? Finns det "för mycket". Är det någon hemlig maxgräns för vad som är sunt? Socialstyrelsen eller vem det nu är som bestämmer det, släng er i väggen!
Ska införa fler orgasmer per dag, mission 2008! Minimumgräns, 2 om dan. Tror att jag har hittat lösningen på alla mina problem, kommer att bli en mycket mer harmonisk skrutt.
Om jag smeker mig själv varje gång jag är rök och godissugen så kommer jag att vara den mest hälsosamma skrutten på den här planeten!
Att inhandla (eh, inte den här månaden såklart)
p-piller
sexleksaken jag såg i fönstret härom dagen
mer sexiga underkläder
glidmedel massageolja komboflaska (luktar sååå gott)
Pengar på mitt huvud
Vågade mig in på internetbanken---shiit, inte bra. måste, måste, måste hålla i pengarna... Vet inte vad det är för mekanism som gör att de liksom rinner genom fingrarna. Det är så kuuul att handla, börjar tro att jag är sjuk på något sätt, är det normalt att vara så besatt av att konsumera. Kanske borde ta upp terapin igen? Kompenserar jag för något? Antagligen...
I dag ska jag:
Inte shoppa (inte ens något litet)
Inte gå på Stora Affärsgatan (frestelsen för stor)
Inte göra av med några pengar
Inte vara sur för att jag bestämt mig för att inte göra av med några pengar
Inte ens tänka på pengar
Inte bli arg på mig själv om jag råkar göra av med lite pengar (det är ju ändå jul)
Johanna Sällström- en ögonöpnare för psykvården?
Läser i DN i dag att för många läkare var inblandade i Johanna Sällströms fall, Socialstryrelsen är kritisk, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=727542
Johanna hade tydligen blivit utskriven trots att hon enligt jounalerna inte alls var i skick att sändashem. Jag blir glad över att media riktar srålkastarna mot den svenska psykvården, om så bara för en sekund.
Min bror var på psyket i över ett år, och kan ni tänka er; han hade inte ett enda psykologsamtal! Läkaren kom på sin rond en gång i veckan, skrev ut lite mer lugnande/ uppiggande/ aptitökande preparat. Min bror var så groggy att det inte ens gick att prata med honom. Han var helt apatiskt.
När min bror ville åka hem så släppte de gladeligen iväg honom, gång på gång, varje vårdplats kostar pengar, och det är många som behöver hjälp.
Det slutade alltid på samma sätt, han satt och karvade sig i armarna efetersom han trodde att maskar kröp innanför huden. Tiden läker alla sår, men ärren på hans armar är så djupa att de kommer att vara med honom resten av livet.
De som jobbar inom psykiatrin borde ju veta att många människor som är psykotiska blir otroligt paranoida. Att motivera en skrämd, uppjagad människa att ta sin medicin tar tid och energi och det krävs proffesionell personal som vet hur de ska handskas med problematiken.
Genom att skicka hem patienten med ett recept som ända sällskap så kan jag lova er att psykvården skickar väldigt många in i en säker död.
Trots att scenariot med min bror upprepades gång på gång så följde de inte upp honom när han kom ut i det samhälle som vi alla har svårt att överleva i. Han åt sin medicin ett tag och fungerade riktigt bra i det samhälle som vi har bestämt att man måste klara av att vara i för att ases "normal".
Men hur lätt tror ni att det är för en kille i 20-årsåldern att äta piller som gör dig impotent, svag i kroppen, lönnfet, och finnig? Självklart ville han inte fortsätta ta dem, och ingen potesteade, eftersom ingen följde upp honom.
Som anhörig är det otroligt smärtsamt att se någon må så dåligt och att inte kunna göra någonting.
Jag kan förstå att man värnar om varje enskild människas integritet, men den policy som gäller "vill du ha hjälp så måste du själv söka den" går inte att tillämpa i vissa sjukdomstillstånd, något som både läkare och psykologer borde vara helt på det klara med. En männsika som inte ill bli hjälpt blir det inte heller. Det är antagligen därför så många hemlösa lider av en psykisk sjukdom. De har helt enkelt fallit utanför, efter som de varit oförmögna att söka hjälp.
Men tänk dig in i följande: Du tror att läkare ochpoliser är förklädda spioner som vill in i ditt huvud. Du tror att sjukhus är förtäckta anläggningar för att kunna göra experiment med dig. Du tror att alla på bussen kan höra vad du tänker, och du tror att du kan höra att ALLA är ute efter dig. Ja, så kan verkligheten upplevas för någon som har en psykos. Vem skulle frivilligt uppsöka det som man känner skräck inför?
