Sofia´s

Och det känns alldeles otroligt bra. Har sovit bort halva dagen, första veckan på jobbet efter semestern var minst sagt upp och ner. Så mycket att ta igen, känns som om jag drunknar i ett hav av jobb.

I dag är det firmafest med Miami Vice-tema. På en båt. Lyckat när det ösregnar helt galet och är iskallt. Inte så mycket. Men det blir trevligt iaf, har inte varit ute sen i Sverige, och jobbfesterna brukar vara lyckade.

Jag älskar bebisar men har förstått att den första tiden är allt ifrån lätt. E har inte sovit på flera dagar, jag skulle bli helt tokig. Och på det så är deras katten därnere igen (han bodde hos mig ett par dar), eftersom han och min lilla bitch fick bråkryck under nätterna så hårtussarna flög och jag fick hjärtattack. Typ.
Önskar att jag vore ledig längre, då hade det inte spelat så stor roll.. men nu när man är tillbaks på jobbet igen, jag skulle inte klara av det om jag inte sov ordentligt. Så nu sitter jag här och känner mig ego över att jag inte orkar mer än vad jag orkar...

Upp och hoppa igen, Tisdag..
Mitt team hade inte hunnit växa till sig alltför mycket, en ny kile har joinat. Och det var som Kevin skulle sagt, "ett märkligt sammanträffande". För han kände Kevin eftersom de jobbade tillsammans för ett par år sedan. Vi pratade minnen en bra stund och han blev chockad när han fick höra att Kevin inte finns med oss.

I dag börjar jag tidigt, halv nio. Och i morgon är det firmafest! Synd att jag har åkt på att jobba på Torsdag, men det är ok, har ju haft min share av semester för ett tag.

Förresten så är min och mitt teams nya plats alldeles toppen: utsikt mot kanal och en tyst hörna. Ska ta med mig kameran i dag och dokumentera:-)

Så var det snart dags att åka till jobbet..10:00 till halv sju idag, lååååång dag. Just det passet tar aldrig slut. Men men, nu är det bara att köra. Antar att jag har tusentals med mails att plöja igenom, I can do it!

Så är det vardag i morgon igen då.. varför går de lediga dagarna alltid så himla fort. De liksom passerar utan att man märker det, helt plötsligt är det bara över.
Jag är livrädd över att komma tillbaks till kontoret i morgon. Callcentrets livscykel har hunnit snurra ett par varv, jag har hört från kollegor att 84 nya personer har anställts och jag och mitt team (som antagligen har dubblats) har en ny, bättre plats. Alltid något. Och undrar vad de menar med "bättre"? Tystare? Mer avskilt? Mindre avskilt? Så, tillbaka till introduction talks, performance reviews och produktivitets-stressen.. suck. Men det är i slutändan det som gör att jag kan köpa fina gympadojjor och dricka dyra drinkar på stan. Så helt enkelt bara att bita ihop och göra det bästa av det. Usch, det där lät ju inte alls positivt, så illa är det ju faktiskt inte. När man väl är där. Nu är det kvällen innan och den är egentligen jobbigare. Sen är det också något visst med måndagar, de är liksom fadda och så långt ifrån avkoppling man kan komma.

E's lilla flicka är så fin, hon har maassa hår på huvudet och är så liten, så liten. Tänk att man varit sådär liten en gång i tiden, så svårt att tänka sig.
Satt och tänkte idag på hur jobbigt det var att vara tonåring, jag minns ångesten och rädslan över att inte duga som man var så tydligt. Hur man stod och ojade sig, fixade och trixade för att se bättre ut. Sen kom jag på att jag gör ju likadant nu. Men istället för att dra igång en tung sälvanalys gick jag till kylskåpet och hämtade en chokladpudding. Med grädde. Och det är faktiskt den stora skillnaden; jag går inte in i det så långt längre. En finne på näsan kan inte stoppa mig från att gå ut, världen får helt enkelt deala med den. För 15 år sen hade jag ringt skolan och sjukanmält mig. För en liten finne! Eller en dålig hårdag (oj vad många sjukdagar man skulle haft om man gjorde det nu). Känns som små framsteg har gjorts ändå. Progress i det lilla i det långa loppet :-)

Nåja, nu är det snart dags att krypa upp på loftet och skönhets-sova lite, morgondagens prestation är likvärdig med att bestiga Mount Everest.

Jag skulle blogga varje dag i Sverige hade jag bestämt mig för. Men dagarna räckte liksom inte till och det bliv inte en endaste rad skriven. Men för att sammanfatta lite kort så hade jag en fantastisk semester i Stockholm. Massa intressanta möten och trevliga kvällar.
Nu sitter jag här i mitt Haarlem igen och känner tomhet. Som om luften på något sätt gått ur mig.

Rolig händelse är i alla fall att E har fått och fött en liten dotter för 3 timmar sen. De kommer antagligen vara kvar på sjukhuset tills i morgon. Jag hoppas att jag får se den lilla sötisen i morgon!!