< Till bloggens startsida

20130426

Jag har blivit med cykel, och det är ju helt fantastiskt! Nu vill jag bara ha soliga morgnar så att man kan trampa iväg till jobbet istället för att trängas på tunnelbanan, åhh vad skönt. 
 
I tisdags var jag på RK's utbildning igen, väldigt intressant och efteråt kände jag mig både glad och ledsen på samma gång. Uppdraget går alltså ut på att besöka ett förvar. Och vad är då det? Jo det är ett ställe där männsikor låses in som ska utvisas. Risken bedöms som stor att de skulle hålla sig undan om de inte var inlåst. Och vem skulle inte det om man visste att man skulle tillbaka till ett land där man är konstant rädd för sitt liv?
Själva uppdraget går ut på att åka till detta förvara och bara vara medmänniska, många som sitter där är både pressade, stressade, rädda och ledsna. Vi fick en lång genomgång av verksamhetschefen på detta ställe, han verkade väldigt bra. De verkställer ju egentligen bara ett uppdrag som de fått från regeringen, men jag tycker ändå att det är hemskt att vi låser in människor på det här sättet år 2013. Vi till och med jagar dem i tunnelbanan, eller lurar dem att komma till möten där de blir gripna..Tyvärr är detta ingenting som jag kan påverka, det måste jag inse, men om någon för en liten stund kan få känna att det finns någon som lyssnar och visar medkänsla, så är jag nöjd. 
Vi är en grupp på ca 10 personer som åker ut om 2 och 2 och är där ett par timmar åt gången. Det är ett kanongäng; det känns som vi alla är på samma våglängd. 
 
Idag är det ääntligen fredag, jag ser så fram emot lite helg. Veckan har varit fullspäckad, igår kväll var jag helt färdig. Grannarna och E skulle grilla och jag ville så gärna kvista över, men jag bara orkade inte. Jag bara kände hur kroppen skrek efter vila och morotsjuice, typ. Så det var precis vad jag gjorde; vilade och drack morotsjuice:)
Har kommit in i ett skönt flow av att bara ta hand om mig; nyttig mat OCH regelbundet förebygger att jag blir ett monster har jag märkt. Men igår var det nära att jag klippte till tanten på Ica; kön var sjuukt lång och mitt blodsocker sjuukt lågt och jag står i den där förbaskade kön med min fulla korg. Hon gick fram till mig och frågade (på ett ganska otrevligt sätt)om hon får betala sina 3 varor före mig utan att köa. Jag bara tittade på henne, och tittar på alla andra bakom mig som också bara har ett par grejer. Så jag sa till henne att visst får hon det men att egentligen borde alla de som stått i kön och också bara ha ett par grejer gå före istället för henne.
Sen la jag till ett " bara det går fort"
Självklart tog det hundra år när hon skulle betala för att streckkoden inte fanns, jag bara kände hur knogarna och käkarna fick världens gymnastik, så ilsken blev jag. 
När man är sådär hungrig och trött som jag var så blir liksom gränsen för vad man tål så himla liten, åhh vad irriterad jag var, och ingen kunde nog undgå att jag inte var gladast i affären. Men men, med lite perspektiv och mat i magen så känns det som en löjlig bagatell. Men, sån är jag på blodsocker fall; en riktigt tråkig, ocharmig surbitch.
Men idag ska jag alltså satsa på ett jämt intag av nyttigheter hela dan, och sen ska jag båda dansa in och ut i affären i kväll:)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0