Nu sitter min bror på rättpsyk (igen) efter att han psykotisk och onykter gjorde något som man inte ska. Jag undrar hur länge de förvarar honom den här gången. Han har fortfarande inte fått prata med någon psykolog, men de har ökat dosen av medicinen. Han kostar samhället en massa pengar, medan hans ungdom långsamt försvinner. Det hade inte behövt vara så. Psykiska sjukdomar är inte små historier som man drogar för en kort stund för att det sedan ska vara bra. Var finns samtalen om hur man hanterar stress, hur man hanterar vardagen, hur man lär sig att leva med en diagnos? Mediciner tar bort symptomen, men är det någon som hjälper till att reda ut vad den utlösande faktorn var/ orsaken? Och hur man kan förebyga att det händer igen? Den tid det tar att utreda och hjälpa ordentligt skulle i det långa loppet spara många mäniskors liv och många av Statens Slantar...
Att Johanna Sällström skickades hem i ett labilt tillstånd förvånar mig inte alls, eftersom hon är en i raden av många...
Shoppat- för mycket
Shoppade igår eftermiddag... alldeles för mycket som vanligt. Jag kom hem med:
En ny svart kjol (väldigt prinsesslikt fluffig
Skitsnygga underkläder, strumpbyxor och knästrumpor
En väldigt söt topp- matchar kjolen perfekt
En bok om shamanism
Ny mössa+ vantar
Nu måste jag ta och lugna mig, annars kommer mina stackars slantar att vara borta innan januari ens börjat.. Att jag alltis ska spendera så himla mycket, jag fattar det inte. Men det är så kul med nya saker...
Shoppa är terapi. Det finns inget bättre än att plöja igenom affär efter affär, prova plagg efter plagg för att till slut unna sig det som man vill ha. måste bara komma ihåg att jag måste ha mat i magen också... Och, jag vill ju spara pengar, hur nu det ska gå... Ja, ja, jag får helt enkelt äta gröt i slutet av den här månaden också...
Lilla vita fluff ligger i knäet, han vill alltid vara nära när jag sitter med datorn, så himla söt, vill att han alltid ska vara här.
Fluff
Det blev IKEA med Kevin igår, direkt till matavdelningen. Det var så kul att träffa honom igen, men han sa något som fick mig att tänka; "Jag tror att du har problem med relationer, så fort någon vill göra något med dig så känner du dig pressad och drar dig undan". Han har rätt, jag har en spärr inom mig, så fort någon kommer för nära eller betyder för mycket så blir jag rädd, kan inte förklara varför, bara en instinktiv känsla. Jag ljög och sa att jag går i terapi för det, varför ljög jag om en sådan sak? För att rättfärdiga mitt eget beteende? För att försvara mig? Kevin och jag tcker olika om mycket men han snuddade defenitivt vid en öm tå den här gången.
Faktum är at jag gick i terapi tills jag upptäckte att försäkringen inte täckte det, ska man betala 50 Euro för 45 minuters prat om sig själv? Då pratar jag hellre gratis med mig själv. Så länge jag trodde att det var ett gratisnöje så var det perfekt; alla gillar att pratar om sig själva utan att få mothugg, jag också.
Mina antidepppiller äter jag i alla fall. Jag undrar hur jag skulle må utan dem, skulle jag överleva en sekund? Nu klarar jag i alla fall av att hantera vardagen utan att trilla ner i Det Svarta Hålet, utan mina piller skulle jag antagligen ligga och stirra i taket tills årstiden är lite ljusare och snällare...
I morgon ska jag i alla fall hem till Kevin och träffa både honom och några andra vänner som jag har varit alldeles för dålig på att höra av mig till, ska bli riktigt trevlig. Löfte till mig själv: Bli mer social och lite lättare att ha att göra med.
Kevin lycklig med fulla kassar från IKEA.
Jag gick ifrån IKEA med:Kanelgifflar
Center toffee (4 lyckliga rullar)
Sill
Köttbullar
Tunnbröd
Ballerinakex
Senap
Rödkål
Snurmaggan ska bli tjock i jul- gladda kalorier!
Åh vad mysigt, lilla vita fluffet komer och stryker sig mot mig så här på morgonen. Jag är egentligen en riktigt hundmäniska, men den här lilla missen är så otroligt charmig.
En sak som stör mig lite är att de kom och lämnade lilla katten så skitig, han hade oljefläckar på ryggen. En annan sak som irriterar mig är att de inte lämnade några matpengar alls, jag hoppas verkligen inte att de har förväntat sig att jag ska
1. Ta hand om en smutsig liten krake
2. Betala all mat
3. Inte säga något om det
Jag hoppas att de självmant tar upp det när de hämtar honom. Missförstå mig inte, jag är inte snål. Tycker bara att det är självklart att man betalar sin husdjurs mat om man lämnar bort den. Vita Fluff är så fin och gullig, men han är liksom inte "bara att ha". Om de visste hur mycket tid jag lägger på at han ska vara aktiverad. Ja, ja, jag hoppas at det inte finns någon anledningen till oro...
