Sofia´s

Vilken fantastiskt dag; sol, cykel och hemmapyssel. Nu är både utemöblerna och naglarna putsade, och jag är nyklippt och känner mig helt fantastisk! Tänk om alla dagar vore som dessa, vad otroligt.. harmoniskt! Men, men, med mitt bipolära känslostyra psyke så får jag helt enkelt bara älska de dagar som är extra snälla. Precis just så som denna dag. Bara att liksom flyta med och fånga the moment. 

Och så är det min fina, fula cykel. Jag är helt kär i den, så härligt det är att trampa sig genom stan när solen lyser på himlen och de flesta bilförarna fortfarande verkar sova eller vara ute på landet eller något i den stilen. Det gör liksom ingenting att den är kräkgrön och gammal, den får vara med i alla fall, och jag lovar att den fortfarande levererar!

De där solstrålarna har äntligen fattat galoppen och letat sig igenom kalufsen och ger så otroligt mycket energiiiii!

Ikväll ska jag dansa, dansa, dansa, och åh vad roligt det ska bli!

 

Jag har blivit med cykel, och det är ju helt fantastiskt! Nu vill jag bara ha soliga morgnar så att man kan trampa iväg till jobbet istället för att trängas på tunnelbanan, åhh vad skönt. 

 

I tisdags var jag på RK's utbildning igen, väldigt intressant och efteråt kände jag mig både glad och ledsen på samma gång. Uppdraget går alltså ut på att besöka ett förvar. Och vad är då det? Jo det är ett ställe där männsikor låses in som ska utvisas. Risken bedöms som stor att de skulle hålla sig undan om de inte var inlåst. Och vem skulle inte det om man visste att man skulle tillbaka till ett land där man är konstant rädd för sitt liv?

Själva uppdraget går ut på att åka till detta förvara och bara vara medmänniska, många som sitter där är både pressade, stressade, rädda och ledsna. Vi fick en lång genomgång av verksamhetschefen på detta ställe, han verkade väldigt bra. De verkställer ju egentligen bara ett uppdrag som de fått från regeringen, men jag tycker ändå att det är hemskt att vi låser in människor på det här sättet år 2013. Vi till och med jagar dem i tunnelbanan, eller lurar dem att komma till möten där de blir gripna..Tyvärr är detta ingenting som jag kan påverka, det måste jag inse, men om någon för en liten stund kan få känna att det finns någon som lyssnar och visar medkänsla, så är jag nöjd. 

Vi är en grupp på ca 10 personer som åker ut om 2 och 2 och är där ett par timmar åt gången. Det är ett kanongäng; det känns som vi alla är på samma våglängd. 

 

Idag är det ääntligen fredag, jag ser så fram emot lite helg. Veckan har varit fullspäckad, igår kväll var jag helt färdig. Grannarna och E skulle grilla och jag ville så gärna kvista över, men jag bara orkade inte. Jag bara kände hur kroppen skrek efter vila och morotsjuice, typ. Så det var precis vad jag gjorde; vilade och drack morotsjuice:)

Har kommit in i ett skönt flow av att bara ta hand om mig; nyttig mat OCH regelbundet förebygger att jag blir ett monster har jag märkt. Men igår var det nära att jag klippte till tanten på Ica; kön var sjuukt lång och mitt blodsocker sjuukt lågt och jag står i den där förbaskade kön med min fulla korg. Hon gick fram till mig och frågade (på ett ganska otrevligt sätt)om hon får betala sina 3 varor före mig utan att köa. Jag bara tittade på henne, och tittar på alla andra bakom mig som också bara har ett par grejer. Så jag sa till henne att visst får hon det men att egentligen borde alla de som stått i kön och också bara ha ett par grejer gå före istället för henne.

Sen la jag till ett " bara det går fort"

Självklart tog det hundra år när hon skulle betala för att streckkoden inte fanns, jag bara kände hur knogarna och käkarna fick världens gymnastik, så ilsken blev jag. 

När man är sådär hungrig och trött som jag var så blir liksom gränsen för vad man tål så himla liten, åhh vad irriterad jag var, och ingen kunde nog undgå att jag inte var gladast i affären. Men men, med lite perspektiv och mat i magen så känns det som en löjlig bagatell. Men, sån är jag på blodsocker fall; en riktigt tråkig, ocharmig surbitch.

Men idag ska jag alltså satsa på ett jämt intag av nyttigheter hela dan, och sen ska jag båda dansa in och ut i affären i kväll:)

 

 

Åhhhhh vad tiden går låååångsamt idag. Sitter på jobbet, hela huset tomt på folk eftersom många rest bort. Nu bara väntar jag på att klockan ska bli helg så att jag kan dra på mig mina gympadojjor (som är skönast i världen) och knalla över till mamma, vi ska laga middag tillsammans idag. Eller rättare sagt, jag ska laga middag medan hon sitter med sin brutna axel och tittar på. Blir mysigt att åka över till henne en sväng, bara katten inte blir helt tokig bara för att jag kommer, hon gillar verkligen inte mig. Sist fräst hon itll och med. Tror att hon känner konkurrens och att hennes soffhörnn blir hotat. Som tur är brukar jag inte stanna alltför länge.

