< Till bloggens startsida

pms


20130503

Dagarna flyter på i en rasslande takt, herregud vad fort tiden går! Och nu är vi redan inne i maj månad, men det var iofs inte en dag för tidigt. 
 
Förra helgen hade jag så grymt trevligt; hamnade hos en vän på Söder som jag inte sett påevigheters. Grejen är att han arit så sur och bitter de senaste åren, samtidigt som han haft vissa idéer som jag inte riktigt gillat + att han konstant varit vinpåverkad. Så det kändes lite som att "jag åker dit, kollar läget, och drar fort som fan". MEN.. det var såå trevligt, vi hade jättekul. Han verkade så glad och tillfreds landad; jättekul. Nu har vi bestämt att vi ska ha spa-dag nästa helg, plocka ögonbryn och vaxa rygg (inte min, hans) och dricka bubbel, åhh vad mysigt. 
 
I tisdags var det Valborg, men jag var så himlans trött och inte på festhumör. E och gänget hade liten sammankomst. Gick över en sväng men det blev en tidig kväll, skönt. 
 
Annars så har jag blivit helt kär i min gröna cykel som tar mig till och från jobbet nu för tiden, vad lyxigt det är att slippa t-banan, helt annan känsla. OCH bra träning, win win situation minst sagt:)
 
 

20130406

Livet är så konstigt; hur det kan gå upp och ner så många gånger under en dag, eller till och med under en tankeslinga.. Nu har jag i alla fall varit hemma hos E, babblat, bubblat lite och det var precis vad jag behövde.. Hela påsken och senaste veckan har varit såå skum, men jag får berätta mer i morgon för nu ska jag sova som en liten säl.

Att känna

Det här med att vara högsensitiv..har läst en väldans massa om HSP, att vara en sk Highly Sensitive Person. Och jag känner igen mig så himla mycket. På sidan http://www.sensitiv-hsp.se/ kan man läsa: 
 

"Om man är högkänslig, är man en person som är särskilt känslig för intryck. Man tar helt enkelt in fler intryck och bearbetar dem på ett djupare sätt  än andra människor gör. Därför kommer man som högkänslig lätt att känna sig överstimulerad och få lust att dra sig tillbaka från sammanhang där det händer många saker på en gång.

Andra kan lätt uppfatta en HSP som pjoskig, överkänslig eller osällskaplig eftersom han eller hon fortare blir trött och ofta lämnar sällskapet före de flesta andra.

En högkänslig person kommer å sin sida lätt att känna sig fel, eftersom han/hon inte kan klara så mycket stimulans som andra människor kan.

För de flesta sensitiva fungerar det heller inte att delta i sociala sammanhang flera gånger i veckan. Att man till en viss del måste begränsa sig, kan vara svårt att acceptera, särskilt om lusten efter sällskap är stor, vilket den som sagt kan vara även om man är högkänslig.

 I gengäld har den särskilt sensitive sällan tråkigt i sitt eget sällskp, och här kommer vi in på fördelarna. Om man är högkänslig har man ett rikt inre liv. Ganska få intryck kan sätta igång en hel film på den högsensitives inre bildskärm. Därför är den högkänslige ytterst lämpad till jobb där det gäller att få bra och originella idéer. Många författare är av naturen mycket känsliga. Dessutom gör högkänsligheten stor nytta om personen har att göra med andra människor. Den särskilt sensitive kommer att ha en god intuition och känsla för den andres behov.

 En högsensitiv person som har lärt sig att respektera sig själv och sitt karaktärsdrag, kan få ett rikt liv. Faktiskt visar forskningen att högkänsliga under de rätta omständigheterna, trivs bättre än andra. Det anses att ha att göra med det rika inre livet och med personens förmåga att registrera fina nyanser och således hitta en större njutning i t ex dofter, naturen, konst och musik."

 

Skönt. Jag är alltså inte helt koko som känner, känner och känner minsta lilla skiftning i min närvaro, eller som gråter över en musikslinga som är så vansinnigt vacker (och som får gå på repeat tills grannarna undrar om stereon har hakat upp sig). Eller blir otröstlig om jag ser en gripande dokumentär eller film. Eller helt låg av att se hur en hemlös (jag kan ju egentligen inte veta om personen i fråga verkligen var hemlös men den man som satt i trasiga kläder såg i alla fall väldigt utsatt ut, han kanske egentligen var mångmiljonär som på fritiden klär sig ruffigt och lirar lite för att insupa streetlifeatmosfären) sitter i regnet och spelar gitarr. Lika mycket som att jag kan få lyckokänslor över att se ett vacker träd, eller en leende tant på tunnelbanan. Och jag gör små historier i huvudet om alla jag möter; hur mår de, var är de på väg, vad de lever för liv. 