Vita fluff- myser
Skulle vilja bo på landet med en massa djur omkring mig. Avundas min Sinnessyster i Sverige, hon läser till veterinär, har vovvar och bor nära ett stall. Jag saknar närheten till naturen. Här finns det en konstgjord park som jag kan utan och innan... den tar 22 minuter och varva om man går i rask takt. Hemma i Stokholm hade jag skogen runt hörnet, kommer ihåg när jag jobbade som konferensvärdinna på hotellet, varje dag efter jobbet så gick jag i Hagaparken, verkligen mysigt. Dessutom så jobbade jag på Skafferiet, ett cafe vid Stora Skuggan, mitt i fårhagarna.
Men ändå kan jag ju inte påsta att jag saknar att bära brickor 8 timar om dagen, servera sura Östermalmsmorsor som vill ha latte gjord på minimjölk och uppvärmda barnmatsburkar. Priset tog hon som började byta blöja på sin unge på ett av borden bredvid ätande gäster. Bebisen hade bajsat, de andra gästerna var minst sagt besvärade över att behöva äta ackompanjerade till lukten av barnmatsburksbajs. Jag gick fram till mamman och bad henne vänligt att gå någon annanstans. Hon svarade mig något i stil med "men det är ju bara en bebis" Min chef (som f.ö är bög och mindre barnkär) flikade in "Ja men den luktar som en fullvuxen karl"
Nej, jag saknar inte att jobba på cafe, dessutom, alla kakor och gräddiga saker som man måste försöka stå emot hela dagarna, såklart dömt att misslyckas.
Vondel park- 22 minnuters konstgjord grönska
Snön faller över amsedamse
Snön föll över Amsterdam i natt, vilket får mig att tänka på Metro-rubriken härom dan; "Ett snöfritt Amsterdam i år" syftat på att alla kokaindealare i stan ska in bakom lås och bom. Och många är dom. Man kan inte ens gå till affären utan att någon filur med kapushong står och väser "coke? coke? Good coke" Jag undrar om de har sina revir, eller om de bara vandrar runt och väser på måfå?
I turistguiden står det att man absolut inte ska handla droger på gatan eftersom de ofta har blandat ut det med tvättmedel eller bakpulver, kan tänka mig att det är många turister som blivit snuvade på det roliga.
Pratade för ett par månader sedan med en mer insatt person, han hävdar bestämt att det är topparna i de här landet som styr smugglingen, har till och med hört att drottningen skulle vara inblandad. Går väl att spekulera i, men jag är övertygad om att drogsmugglingen bidrar till ekonomin i det här landet..
Amsterdam är ingen snäll stad, väldigt gulligsnuttigt på utsidan, men hela stan är ett enda stort kriminellt högkvarter. Vet inte hur många bekanstskaper jag gjort som visat sig vara inblandade i både det ena och andra. Som när jag började umgås med Arubakillarna. De verkade så avspända, chilliga och sköna på alla sätt. efter ett tag så visade det sig att alla hade fuffens för sig, och mindre kul blev det när en av dem blev besatt av mig. Han stod och bankade på min dörr mitt i natten, kolad, full och absolut inte vid sina sinnes fulla bruk. Han kunde ringa och säga "I can see you now", för att sedan lägga på. Han började till och med parkera en sopbil utanför mitt jobb varje morgon. Kan ni tänka er; han började till och med köra sopor bara för att kunna stalka mig!
Min arbetskollega råkar ha en kusin som är städansvarig på vår gata, så killen blev förflyttad/sparkad. Nu har jag inte sett till honom på ett tag, en "snöfri jul" kanske var effektivt i år?
I vilket fall som helst; allt handlar om vilka människor man väljer att ha omkring sig. Jag vet inte varför jag attraheras av människor som antingen är lite småknäppa eller halvkriminella, gärna både och. Jag får nog switcha om radarn...
Stan är ju full av expats, vilket bidrar till att det är så lätt att träffa nytt folk, alla med olika historier om varför de hamnade i Amsterdam.
Jag älskar Amsterdam. Det är en helt galen stad med ännu galnare invånare.
Vad händer i dag då? Jo det blir IKEA med Konstnärskevin. Till och med en fattig anti-materialistisk bögkonstnär behöver Ballerinakex i bland.
Ekonomi!!! Lönen kom igår! Jag kan spendera igen, och livet käns med ens inte lika grådaskigt. Men den här månaden så måste jag försöka på riktigt, inte spendera allt på en gång... well, den som lever få se..
Råttor i väggen och livskris
Kompletterade förresten presenten till arbetskollegan igår; hon fick en bögporrfilm (hon gillar precis som jag att se två killar ha sex) och en joint, jag tror hon blev gladast för de presenterna. Så det spelade alltså ingen roll att hon är muslim.
När man pratar med holländare om drogpolitik så blir de alltid lika fulla i skratt, de kan inte fatta att allt som har med droger att göra är förbjudet i Sverige. Jag kommer i håg när jag jobbade på stora telecomstället, vår Manager hade fått en son, han bjöd alla anställda på champage och jointar. Skulle knappast hända i Svedala. Det är inte själva jointandet i själv som gör det; hela grundinställningen till det mesta är friare här. Inget "vad ska grannarna tycka"...
