Sofia´s

Sitter och tittar på gamla inlägg och inser att så mkt vatten har runnit under broarna sen jag började skriva här, 2008:-) Fnissar för mig själv, jag var ju så himla förbannad på så mycket. Hela tiden. Med lite rannsakning så får jag nog erkänna att jag fortfarande har temperament, men jag har slipat på det litegrann; det drabbar inte andra på samma vulkanutbrottsliknande sätt längre. Vill jag tro i alla fall.

Jag vet inte vad det är, men idag har jag gått omkring med en klump i magen, alltså förutom PMS-klumpen. En tyngd över bröstet som inte vill försvinna. Kanske bara lite höstdepp, eller helt enkelt sorg över beslut. Kan man vara sorgsen och lättad samtidigt? Jo, det var dagens retoriska fråga, klart man kan..

Dumpar karamellkungen för den här månaden nu. Han fyller ingen funktion, utan ger en bara diffus magknip och hjälper den redan uppsvullna magen att känna sig ännu mer uppsvälld, som en ballong med cement i.

Usch, jag känner mig skrutt idag.

Fört och främst, bara som en liten allmän SMHI-varning: Stormvarning med risk för kraftiga stormbyar och tunga regnskurar. Måttligt till isande kallt och växlande temperatur;  Sofia har PMS. 

Malta-vistelsen kan sammanfattas med 2 ord; hektiskt och varmt.
Hemkomsten kan sammanfattas med 2 ord; hektiskt och kallt.

Det var mycket på Malta; uppdateringar, planering, försöka få saker att så smidigt som möjligt rulla på. Intensivt och jätteroligt. Somnade så tidigt om kvällarna, det är jobbigare än man tror att hoppa in i en ny roll. Hjärnan har gått på högvarv och den här helgen har jag verkligen behövt göra absolut ingenting.
Nu är jag som sagt på hemmaplan igen, landade i torsdags natt, sent sent på skavsta.

På flyget satt jag bredvid en egyptisk missionärsfamilj, de hade startat någon sorts kyrka på malta och skulle till Sverige för att predika. Man träffar mycket nya vänner när man är ute och reser:-)
Mamman pratade med mig hela tiden, berättade om Guds vilja och hennes mission att omvända förtappade själar och leda dem till den rätta vägen. Jag antar att hon såg en stackars syndare bredvid sig och en potentiell omvändelse. Tyvär gjorde jag nog henne grymt besviken.

Hon var även galet flygrädd och bad för sitt liv halva resan, det var så mycket turbulens under flygningen. Jag bad henne be för mig också när hon ändå höll på (då såg jag en gnuta hopp tändas i hennes ögon; kanske kunde jag omvändas ändå). Hon satt med händerna knäppta och mumlade i över en timme medan jag satt och kedjeåt M&M's. Jag tror att vi båda visste vilket sätt som hade mest lugnande effekt på oss. Hennes böner var antagligen lika lugnande för henne som mina chokadiga färgglada socker-chocker var för mig, jag nickade till och med till en stund.

Vi landade utan en skråma, och hon grät av lättnad; hennes böner hade hjälpt oss till en säker landning! Hon skrev upp sitt nummer och fick mig at lova att höra av mig när jag kommer till Malta nästa gång, (vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den utan att brinna i skärselden i resten av mina dagar). När vi klev av planet så skyndande jag mig till väskbandet, jag var livrädd för att hamna bredvid dem på bussen, jag var färdig med Gud och allt sånt för kvällen, midnatt, trött, och inte alls kyrklig. SOm tur var hamnade jag inte med dem utan med en snarkande spritluktande finländare, är inte livet fullt av kontraster?

Wel well, nu blir det inga flygningar än på ett tag, ska bli skönt att vara i Sverige några veckor nu.

Jag har tagit ett beslut. Jag ska flytta från det hus jag bor i. Jag är färdig med att dela boende med 10 andra. Och jag tror att de är färdiga med mig med. Känns jättetråkigt och jobbigt på många sätt, men ibland måste man bara slänga sig ut och bryta sig loss, hur obekvämt det än må vara. Jag behöver min tid helt enkelt. Kollektivt boende är inget för mig. Dessutom om man inte delar samma värderingar, det blir sjukt jobbigt.

Jag börjar undra om jag är kapabel att ens leva med en person framöver.. det vore ju väldigt trevligt med tanke på familj och allt sådant...jag vet inte...just nu ser jag otroligt mycket fram emot att leva med mig själv, låter ju helt eremitigt, men så är det.