Jag kan bli så vansinnigt urlakad på energi om jag inte pausar emellanåt och drar mig tillbaka, inåt och bara andas en lååång sväng. Som att jag måste ladda upp hjärnan för att orka registrera och känna så mycket hela tiden. 

Jag är uppvuxen med att det är "fult" att känna för mycket, och framförallt visa det. Delvis på grund av en sjukdom som härjar i släkten men också för att man inte ska "dramatisera" sakernas tillstånd, dvs inte göra så stort väsen av hur det ligger till. Nej, jag växte upp i tron att det var dåligt att visa känslor, att man skulle tänka rationellt och inte haka upp sig på småsaker (dvs torka tårarna och låtsas som att det inte fanns några problem eller svårigheter). Men för min lilla hjärna var det ju tokdömt att misslyckas och ledde i stället till dubbelt så mycket känslor: den jag kände över en viss sak och den jag kände över att jag inte bara "gaskade upp" mig som man "borde". 

Idag uppskattar jag verkligen människor i  min närhet som vågar visa sina känslor även om de inte alltid är bekväma, och jag inte förstå hur det i vissa kretsar nästan verkar ses som ett dåligt drag. Som att säga "Ja men hon är ju en känslomänniska" för att ta udden ur eller förminska vad personen sagt/gjort.

ALLA är väl känslomänniskor? I alla fall mer eller mindre. Allt jag känner ÄR jag, vilket inte går ihop för all de som säger att man inte ska låta känslorna styra, att man ska tänka logiskt och rationellt hela tiden. Jag säger bara fuck off! Snarare så tror jag att om man fokuserar på att tänka och göra positivt så blir man så mycket mer av den känslan och de mest fantastiska saker kan hända. Inte alla gånger så himla lätt men hur lätt är det att gå omkring och tänka rationellt hela tiden? 

Jag är i alla fall en människa som känner. Massor hela tiden. Skulle jag kapa mitt rika (ibland hysteriska) känsloliv så skulle jag bli en levande död med stenansikte. Ovärt. 

 

..

Jag är så exremt känslig för musik; hör jag en låt som talar till mitt inre så får jag gåshud, börjar gråta och bara måste lyssna på den om och om igen. Alla mina sinnen berörs och jag kan bli så himla tagen.. 
 
Coldplays "Swallowed in the sea" är en av de där sångerna som jag bara tycker är så vacker. Och texten sen: 
 
You cut me down a tree and brought it back to me
And that's what made me see where I was going wrong
You put me on a shelf and kept me for yourself
can only blame myself, you can only blame me
 
And I could write a song a hundred miles long
Well that's where I belong and you belong with me
And I could write it down or spread it all around
Get lost and then get found or swallowed in the sea
 
You put me on a line and hung me out to dry
Darling that's when I decided to go to see you
You cut me down to size and opened up my eyes
Made me realize what I could not see
 
And I could write a book, the one they'll say that shook the world
And then it took, it took it back from me
And I could write it down and spread it all around
Get lost and then get found and you'll come back to me
Not swallowed in the sea

And I could write a song a hundred miles long
Well that's where I belong and you belong with me
The streets you're walking on, a thousand houses long
Well that's where I belong and you belong with me

Oh what good is it to live with nothing left to give
Forget but not forgive, not loving all you see
 
Oh the streets you're walking on a thousand houses long
Well that's where I belong and you belong with me
Not swallowed in the sea
You belong with me, not swallowed in the sea
Yeah, you belong with me
Not swallowed in the sea

Read more: COLDPLAY - SWALLOWED IN THE SEA LYRICS http://www.metrolyrics.com/swallowed-in-the-sea-lyrics-coldplay.html#ixzz21M5vta8G 
Copied from MetroLyrics.com 

...


Svarta får och julen

Ena barnet, tjejen, har blivit så hemtam runt omkring mig att hon kommer in i mitt rum och hoppar på min mage om morgonen. Barn söta. När man är vaken och up and running.