Och när ska Sverige lära sig? Ju mer förbjudet något är, desto mer spännande, det vet väl alla?
När jag flyttade hit för första gången så bodde jag i ett svenskt kollektiv, vansinnigt vimsigt. Totalt tror jag att vi som mest var 12 personer som bodde under samma tak. Killarna hade grow room i källaren och jag kommer ihåg att alltig kretsade kring den där utrustningen; lampor, fläktar, värme..Huset hade inga dörrar utan vi hade hängt upp saronger överallt, har man ingen dörr så får man göra sig en. Jag saknar den tiden, allt var så knäppt och kul, det var innan kontorseran.... någonting drar i mig igen, jag är så trött på att leva vuxenliv och jobba på kontor. Är det en stundande 30-årskris?
Jag undrar om det kommer några kul grannar till helgen. Lägenheten bredvid min brukar hyras ut till grabbgäng över helgerna, en sorts förlängning av ett guest house som ligger i kvarteret. Varenda gäng som har bott där har i börjande varit så himla braxiga; första gången på resa utan mamma.. Men ALLA, har kommit och knackat på min dörr, upprivna, uppskakade och svampade. De stammar alla att de hört konstiga ljud i väggen, spökljud. När jag förklarat för dem att det bor en stor råtta i deras lägenhet så brukar de inte precis bli lugnare. Jag kan tänka mig att i deras psykedeliska tillstånd så växer sig den där råttan så stor att det inte är konstigt att de sover med knivar under kudden.
I kväll ska jag lösa mössproblemen i min lilla skokartong; jag ska vara kattvakt i 10 dagar. Vitt fluff soom älskar att hänga i persiennerna och gnaga på bonsaiträdet. Mysigt.
Skruttdag
Status idag:
Arg
Fattig
Hungrig
Bajs i allra största allmänhet
Bläää, varför är det så jobbigt att vara jag? Jag orkar inte med mig själv just nu. Ge mig lite andrum från mig själv, jag behöver semester.
Och vill jag verkligen jobba med stövlar resten av mitt liv? Klart jag inte vill!
Jag vill resa jorden runt, uppleva så mycket jag bara kan innan jag sitter och torkar in på något äldreboende.
Jag får panik, tiden flyger iväg alldeles för fort! Jag hänger inte med, vart är pausknappen?
När någon har fräckheten att påstå att jag är 28 så protesterar jag ända tills jag tänker efter och kommer på att det faktiskt är sant. Mellan att jag fyllde 20 och nu så kan jag inte förklara vad som hände. De sa bara "poff" och så är jag här. Kanske bara behöver blunda en gång och så är jag 70 och sitter och lägger patiens och matar fåglar. HJÄLP!!!
"Jag är 28 år och jobbar med stövlar", klingar ju inte så vidare värst spännande. Nej, "Hej Jag är 20-någonting och bor i Amsterdam" låter faktiskt lite coolare. Men är det inte något pubertalt och omoget över att jag ens tänker på vad som "låter coolt". Ni ser, jag har fastnat! I dag är i alla fall en väldigt ocool dag. Jag har flottigt hår dagen till ära, smutsiga byxor,iskalla fingrar, och kalsonger. Obs! Inte varma långkalsonger, utan kalsonger, sådna där med plats för pung och allt, ser säkert ut som om jag har blöja på mig men som sagt, jagt är inte så cool idag jag.
Ut ur fittdimman
Vad jag önskar mig just nu? En arbetsplats med bara killar. Är så jäkla trött på den kackelstugan jag jobbar på.
I kväll hade vi julklappsutbyte, en lättsam historia som skulle kunna ha varit riktigt trevlig om det inte vore för att ALLA satt och mätte sig med varandra hela kvällen. vem hade köpt finast present/vem gjorde så att glöggen blev god/vem bar minsan maten från affären o.s.v o.s.v...Jag satt tyst hela kvällen och bara betraktade medan mitt humör som efter 2 timmars extra arbete var ganska utmanat redan.
Ska det vara så svårt att umgås och vara trevliga mot varandra för ett par timmar om året? Vad är problemet? Skulle det ha varit en gäng killar så hade de antagligen druckit grogg, dunkat varandra i ryggen, druckit lite mer grogg och sedan gått på porrklubb. Typ. Simple. Men nej, vi ska tjaffsa hit och dit, och älta minsta grej någon annan gör, samtidigt som vi lismar mot personen ifråga för att sedan springa ut och spy galla över samma person. Kom igen , det finns ju inte ens någon tupp att tävla om, vad handlat det om egentligen? Avundsjuka? Missunnsamhet? Tristess?
Jag ahr aldrig lärd mig de där spelreglerna, uppvuxrn med en pappa som brydde sig mer om att strumporna var rena än att de hade samma färg, jag måste ha missat något som alla andra tjejer har i deras socialmanual. Tror inte att det är en förlust.