 

Solen kom och solen gick. Fan så man blir fixerad av vädret i det här landet, som om det är den enda faktorn som betyder något. Men det är ju lite så; sol på himlen genererar sol i sinnet, typ.

Den gråa, dassiga, matta till molntäcke som ligger över Stockholm just nu matchar i alla fall min mensvärk väldigt bra, känns liksom moloket, svullet och gammal uppblött marshmallow på något vis.. men det släpper förhoppningsvis till eftermiddagen, när helgen kickar in på riktigt.

 

I går var jag på Röda Korset igen, träffade de andra som hoppat på det här uppdraget. Supertrevliga människor, väldigt avspänd och trevligt atmosfär. Jag tror det kommer att bli riktigt intressant!

 

 

 

Vilken lugnlugn helg det blev. Det blev inget babblande med E igår, somnade vid 11-tiden och det var så skönt. Hela helgen har varit en lång rekreation. Nu ikväll var jag över och drack lite kaffe och pratade strunt, terapi. 

Tog ett varv i Haga i morse, nu börjar isen äntligen smälta så att det är enkelt att ta sig runt Brunnsviken, åh vad jag har längtat. När jag kom hem så satt jag i solen ett bra tag, drack blåbärsjuice och åt fiberhavregrynsgröt och kände mig allmänt antioxidantisk, som hälsan själv:)

 

Imorgon är det måndag igen..brukar se fram emot en ny arbetsvecka, men nu skulle jag faktiskt mer än gärna ha ett par dar ledigt till.. men men, snart är det helg igen:)

 

Det blir en tidig kväll idag med, ska lägga mig med spännande boken och nörda mig i sängen, myyysigt. 

Veckan var bara too much, det var en galen vecka på jobbet. Jag älskar mitt jobb, missförstå mig inte, men när det är något. Hela. Jäkla. Tiden. Så springer man typ benen av sig och låter hjärnan slå kullerbyttor både fram och baklänges tills man inte vet vad det var man skulle göra från början. Men. Situation är tillfällig och kommer att bli bättre i Juni. En liten tröst i alla fall. Till dess får jag göra mitt bästa för att räcka till och framförallt spara en liten bit energi till mig själv också, så det så. Har hamstrat energi idag genom att blanda rolig läsning med rolig mat; perfekt terapi. En rask prommis på det och nu känner jag mig faktiskt ganska utvilad, eller i alla fall inte heeelt gaga. 

 

Hämtade ut mina glasögon i onsdags. Fina, jag ser sjukt smart ut, förhoppningsvis lyckas man lura någon:) Varför gör jag förresten alltid så där? Liksom förminskar mig själv genom att insinuera att jag iNTE skulle vara smart. Ibland är man ju inte helt shysst mot sig själv. Och mitt nyårslöfte som ändå var att vara mer reko och snäll mot mig själv och allt. Gör om gör rätt. 

Hämtade i alla fall ut mina glasögon i onsdags. Fina, jag ser sjukt smart ut, förhoppningsvis lyckas man lura någon:) nästan lika smart som jag faktiskt är, så det är ju bra med sann marknadsföring i alla fall. 

 

Kanske blir en sväng över till E som varit på alkoholfritt bröllop hela dan. Nyfiken på att höra mer om det nya konceptet och om det blev några klackar i taket ändå. Är det inte konstigt egentligen att det är ovanligt och udda att inte servera alkohol? Säger ganska mycket om hur vi lever och hur socialt missanpassade och hämmade vi ändå är här uppe i norr som behöver ett järn för att tina upp vid minsta tillställning. Och jag är inte ett dugg bättre än någon annan kan jag lova, varför är det så? I vilket fall, väldigt nyfiken på hur det där bröllopet var:) 

 

Och jag längtar så efter vår, vår, vår och parkfester och att dansa open air. 

 

Förresten, var med om något annorlunda för ett par veckor sen. Det tog någon vecka att komma över det men nu tycker jag mest att det var en lustig erfarenhet att lägga till i upplevelsebiblioteket under kategorin "pinsamt". 

Jag träffade en kille som jag känt sen länge men inte sett på över ett år. Vi babblade allmänt och det var en trevlig kväll. Men sen råkade vi hamna i säng. Vilket iofs kanske inte hade behövt vara någon större katastrof. Om det inte vore för att.. han kallade mig för FEL NAMN. Själva grejen i sig brydde jag mig faktiskt inte så mycket om, det jobbiga var att han sa förlåt typ 100 ggr och den lilla grodan blev en jättepadda, typ. Men men, har inte fått några men förutom att jag för alltid kommer att associera det namnet med den händelsen för all framtid. Och det kan jag leva med:)

 

 

 

 

 

 

 

Myskväll med bästa vännen i kollektivet. Efter denna vecka så var detta ren terapi kan jag lova. Shit vad det har varit intensivt; lär upp folk från bemanningsföretag som kommer och går, känns väldigt ovärt.