Jag bor i Bergshamra. Fick höra igår att vi har den fulaste granen i Sverige, till och med aftonbladet tyckte att det var viktigt att rapportera http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8213005.ab

Så här ful var granen.
"Vi gråter, den är hemsk, säger Masse Nedjanati som har blomsterbutiken på torget till Metro"
Jag säger bara herregud..

Men nu har de i alla fall bytt ut den stackars taniga mot en jättefin stor, överdådig gran täckt med pynt, så julstämningen kan infinna sig även i Bergshamra Centrum, vi kan alla andas ut, puh.

Julen ja.. ångest, ångest, ångest. Hemma i Sverige i år och i mitt huvud hade jag fantiserat ihop en bild av mysiga släktsammankomster och glada träffar med alla möjliga (och omöjliga) släktingar. Och jag har inte träffat någon förutom älskade farmor då, den person som vet allt om de galenskaper jag gjort (och hon har inte fått en hjärtattack elle förskjutit mig). Jag kan helt och hållet kan vara mig själv med henne, en mindre dömande person finns inte.

Jag vet inte vad det är, men på något sätt har jag utnämnts till familjens lilla svarta får. En släkting påstod till och med att jag hade hittat på att jag fått ett bra jobb, hon sa till och med att jag ljög om var jag bodde!
Människan har inte hört av sig till mig personligen för att höra hur allt är, utan har bara babblat på bakom min rygg.
Jag blev så ledsen, låg och grät en hel helg, vad har just jag gjort för att bli skitsnackad om?? Här kommer man hem efter flera år utomlands, såå glad över att vara i Sverige. Att en människa så enkelt kan ta död på en känsla.. tack gode värld för att dessa själssnåla, missunsamma individer är en minoritet, och att kharma till slut slår tillbaks på dem själva.
Hur som helst, har tappat sugen på släktsammankomster, jag vill bara ha människor omkring mig som tycker om mig för den jag är. Vi får se hur det går med jävla julen, har inte direkt någon familj att fira med, men det löser sig.

Viktigast av allt är ändå hälsan just nu. Jag är så rädd och nervös inför nästa måndag. Hur svårt kan det vara att inte ta ut någon oro i förskott och ändå så gör jag det hela tiden. "tänk om"-scenarion utspelar sig i huvudet, måste försöka att inte hetsa upp mig. Så länge jag distraherar mig så är det lugnt, men samtidigt så måste jag försöka att ta det lugnt, vila. Så fort jag gör något ansträngande så känns det som om jag är på väg att svimma. Idag blir det vila, vila, vila. Utan att tänka för mycket.


Ingen pudding men älskade chokladpudding

Jo, det är jag, till vänster, hjälmen på sned och shortsen uppdragna till världens ände.
Ingen pudding men älskade chokladpudding :-)

Pottfrisyr

..Kollar igenom bilder från förr. Pappa agerade auktoriserad frisör och gick loss på mitt hår, vilket resulterade i att jag har en missanpassad pottfrisyr på nästan varenda barndomsbild. Bless him, han gjorde säkert sitt bästa, måste fråga honom vilken teknik han använde sig av :-)

Perfekta extraknäcket för sömntutor

På Holiday Inn i London kan boka sängen uppvärmd- av människor!
...Undrar om man kan be om att få ha dem i sängen hela natten :-)

Vilken rolig jobbtitel "auktoriserad sängvärmare". Varför känner jag på mig att de flesta som tar jobbet är trötta studenter?



http://www.dn.se/resor/manskliga-sangvarmare-provas-pa-brittiska-hotell-1.1031886

Dag 1

...inleddes med grym baksmälla och dålig andedräkt, men efter massa vatten, ett par koppar kaffe och lite köttfärssås börjar den äntligen att släppa.
I dag blir en luuugn dag, ska inte röra mig mer än nödvändigt, bara vara!
Igår kväll gick jag till Grote Markt, träffade en kompis och dansade hela natten. Toppen-nyår, känns som att det var ett otroligt skönt slut på förra året, och en superbra början på 2010!!

Nyårsafton- snart mäller det

Det är dags att lägga julångesten bakom sig för det här året och sikta in sig på nästa rolighet; Nyårsafton.
Aldrig har väl så många förvänningar legat i luften, i en högtidlig blanding av löften, framtid och fylla.

