Svarta får och julen
Ena barnet, tjejen, har blivit så hemtam runt omkring mig att hon kommer in i mitt rum och hoppar på min mage om morgonen. Barn söta. När man är vaken och up and running.
Jag bor i Bergshamra. Fick höra igår att vi har den fulaste granen i Sverige, till och med aftonbladet tyckte att det var viktigt att rapportera http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8213005.ab
Så här ful var granen.
"Vi gråter, den är hemsk, säger Masse Nedjanati som har blomsterbutiken på torget till Metro"
Jag säger bara herregud..
Men nu har de i alla fall bytt ut den stackars taniga mot en jättefin stor, överdådig gran täckt med pynt, så julstämningen kan infinna sig även i Bergshamra Centrum, vi kan alla andas ut, puh.
Julen ja.. ångest, ångest, ångest. Hemma i Sverige i år och i mitt huvud hade jag fantiserat ihop en bild av mysiga släktsammankomster och glada träffar med alla möjliga (och omöjliga) släktingar. Och jag har inte träffat någon förutom älskade farmor då, den person som vet allt om de galenskaper jag gjort (och hon har inte fått en hjärtattack elle förskjutit mig). Jag kan helt och hållet kan vara mig själv med henne, en mindre dömande person finns inte.
Jag vet inte vad det är, men på något sätt har jag utnämnts till familjens lilla svarta får. En släkting påstod till och med att jag hade hittat på att jag fått ett bra jobb, hon sa till och med att jag ljög om var jag bodde!
Människan har inte hört av sig till mig personligen för att höra hur allt är, utan har bara babblat på bakom min rygg.
Jag blev så ledsen, låg och grät en hel helg, vad har just jag gjort för att bli skitsnackad om?? Här kommer man hem efter flera år utomlands, såå glad över att vara i Sverige. Att en människa så enkelt kan ta död på en känsla.. tack gode värld för att dessa själssnåla, missunsamma individer är en minoritet, och att kharma till slut slår tillbaks på dem själva.
Hur som helst, har tappat sugen på släktsammankomster, jag vill bara ha människor omkring mig som tycker om mig för den jag är. Vi får se hur det går med jävla julen, har inte direkt någon familj att fira med, men det löser sig.
Viktigast av allt är ändå hälsan just nu. Jag är så rädd och nervös inför nästa måndag. Hur svårt kan det vara att inte ta ut någon oro i förskott och ändå så gör jag det hela tiden. "tänk om"-scenarion utspelar sig i huvudet, måste försöka att inte hetsa upp mig. Så länge jag distraherar mig så är det lugnt, men samtidigt så måste jag försöka att ta det lugnt, vila. Så fort jag gör något ansträngande så känns det som om jag är på väg att svimma. Idag blir det vila, vila, vila. Utan att tänka för mycket.
Jag bor i Bergshamra. Fick höra igår att vi har den fulaste granen i Sverige, till och med aftonbladet tyckte att det var viktigt att rapportera http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8213005.ab
Så här ful var granen.
"Vi gråter, den är hemsk, säger Masse Nedjanati som har blomsterbutiken på torget till Metro"
Jag säger bara herregud..
Men nu har de i alla fall bytt ut den stackars taniga mot en jättefin stor, överdådig gran täckt med pynt, så julstämningen kan infinna sig även i Bergshamra Centrum, vi kan alla andas ut, puh.
Julen ja.. ångest, ångest, ångest. Hemma i Sverige i år och i mitt huvud hade jag fantiserat ihop en bild av mysiga släktsammankomster och glada träffar med alla möjliga (och omöjliga) släktingar. Och jag har inte träffat någon förutom älskade farmor då, den person som vet allt om de galenskaper jag gjort (och hon har inte fått en hjärtattack elle förskjutit mig). Jag kan helt och hållet kan vara mig själv med henne, en mindre dömande person finns inte.
Jag vet inte vad det är, men på något sätt har jag utnämnts till familjens lilla svarta får. En släkting påstod till och med att jag hade hittat på att jag fått ett bra jobb, hon sa till och med att jag ljög om var jag bodde!
Människan har inte hört av sig till mig personligen för att höra hur allt är, utan har bara babblat på bakom min rygg.
Jag blev så ledsen, låg och grät en hel helg, vad har just jag gjort för att bli skitsnackad om?? Här kommer man hem efter flera år utomlands, såå glad över att vara i Sverige. Att en människa så enkelt kan ta död på en känsla.. tack gode värld för att dessa själssnåla, missunsamma individer är en minoritet, och att kharma till slut slår tillbaks på dem själva.
Hur som helst, har tappat sugen på släktsammankomster, jag vill bara ha människor omkring mig som tycker om mig för den jag är. Vi får se hur det går med jävla julen, har inte direkt någon familj att fira med, men det löser sig.
Viktigast av allt är ändå hälsan just nu. Jag är så rädd och nervös inför nästa måndag. Hur svårt kan det vara att inte ta ut någon oro i förskott och ändå så gör jag det hela tiden. "tänk om"-scenarion utspelar sig i huvudet, måste försöka att inte hetsa upp mig. Så länge jag distraherar mig så är det lugnt, men samtidigt så måste jag försöka att ta det lugnt, vila. Så fort jag gör något ansträngande så känns det som om jag är på väg att svimma. Idag blir det vila, vila, vila. Utan att tänka för mycket.
Kommentarer
Trackback