Insiktsmaggan
Veckans insikter (so far):
Insikt 1: Jag bytte bena på frisyren och blev en läckersnäcka (därav egobilder)
Insikt 2: Mössa är bra på vintern, annars får man mjäll
Blir alltid så himla torr i hårbotten på vintern, vill inte bli mjällmaggan. Tack Åhlens för den superbra Smoothing Gel, fick den av mamma förra julen, men den verkar funka än.
Insikt 3: Måste skaffa katt, hör möss i väggen, väldigt läskigt.
Amsedamsehus lever verkligen inte upp till svensk standard. Var glad om du har en dusch i lägenheten. Och var ännu gladare om du nite har möss. Mtt golv lutar så mycket att man får lov att bulla upp sängen med böcker för att ligga någorlunda rakt. Om jag kompletterar med några kul speglar så kan jag ta entre när folk kommer och hälsar på: Amsterdams egna Lustiga Hus. Iofs så är nog de flersta i sitt egna lilla lustiga hus, till och med turisterna, de blir ju tipsy av allt bongande och jointande.
Ja.. that's about it
Amsedamse
Finurligskrutt- Ego
Julstämning med massageolja
Köpte världens bästa julklapp till Secret Santa igår, Massageolja och glidmedel i ett, Emelie kommer säkert att bli hur glad som helst. På såna där julklappsgrejer på jobbet så brukar folk ge nyckelringar, men nu får hon ju faktiskt något som hon verkligen behöver. Förresten hon som äger prutthunden, nu kommer jag säkert att få vara hundvakt lite extra, he he..
Julstämning
Pengar...
Måste lära mig att spara. Varför har jag aldrig några pengar i slutet av månaden? Äh, retorisk fråga, för att jag spenderar för mycket. Faktum är att jag älskar at konsumera, sedan kan mina fluffisvänner sitta där och säga att pengar inte har någon betydelse. Pengar betyder allt, t.o.m i fluffsammanhang. Som nu, jag har inte ens råd att gå på yoga.
"De bästa nöjena är gratis" brukade pappa alltid säga. Men vad ha inte sa var att det gärna får vara i kombination med något som kostar.
Nu är jag i alla fall så pank att det känns alldeles självklart att inte spendera allt på en gång. Men så känns det ju varje månad, jag lär mig aldrig. Ungefär som mensgrejen; varje månad undrar jag varför magen känns så svullen och varför jag känner mig fet som en stuffad gris. Ända tills mensen kommer tillsammans med ett -Aha, det var för att jag skulle ha mens.
Kroppen kanske förtränger de här detaljerna för att gör det lite mer uthrdligt att leva?
På fredag blir det i alla fall Glada Lönen, shoppa, shoppa, shoppa! Vet inte riktigt vad än, men det brukar lösa sig.
Morgonskrutt
Blev varken sex eller sexleksak igår.. gick ut på stan, så f-ing busy, vad kunde jag förvänta mig? God vän och jobbkompis ringde, drack latte tils det sprutade ur öronen och snackade så mycket skit att min tunga antagligen är blå. Hittade en liten ljusmojäng till min kollega, ganska fin.. Skulle gå till kondomerian för att komplettera lite men den är stängd på söndagar. Får luffsa dit idag..
Vännen som dejtar porrstjärnan berättade igår att han tyvärr inte lyckats lära honom några tricks än, vilket ju jag har lyckats med när jag har varit hundvakt åt 13 åriga pruttungen. Jag tipsade; nyckelordet heter Belöning, han får helt enkelt dingla med en korv eller något:-)
Idag måste jag måstea mig till posten för att sända 3 säsonger av Oz till min brorsa, han vill så gärna ha dem innan jul. Fängelseserie under juldagarna är perfekt, och Oz smäller ju lite högre än kvinnofängelset.
Jox
Ahhh, nu spårade tankebnorna igen, sex, sex, sex. Vill köpa sexleksak till mig själv. Kanske skulle använda jobbets presentbudget till att tillfredställa mina egna behov? Nej, det går inte... Har gurka och morötter hemma, alltid budget innan löing. Förresten så ligger det ju en sovande snopp i sängen (läs dingeldase), kanske borde väcka den och sen gå ut och shoppa?
Jag skule verkligen vilja prova at ha snopp för en dag, det verkar så roligt att runka, kissa mönster i snön, och bara ha något att joxa med. Jag kan ju iofs också joxa, men det verkar så händigt att ha joxet så nära till hands.
Present..
Latmaskar mig... måste ut och köpa födelsedagspresent till kollega, vill bara sitta här och egotrippa. Kanske köpa kul sexleksak? Det är ju i alla fall något som komer till användning... Fast iofs, hon är muslim, onanerar muslimer? Rimligen. Eller? Kanske värsta synden. Hmm, måste ta reda på saken, lovar att dokumentera vad jag kommer fram till.