I ett champagnebubbligt "can do"-rus skriver jag en lååång lista varje år av saker som jag förväntar av mig själv nästkommande år. Jag skulle kunnat spara ett par träd eftersom  ALLTID  samma punkter står uppradade som ska göra mig till en Bättre Människa

- Jag ska komma på vad jag vill göra när jag blir stor
- Jag ska INTE gräva ner mig över småsaker
- Jag ska se saker med positiva ögon
- Jag ska börja träna seriöst (alltså mer än 1 gång i månaden och promenaden till tåget räknas inte)
- Jag ska INTE bränna alla pengar första veckan i månaden (och absolut inte på skitsaker)
- Jag ska spara pengar (allt sparat är bra)
- Jag ska göra en lång resa
- Jag ska träffa Kärleken (alltså inte bara träffa utan även Inleda En Relation)


Det har väl gått sådär. I år ska jag bara vara Jag, det kan jag bara inte misslyckas med :-)

Snart kommer några vänner över, sitter med ett glas proseco, den här kvällen kan inte bli annat än kul!!

Överlevde

Jag gjorde det; jag överlevde den här julen med. Och det var inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Det värsta var dagarna innan då påminnelsen av att jag inte var hemma hos mamma i Stockholm och åt av den nygriljerade skinkan var så stark att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men nu har alltså dimman lättat lite, de senaste 2 dagarna var toppen, med utegång på julafton och middag med vänner igår.

Stressfaktorn i mittt liv av sjunkit med typ 800 grader, nu behöver jag inte bry mig igen förrän om 360 dagar. Och då ska jag bry mig på ett coolt sätt, inte med panik, ångest och psykbryt.



Goede morgen

Sovit som en prinsessa, glömde i all soff-frustration att skriva att jag i alla fall har uppgraderat lägenheten med lite annat jox:

  • En stooor stooor dubbelsäng (airbed, allt annat hade inte kommit in genom dörren). Tar visserligen upp hela loftet, men oj vad skönt man sover.
  • Ett köksbord med 4 stolar (bordet "Jokkmokk" )
  • Fluffiga kuddar
  • Nya Örngott

Så allt är inte helt hopplöst. Konverterade på amsterdamvis den gamla sängen till en soffa, man får inte vara dum. Uppdraget idag är att gära iq-testet "ikeas instrutioner" och hoppas att resultatet blir ett stabilt, fint köksbord.
Bra med ett riktigt bord, just nu sitter jag uppkorvad i fåtöljen med datorn på en pall, inte så ergonomiskt.

Mamma ska till min moster ikväll, min brorsa ska till sin tjej, det känns ganska skönt att jag inte missar så mycket fastän jag är här i Holland. Dessutom är allt öppet som vanligt idag eftersom holländarna firar jul i morgon. Jag ska ta en sväng till gymmet och bastun, den här gången iförd handduken. Förra gången missade ju förvirrade jag skyltarna om "mixed sauna" och "handdukstvång" och sprang om kring naken som om det vore det naturligaste i världen (vilket det iofs är). Men det blir alltså en lite diskretare approach idag :-)

Snö

Det snöar i Holland, jippie!! Äntligen vinterkänsla. Nu skulle jag vilja dra på mig varma kläder och bara lufsa runt i snöyran som en lycklig liten skrutt. Men, men, viktig mötes och festdag. Kan inte ha klunsiga stövlarna på mig, utan får trippa runt i snön med klackarna som en bambi på hal is.
Sitter med färg i håret och nymålat lack på naglarna, hoppas jag får med mig alla pimpgrejer nu!

Utväxt :-)

http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/article6292301.ab
http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/article6292301.ab

Fler med stress-symptom

Ca 3 timmar om dan gör jag något som enligt arbetsbeskrivningen kallas "monitoring", vilket innebär att att mazimal servicenivå ska uppnås genom att folk inte tar för långa raster, inte har för lång "personal time" och avverkar "10 items per hour". Med andra ord; jag är bitchen med piskan. Under dessa (långa) timmar ingår även att svara i telefonen, den så kallade "team leader hotlin". Ibland ringer kollegor från andra kontor runt om i världen, ibland l´ringer chefen och skriker, men för det mesta är det sjukligar, sjusovare och skolkare som hör av sig.