Nu ska jag i alla fall lägga mig med nya GW Person-boken och Mannen i mitt liv för kvällen: Karamellkungen

..och 6:e dagen på Malta. Det har varit en fullspäckad vecka, tiden har bara sprungit iväg.

Jag har somnat tidigt tidigt om kvällarna, helt slut. I helgen blir det massor med sol och bad, känner för att ligga och mysa med bok.. hoppas bara att snörvlet går över; ALLTID när jag är här blir jag fökyld. Har räknat ut att det är AC' som körs på typ minusgrader precis överallt. Nu sitter jag på hotellrummet, utan ac, varmt. Men hellre det än att vara förkyld en endaste dag till.
Gick till apoteket igår och fick hostmedicin med röd trekant på flaskan. Den hjälper, men gör en lite... seg. Men det är ok, nu kan jag iaf vila ut ordentligt under helgen.

Så mycket info att smälta.. men så himla roligt. Jag ser verkligen fram emot den här hösten som kommer att innebära massa resande.

Nästa vecka ska jag ta tag i mission hitta lägenhet här, vill ha något litet, nära kontoret. Jag kommer nog att hitta något. Men måste skamset erkänna att hotell-liv är ganska... bekvämt. Allt liksom bara finns och man behöer inte rodda med grejer som att bädda sängen eller tvätta handdukar. Iofs kanske inte det mest personliga boendet, men i vilket fall, jag klagar inte:-) Efter allt som varit hemma i huset så känns det dessutom lyxigt att vara ensam, att inte behöva ta några som helst hänsyn till någon. Men allting har ju såklart både för och nackdelar..kanske kontrasterna som gör det?

...i ordets mångfalld. De senaste två kvällarna har varit full utegång, torsdagen började med en härlig reunion med tre-mag och fortsatte med Pride och caféet, fullt ös:-)

Besviken på hur mainstream Pride känns här jämfört med i Amsterdam.. satt med ett par vänner i bahnhof-tältet och förundrades över hur många barnfamiljer (straighta) som letat sig fram till Kungsträdgården i jakt på gratiskarameller.
Jag tror inte att öppenhet funkar inte i Stockholm. Inte än på ett tag i alla fall. Det är som om alla queeriga människor gått och gjort sig mer svenssonaktiga, medan svensson's försöker queera till sig lite. Resultatet blir som man kan vänta sig; lite sådär lagom.. vanlijigt, snällt, barnvänligt. Jag kräks.
Jag vill ha läderbögarna med rumpan bar och transorna på meterhöga klackar i lack-bodies. Som det varit tidigare, när stället faktiskt varit inhägnat. Synd att det krävs ett staket för att folk ska våga vara sig själva, men fullt förståeligt i en stad som är så uniform och med männsikor som är så vansinnigt rädda för allt som är annorlunda.
Hoppas, hoppas det här öppna området var en engångsföreteelse eller att folk genomgår en fundamental attitydförändring tills nästa år så att folk kan få komma ur garderoberna ifred.

I morgon är det Malta-dags igen, packat det sista. Blir borta i 10 dagar, känns som ett bra tag. Mycket grejer att stå i så tror dagarna kommer att rusa iväg.

Sa hejdå till mamma och missen idag, mamma bjöd på god lunch och massa babbel. Det är det absolut bästa med att bo i Sverige, närheten till familjen, att bara kunna kvista över. BLir löjligt rörd när jag tänker på det...

Nu är det dags att sussa tidigt, ska upp om 5 timmar, usch för tidiga flygtider.

Natti.

Trött. Semestern känns oroväckande långt borta.. och jag har bara jobbat i 2 dagar. Tidiga morgnar och långa listan med to do och ett helt år till nästa långa sammanhängande ledighet igen. Så att man kan bryta ihop...Som om det inte var nog så passade den Stora Mensen och PMS:en på att göra entré (på kontoret såklart, och inga tamponger hade jag, men kjol hade jag, panikartat blev det) och SJÄLVKLART var alla tvättmaskiner upptagna när jag kom hem. Inte nog med det, solen sken såklart heela dan och manade till glada bad medan jag satt där på det inte luftkonditionerade kontoret med svettfläckar under armarna, svullen mage, och tamponglös (tills jag fick springa till affären då, livrädd för att ett långt blodspår skulle avslöja att jag var...tamponglös. Men det gick bra). Vissa dagar känns allt så opropertioneligt orättvist. Ny Dag Imorgon. Amen.