Men ska inte fästa för stor vikt vid det, det är ju trots allt bara jobbet och det finns så mycket utanför det som betyder såå mycket mer. Som att jag varit hos Röda korset ikväll för att få veta mer om det projekt som jag anmält mig som frivillig till. Sjukt spänande, lite läskigt, och väldigt intressant. Ibästa fall kommer jag att lära mig massor om både mig själv och andra, i värsta fall kommer jag att lära mig för mycet och resterna av mig kommer att kunna besökas på närmsta psykakut. Den som lever får se, just nu känns det i alla fall som att det här är något som jag verkligen vill göra. Jag berättar mer ju mer jag gör av detta. Från tungt viktigt projekt till morgondagen; då ska jag snickra ihop en träningsväst till laget jag ingår i under Hemavan-vistelsen med jobbet. Den kommer bli snyggast har jag redan bestämt:)

Nu ska jag lägga mig i sängen och somna som en säl. Löjligt att jag somnar så tidigt om kvällarna. Men tittar jag på mina föräldrar så är det bara att konstatera att de går i släkten. Uppe efter 23.00 en vardag är man bara om någon dött, någon fött, eller om någon är psykotisk. Jag skulle varit en alldeles perfekt bondmora, kossorna skulle be på sina bara ben om sovmorgon, så illa är det:)

Oj, oj, oj vad det blev sent igår, men jag hade en sjukt trevlig kväll med härliga vänner Och konstigt nog känner jag mig inte det minsta trött idag. Tror knepet är att hålla blodsockret ok genom att peta i sig många kalorier. OCH det var skitsmart att dricka cider! Det tog 33 år att lära sig knepet, men nu så!

 

Härliga vårsolen är här idag med, ska promenixa med pappsen och sen gå till mamma och hjälpa henne med vad hon kan tänkas behöva hjälp med. Jag vaknade på ett så himlans bra humör, massor med energi och så glad, utan att jag kan förklara varför. Det är bara att vara kvar i känslan och njuta av det:)

 

 

 

 

 

 

För ett par veckor sen var jag och pappa i Berlin. Det var verkligen mysigt, även om jag inte riktigt gjorde samma saker som jag brukar. Det brukar vara lite mer ta det lugnt på barer, hångla (ja, inte med pappa då utan en viss person som jag dras till som en magnet på ett kylskåp, typ) och allmänt chilligt. Det blev en riktig power walk-weekend, tror aldrig att jag gått så mycket på så kort tid. Jo möjligtvis den gången pappa kom och hälsade på mig när jag bodde i Holland. Jag är liksom inte den som inte promenerar, jag går ju för tusan från jobbet (i Gamla stan) och hem (Bergshamra) nästan varje vardag och traskar runt i Hagaparken varje helg, men med pappa får man verkligen veta att fötterna och benen lever kan jag lova. I vilket fall, det var en toppenhelg och det känns värdefullt att vi gjorde något på egen hand. 

 

På jobbet rullar det på ganska fint; jag trivs verkligen otroligt bra. Kan inte fatta att jag har jagat runt och varit så uppjagad på tidigare jobb, nu har jag helt plötsligt ett liv utanför jobbet, och det känns så otroligt skönt. 

Denna veckan har i och för sig inte varit som det brukar; en tjej har slutat och för tillfället ersätts av en 19-årig kille som jag har i hasorna hela dagarna. Han börjar lära sig nu men det är så otroligt tröttsamt att hela tiden behöva tala om vad man ska göra och varför.. men alla har ju varit nya någon gång så jag ska inte vara alltför orättvis. 

Mamma ramlade på cykeln förra helgen och har brytit axeln, hon är helt handikappad stackarn. Jag har varit hos henne efter jobbet i veckan för at hjälpa henne med allt möjligt, det tar på krafterna även om det är självklart att hjälpa henne. 

 

Relationerna eller orelationerna i mitt liv vill jag inte ens gå in på. Katastrof som vanligt. Jag dras till det där omöjliga, typ de som inte bor här, de som är upptagna, eller de som helt enkelt inte är intresserade av mig. Som hobbypsykolog skulle jag säga att jag problem att knyta an till andra människor och därför på ett undermedvetet plan väljer att attraheras av det omöjliga som inte kommer att bli något. Tar jag bort hobbypsykologrocken så skulle jag nog säga att... det stämmer. Jag måste helt enkelt leta på nya ställen, och VÅGA vara mig själv, och vara konstruktiv så att jag träffar människor som är BRA för mig. I min umgängeskrets så är det verkligen så; jag har personer runt omkring mig som lyfter och suportar mig. Men det kärlekslivet..ja det är det värre med. Men nu är det i all fall vår, och ljust. Den här vintern har varit så lååång, tror hela Sverige lider av massdepression efter de här månaderna. Förhoppningsvis så vänder det nu när solen vågar titta fram igen.