En skön dag...
I hela mitt liv har jag fnulat på varför killar pruttar mer än tjejer. National Geographic Channel har löst mysteriet genom at låta en tjej och en kille gå runt med var sin pruttometer en hel dag. Svaret? Killar och tjejer pruttar precis lika mycket, bara det att vi tjejer har snitsat till ljudeffekterna. Så nu vet ni det! Jag har i alla fall alltid undrat. Mellan alla "air crash investigations" och "Seconds from Disaster" så har den kanalen sina guldkorn!
Fantastiskt skön lördag igår förresten!
Srosade runt i grannkvarteren hlea dagen. Det är sådana här dagar som en schlagerbar och galna grannar känns som bagateller.
Nära rokin Heren gracht Dam
Besökte kondomerian på Warmoestraat. Så kul, men vem vill bli påsatt av en snopp som ser ut som en krokodil? Jonas på Skansen? I vilket fall som helst, Amsterdam skulle inte vara Amsterdam om det inte fanns en riktigt kondomeria!
Kondomerian
Gick även in på Dildorian, vill ha ny leksak. Lite dålig bild, men jag vill ah den tredje från höger. Snälla snälla Tomten, kan jag få den? Den ser alldeles perfekt ut som... julsällskap!
Dildorian
Jag hamnade mitt i julstressen på Magna Plaza och BK, två stora gallerior. Folk är ju helt galna, de stressar runt som om det vore en happening som aldrig kommer igen. Jag kan lugna er, ni får en ny chans om 365 dagar. På BK var det två jättevackra änglar som delade ut chokladpengar. Me like! Mycket trevligare att köpa julklappar ackompanjerat till lite bar hud. Jag sket i julklapparna och pratade med den grekiska guden om gayklubbar i stället.
Magna plaza 2 godbitar, BK
Innan jag gick hem så passerade jag Grasshopper, en coffeshop. Köper aldrig något där eftersom priserna är rena turistfällorna. Inte för att jag brukar handla på dessa skumraskställen, bara för patrask och löst folk...ehhh
Grasshopper
Avrundade kvällen med lite vin och sjuukt bra sex, kan man ha det så bra? Sex borde vara en terapiform. Sex ÄR en terapiform.
Snurrmaggan efter 6
Courtney Love, släng dig i väggen!
Boom Boom Boom
På min väns begäran så har jag den stora äran att presentera Kevin Zaars nya film "Boom Boom Boom"
För alla som har drömt om att se Snurrmaggan röka bång och frottera sig med likasinnade, voila!
http://video.google.com/videoplay?docid=-6374362624018245881
Det är inte insidan som räknas
Jag sökte jobb på arabflygbolaget. för ett år sedan. Det var typ 4 intervjuer med så många frågor at jag kände mig sjukt utvald när jag blev kallad till den slutgiltiga intervjun på Arlanda med representanter från företaget. Jag hade köpt en ny dräkt, klippt mig och läst på hela världskartan, kunde minsta lilla ö, tänkte att allmänbildning kan ju inte skada.
På Arlanda så var vi typ 200 tjejer och en fjolla. 199 av tjejerna var blonda, en var mörkhårig och det var jag.
Jag och gaykillen fann varandra med en gång, vi var "hitta 2 fel". Han försökte peppa oss båda med kommentarer som "vet du, vi sticker ju ut i den här tråkiga massan, det kan ju verkligen vara något positiv" Hans nasala röst och gulligt svassande fick mig på något sätt att känna hopp, vi skulle kirra det här.
Dagen gick och det var dags för den slutgiltiga intervjun, one to one med 2 bistra araber. I mitt huvud så gick alla smarta grejer som jag skulle säga runt runt, nu gällde det! Jag steg in i intervjubåset, de granskade mig uppifrån och ned och sa - Show us your profile och show us your hands and arms och thank you, next.
Jag fattade ingenting. Jag hade ju inte ens fått öppna munnen! De var inte intresserade av vad jag hade att säga, de hade inte ställt en enda fråga!
Jag gick ut och kedjerökte, tänkte att det är väl så det går till när Förenta Arabemiraterna ska anställa flygvärdinnor. Kulturskillnad. Fjollan kom också ut. Han såg moloken ut. De hade inte ens velat se hans profil.
Efter två timmar var "intervjuerna" färdiga och det var dags att räkna upp de som klarat profiltestet. 5 blonda skönheter såklart. En av representanterna tackade på knagglig engelska för visat intresse och sa att alla kan ansöka nästa år igen.
Jag och gaykillen masade oss tillsammans med 193 andra förlorare tillbaka till Arlandatåget. På tåget satt vi som två förbittrade olycksfåglar. Fjollan spekulerade högt
- Hoppas att tåget kraschar, och att vi alla dör. Jag kan se rubrikerna framför mig " Flygbolagets nobbade orsakade deras död. Då skulle de få minsann"
-Hmm, svarade jag, nedslagen av dagens stora fall.