Idag tog jag emot ett extraordinärt samtal från en fransman som jobbar hos oss. Hans skift hade startat 1 timme tidigare utan att vi sett röken av honom, men nu hörde han alltså av sig,  både full, hög och väldigt arg.

Jag: So, when can we expect you to be here?

Han: I will come in when I want to!! Maybe in 30 minutes, but I don’t
know… I am not a machine

Jag: Of course you are not..  Do you have a reason for why you are late?

Han: Do you understand, I am not a fucking machine, I am not a machine
You know one thing, I can reassign tomorrow and I don’t give a shit If
you want a reason to why I am not coming in I can lie to you, because I
am not telling you, I hate this fucking company and will never come back! I only care for love.

På något sätt lättade den där konversationen upp hela min eftermiddag. Skönt med någon annan som också har julstress!

Saknar


Att man aldrig lär sig..

Har aldig aldrig varit någon sensuell gråtare; alltid massa snor och mascara i hela ansiktet. Igår kväll hade jag ett stort psykbryt över julen. Satt bölande i fåtöljen med katten i knäet (hon var nog ganksa nöjd eftersom hennes bästa moments är när jag sitter still) och tyckte vansinnigt synd om mig själv hela kvällen. Tills jag kände den där välbekanta känslan, javisst var det mensen som kom. Samma dag eller dagen innan är jag alltid ett gråtmilt, känslomässigt vrak. Och varje månad glömmer jag ALLTID bort det och tror att jag håller på att bli helt knäpp. Måste vara lite trög, räknade precis ut att jag under mitt 30-åriga liv måste ha haft perioden ca 1872 ggr, vilket borde vara ett tal av experience om man säger så. Men varje månad är det samma överraskning, och samma lättnad över att det "bara var det". Helt plötsligt så var pusselbitarna och svaren där;

  • alla klännningar jag provade igår kändes som tighta korvskinn och jag kände mig som en knubbsäl
  • jag var hungring som en gris, och åt trippla portioner
  • jag var melankolisk
  • 2 fula blemmor på kinden
Med dessa uppenbara ledtrådar borde jag ju kunnat räkna ut vad som var på gång, men inte! Jag drog som vanligt i alla växlar och konstaterade att jag håller på att bli knäpp, utbränd och gammal, allt på samma gång!

När jag var yngre lyckades jag alltd göra mig ovän med alla, och resten av månaden gick åt till att reparera relationer som jag trasslat till med mitt charmiga humör. Nu för tiden är det bara de absolut närmaste som får lida, igår var det exet i Finland som fick trösta, supporta och intyga att jag är alldeles bra som jag är. Stackars, stackars, honom, vilket mardröms-ex jag är, måste skärpa mig...ska försöka komma ihåg nästa månad.

Nu ska jag dricka 1 liter vatten eftersom hela vätskebalansen antagligen rubbades igår med allt flöde av tårar, sen ska jag ta en långpromenad och klura ut komande mens-strategier :-)




Jul, jul, fucking jul

Så var det den tiden på året igen.. suck. Nu börjas det med "och var spenderar du julen då? Vilka ska du fira med? Vad har du handlat, och hur länge är du ledig?" Bara det är ångestskapande nog. Jag firar av tradition inte julen. Inte för att jag kommer från en julfri familj, men det har bara blivit så. Den här tiden på året har alltid varit den mest ångestladdade tiden ända sen jag var ett litet skilsmässobarn med både en plastmamma och en tokmamma. Kan inte komma ihåg en endaste harmonisk barndomsjul...

SÅ, alla ni som undrar; jag ska spendera julen ensam, jag ska inte äta någon julmat och jag ska inte öppna några julklappar. Trist men jämför med alternativet; att stressa runt som en skållad råtta i Stockholm under julhelgen.

Och helt ensam är jag inte, grannen som för övrigt också är både en vän och svensk, ska också vara här i Haarlem utan familjen. Men hon har man och barn och allt. Rättare sagt,  hon har pojkvän och väntar barn (kanske inte riktigt samma sak).

Ja, ja, det kommer en jul då jag ska ha min alldeles egna familj som jag kan fira med.. Jultomten, finns du så står det i alla fall övers på önskelistan.

Tidigare inlägg
RSS 2.0