Sofia´s

Fört och främst, bara som en liten allmän SMHI-varning: Stormvarning med risk för kraftiga stormbyar och tunga regnskurar. Måttligt till isande kallt och växlande temperatur;  Sofia har PMS. 

Malta-vistelsen kan sammanfattas med 2 ord; hektiskt och varmt.
Hemkomsten kan sammanfattas med 2 ord; hektiskt och kallt.

Det var mycket på Malta; uppdateringar, planering, försöka få saker att så smidigt som möjligt rulla på. Intensivt och jätteroligt. Somnade så tidigt om kvällarna, det är jobbigare än man tror att hoppa in i en ny roll. Hjärnan har gått på högvarv och den här helgen har jag verkligen behövt göra absolut ingenting.
Nu är jag som sagt på hemmaplan igen, landade i torsdags natt, sent sent på skavsta.

På flyget satt jag bredvid en egyptisk missionärsfamilj, de hade startat någon sorts kyrka på malta och skulle till Sverige för att predika. Man träffar mycket nya vänner när man är ute och reser:-)
Mamman pratade med mig hela tiden, berättade om Guds vilja och hennes mission att omvända förtappade själar och leda dem till den rätta vägen. Jag antar att hon såg en stackars syndare bredvid sig och en potentiell omvändelse. Tyvär gjorde jag nog henne grymt besviken.

Hon var även galet flygrädd och bad för sitt liv halva resan, det var så mycket turbulens under flygningen. Jag bad henne be för mig också när hon ändå höll på (då såg jag en gnuta hopp tändas i hennes ögon; kanske kunde jag omvändas ändå). Hon satt med händerna knäppta och mumlade i över en timme medan jag satt och kedjeåt M&M's. Jag tror att vi båda visste vilket sätt som hade mest lugnande effekt på oss. Hennes böner var antagligen lika lugnande för henne som mina chokadiga färgglada socker-chocker var för mig, jag nickade till och med till en stund.

Vi landade utan en skråma, och hon grät av lättnad; hennes böner hade hjälpt oss till en säker landning! Hon skrev upp sitt nummer och fick mig at lova att höra av mig när jag kommer till Malta nästa gång, (vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den utan att brinna i skärselden i resten av mina dagar). När vi klev av planet så skyndande jag mig till väskbandet, jag var livrädd för att hamna bredvid dem på bussen, jag var färdig med Gud och allt sånt för kvällen, midnatt, trött, och inte alls kyrklig. SOm tur var hamnade jag inte med dem utan med en snarkande spritluktande finländare, är inte livet fullt av kontraster?

Wel well, nu blir det inga flygningar än på ett tag, ska bli skönt att vara i Sverige några veckor nu.

Jag har tagit ett beslut. Jag ska flytta från det hus jag bor i. Jag är färdig med att dela boende med 10 andra. Och jag tror att de är färdiga med mig med. Känns jättetråkigt och jobbigt på många sätt, men ibland måste man bara slänga sig ut och bryta sig loss, hur obekvämt det än må vara. Jag behöver min tid helt enkelt. Kollektivt boende är inget för mig. Dessutom om man inte delar samma värderingar, det blir sjukt jobbigt.

Jag börjar undra om jag är kapabel att ens leva med en person framöver.. det vore ju väldigt trevligt med tanke på familj och allt sådant...jag vet inte...just nu ser jag otroligt mycket fram emot att leva med mig själv, låter ju helt eremitigt, men så är det.

Nu ska jag i alla fall lägga mig med nya GW Person-boken och Mannen i mitt liv för kvällen: Karamellkungen