- Och vet du, det bästa av allt fortsatte han, det är att de skulle aldrig kunna komma hit igen och göra dumma intervjuer för de skulle vara stämplade för evig framtid som de som först förnedrade och sedan dödade sina kandidater. Då skulle de få något att tänka på!
- Jo, det är ju i och för sig sant, svarade jag medan jag tänkte på hur jävla onödigt det var att jag köpt den där svindyra dräkten. Och all tid jag lagt ned på att förbereda mig på potentiella frågor. Jag skulle lagt pengarna på en blondering i stället.
På T-cetralen var det dags att skiljas åt. På något sätt så hade vi gjort en connection, nederlaget hade linkat oss samman. Vi kramade om varandra och bytte telefonnumer. Han lämnade mig med orden " ja, ja, om inte annat så ses vi väl nästa år, de letar säkert efter en annan typ då..
Så illa är väl inte profilen ändå...
Morgontankar
Hur länge kan en spermie överleva i en kondom? Jag menar, de borde ju vara ganska vana vid att leva instängt? Det måste ju förstår bero på hur varmt det är runt omkring, eller?
Min gayvän i Amsterdam har skaffat sig en älskare, en före detta porrskådis. Det faktum att han är en före detta porrskådis verkar vara viktigt för min vän. Men frågan är; Är älskaren bättre i sängen, eller är han bättre på att spela i sängen? Antagligen en riktig egotrippe som bara presterar när kameran är på... Jag frågade i vilket fall som helst om vi inte kunde swappa, min vän kan låna den 13-åriga pruttande hunden som jag brukar passa, och jag kan låna hans porriga älskare. Bög eller inte, är han skådis så måste han ju kunna switcha om till skådespelarmoodet och bara göra vad han ska.
Pruttande 13-åring, någon?
Fuzzy Friday Feeling
Äntligen fredag! Absolut ingen plan, förutom att jag ska pyssla med mig själv hela helgen. Egotrippmaggan.
Jag har blivit beroende. Av facebook. Hela fenomenet är så fantastiskt fånigt; skaffa dig så många vänner som möjligt, poka, pika, spanka och pussa. Ända kan jag inte låta bli, flera hundra gånger om dan går jag in för att checka min status (inte på jobbet längre eftersom sidan av någon märklig anledning blivit blockadL) Vad är det som utvecklar detta ticks? En tröst är ju att jag i varje fall inte verkar vara ensam, kanske skulle starta en stödgrupp?
Tittade på TV härom kvällen, barnprogram. Vet ni hur coola och high tech barnprogrammen är nu förtiden? Animerade mangafigurer i supersnygga modekläder. Det handlade om ett par killar och tjejer. Killarna hade hippa dreads och pösiga byxor, tjejerna hade hur coola frisyer som helst. Tyvärr missade jag handlingen eftersom det var dubbat till holländska, men jag förstod i alla fall att det handlade om musik, kärlek och andra intressanta saker.
När jag växte upp så fanns det två barnprogram; Lillstrumpan och Syster yster, och Alfon Åberg.
Lillstrumpan och Syster Yster handlade om 2 strumpor som umgicks med varandra, Alfons lekte med sin låtsaskompis Molgan medan pappan rökte pipa.
Jag tror att det kan ha haft en impact på min personlighet. Herregud, två strumpor och en osynlig vän, inte konstigt att man äår mörkrädd..
Min lillebror hade i alla fall en vuxen man i björndräkt (Mr Björne) och små blåa gubbar (smurfarna). I och för sig, inte för att han verkar mindra förvirrad av tillvaron än jag...
Konsekvent tänkande- Nej
Vi dränker in oss i parfym, sminkar oss och rakar oss. Allt för att försöka förändra oss till något vi inte är. Ni kanske blir chockade nu, men vi luktar! Vi har hårbuskar på de mest konstiga ställen (vilket annat djur är nästan helt hårlöst förutom på ställena man tänker med, huvudet och.. ja ni vet vad jag menar), och vem ser inte förjävlig ut på morgonen? Men ändå leker vi charader och täcker över, tar bort, och justerar. Man vill ju nite vara äcklig. Någon bestämde att hår under armarna bara är sååå okvinnligt och opassande; Men då är ju varenda jävla kvinna okvinnlig!!
Jag är inte ett dugg bättre själv; jag rakar benen och det som finns emellan, jag plckar ögonbrynen till det knappt finns något att noppa. Jag har en morgonritual som jag följer strikt; kaffe, cigg, dusch, smink, påkläd, fön, justera smink, cigg, sista granskning i spegeln och voila: redo för en dag på jobbet. Varför? Ja, varför skulle jag känna mig helt hemsk om jag bara hoppade upp ur sängen och in i kläderna och lommade iväg till jobbet, osminkad, oparfymerad och okammad. Det var ju ändå så Gud (eller vem det nu kan vara)skapade mig. Och dig. Och alla andra. Men hur många av mina vänner har jag sett i naturligt tillstånd? När lät jag mig själv vara i mitt egna varande?
Varför kom de här tankarna nu? Jo för att jag kom på att jag måste köpa piffsaker; rakhyvlar, ansiktsmask, body lotion, hårinpackning och nagellack...suck
Utökat ordförråd
Jag önskar att addera ett nytt ord till Svenska Akdemins Ordbok; Dingeldase. Innebär en snopp i slakt tillstånd. Tycker att det låter gulligt, men kan även användas som skällsord: " Din jäkla dingeldase" (typ worthless). Kombineras ordet med dång så blir det dingelidångdase = snopp i slakt tillstånd som dinglar. "Får du inte upp den? Nej jag har dingelidångdase".
Nu är jag avslöjad, verkligen viktiga saker som jag bryr mitt lilla huvud med under betald arbetstid. Kreativitet kan komma ut på många sätt, idag munbajsar jag. Och det är helt ok, det är ju ändå Lucia.
Snurrmaggantankar
I had a deep talk to myself least year
- Grow up and forget about "30 years" fear
So I made up my mind
I said next year, you will find
Still me, but another kind
2007- M y year of vow
Stop smoking; start jogging, no matter how
Take care of my nails and take care of my hair
Be friendly and patient and always be fair
Stop judging, stop nagging, and stop eating snacks
Don't listen to gossip, but always facts
Be opened to strangers, and love myself
Only choose cultural movies from video shelf
Be kind; be calm and full of respect
Listen and learn and never neglect
The money I promised to save
That's how an adult behave
Wider my view, because people think different
Be focused and smart, work efficient.
Put things in perspective and think twice
Most important of all, always be nice
But now in the end of the year
I tell you without a tear
That I didn't run in the forest, like crazy,
I prefer a glass wine and to be big time lazy
My house is not clean but very bohemia
My mind is clear but not yet very academia
I like to watch Oprah and Dr Phil
And Will & Grace, aren't they for real?
My Italian neighbours make me scream
While they party all night and interrupt my dream
I cry when the radio play my favourite song
I have no patience, everything takes too long
I loose my temper when I have to queue
Instead of think twice I think f-k you
I jump up and down when life is unfair
I bite my nails, my hair needs care
I spend my money far to fast
On crap, that often for long doesn't last
But now I have made up my mind
Finished with lists of these kind
No more To Do lists on how to be better
If you think different, write me a letter
Just being me is all I need
And chocolate therapy is the best, indeed
Welcome to my Vila
Nu börjas det igen; julen. Jag vill inte. Som vanligt befinner jag mig inte i Sverige under denna ångestladdade helg, det blir jobb i stället. Kan sitta och gotta mig i alla feta julskinkor och hjärtattacker på aftonbladet.se. Tryggare att följa spektaklet på avstånd.
Här i Holland firar de inte jul, de har något som heter Sinterklaas, en barbarisk histora. Sinterklaas och hans negerslavar från Spanien springer runt och ger presenter till alla barn, i alla fall de som varit snälla. ALLA ungar springer omkring svartmålade i ansiktet och de har konstiga kalaspuffbyxor på sig, det ser inte klokt ut.
I vilket fall, alla högtider som innebär förväntningar ger mig utslag. Röda stressblemmor, jättesexigt. Jag försöker att tänka att jag verklgien inte ska stressa upp mig, man behöver ju inte bry sig mer än man vill, eller hur? Men i slutändan så springer jag ändå omkring och jagar julklappar, skickar julkort och gör allt det där som man "borde". I år har jag verklgien bestämt mig- fuck tomten
Jag bor i centrala Amsterdam. Ovanför en holländs schlagerbar, och under 5 italienare. På 17 kvadrat. Jag har bott här ett år nu och folk brukar fråga mig varför jag inte flyttar eftersom det alltid är sådant oväsen. Jag tänkte på det de första 5 månaderna, men nu har jag liksom vant mig. Framförallt så bor jag centralt och som alla vet så är det läget som räknas. Typ. Att man sedan får betala med lomhördhet och hög hyra är liksom något man får räkna med.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får lön innan julhelgen. Eller rättare sagt, jag har räknat iskallt med det. Jag kommer inte att klara mig annars. 35 euro på kontot, känns som att det blir en riktig grötjul om inte pengarna kommer in.
Jag måste lära mig att inte spendera så jäkligt, men det är så svårt att låta bli. Det finns ju så mycket fint som man vill ha. Pengar gör en kanske inte lycklig, men att konsumera är kul. Tills om en vecka (om jag har tur) får jag drömma om att shoppa, tills dess, snålmaggan. Egentligen borde jag vara tacksam, läste jag på http://www.globalrichlist.com/ tillhör toppskiftet på denna jord, skulle antagligen vara världens bästa snattare om det inte vore så..suck.
