Sofia´s

Fredagkvällen var minst sagt skum. Kändes som om alla försökte att vara glada, men det var inte precis ett gäng med muntra typer precis. I går var jag bara hemma, tog det lugnt, kände mig på något konstigt sätt väldigt nere, som om det för första gången gick upp för mig på riktigt att det kommer det  kommer att ske en massa förändringar. Positivt såklart men skrämmande så att jag får andnöd. Har aldrig känt mig så otroligt ensam tidigare, som om jag flyter omkring i en jolle med hål i botten på Världens Största Hav. Bara jag lyckas plugga igen de där jäkla hålen och håller mig flytande...

Det blev en lunchjoint på Kadinski och jag känner mig vimsigast i hela världen. Väldigt skönt att sitta på en stol, kan inte tänka mig att resa mig på ett bra tag. Utan sitter nog här och fortsätter att inte vara så snabbtänkt ett tag till. Herregud, kan inte ens skriva ordentligt, jag återkommer när hjärnan har kommit tillbaka.

Det blev några öl på Schuim med Chantal, Sue och Sheekila. En vovve hamande i knäet och kvällen var..ölfylld.  Somande ändå hyffsat tidigt och nu sitter jag här... sista dan på jobbet. Alla är så ledsna över att jag slutar, men för att vara ärlig så tror jag inte att de skulle vara överlyckliga om jag stannade. Så är det alltid; man glömmer bort vad man har tills man inte har det längre.

Nu börjar det gå upp för mig hur mycket alla betyder för mig; jag har ändå jobbat med dem i 1 ½ år. Vi har tjaffsat, bråkat, intrigerat, skrattat och gråtit oss igenom den här tiden. Ett kontor fullsmockat med tjejer, snacka om att man har fått skinn på näsan.

Olyckskorpen Maud  deklarerade höglutt att hon inte tror att jag kommer att klara det, Jeannita som alltid håller med Maud nickade såklart instämmande. Maud passade även på att med elak min undra vad jag skulle hitta på med min lilla pensel till hårtofs. Hmm. För att inte vara elak; vissa personer kommer att saknas mindre än andra.

Det blev ingen frukostjoint, men vi tar det på lunchen, kommer att bli en soft eftermiddag.

Drinkar med Sue och Chantal efter jobbet, är så sugen på en varm Irish coffee med massor av grädde på toppen. Så får det bli.  Känns verkligen som om jag blir avfirad hela veckan. Men som sagt, nästa vecka blir en renlevnadsvecka, bara nyttig mat och promenader.

Kontoret leker "hela have stormar" och alla bråkar emd all. Konflikten om vem om skulle gå till posten varade i 40 minnuter. Produkltivt. Känns konstigt att stå utanför allt, annars är jag ju ganska duktigt på att tycka något om det mesta.

Det skandinaviska teamet har bestämt sig för att parta upp min sista dag genom att mötas hos mig i morgonbitti för en morgonjoint. Funderar på att bjuda alla på space cakes men det kanske är att ta i lite väl mycket... Ett helt kontor med fluffisar, åh det skulle vara himla kul. Jag behöver j inte oroa mig för några konsekvenser, inte för min del i alla fall.

 I och för sig, långfredag är ju ändå långfredag och något ska man ju roa sig med....Vi får se hur det blir, en sak är i alla fall säker; jag tänker absolut lämna hjärnan och tankeverksamheten hemma och bara ha kul.

Ahhhh, får ont i magen när jag tänker på att det bara är en dag kvar här. Förresten konstigt att vi jobbar på Långfredagen, alla verkar vara lediga på Jesus självaste dödsdag. Inte precis ekonomiskt att låta oss jobba, telefonen kommer i vilket fall som helst inte att gå varm....

Jag gör mest ingenting, känns lite som att sitta av tiden. Vissa dar finns liksom inte så mycket att säga....som min brors rinkebykompis sa "jag fattar ingenting om ingenting". Precis så känns min dag idag.

Det regnar och känns inte alls att våren är på väg. Snarare som om den gjorde en tvärvändning och bestämde sig för att gå i ide ett par veckor till.

Jag hoppas att solen tittar fram till mina lediga dagar!

Efter varm choklad och massor med vatten så är denna onsdag riktigt arbetsbar. Har så här de sista dagarna varit väldigt produktiv. Nu skulle jag vilja gå hem, dra en filt över mig och äta goda saker hela eftermiddagen ackompanjerat till skräp-tv. Kvällsplanen känns redan avgjord!

Det är konstigt att jag inte kommer att gå hit till kontoret nästa vecka. Så mycket förändringar på så himla kort tid, tom lägenhet och ett nytt jobb. Det känns som om det i slutändan endast kan komma positiva saker ur det, men just nu känns det sorgligt på något sätt. Som om jag påbörjar ett nytt kapitel och lämnar en hel hög med erfarenheter och känslor bakom mig. Den dröm jag hade om Han och jag är krossad och nu måste jag skrapa ihop spillrorna av mig själv och bara Börja Om. Igen.

Oj, oj oj vilken kväll det blev. Emelie, Lisa och Chantal tillsammans med rosévin öl och nachos på mina 17 kvadrat. Det var  precis vad jag behövde, bara få garva med tjejkompisar. Lisa däckade på soffan, jag somnade efter ett helt paket rökt lax, nachos och choklad i sängen som en liten hög. Vaknade med dunkande tinning men lyckades faktiskt hälla i mig minst en liter citronvatten och nu känns det faktiskt ok, även om jag ser ut som om jag... drack vin igår.

Ikväll blir det långpromenad, ännu mera lax och massor med sömn. Sen är jag på topp igen!

3 dagar kvar på jobbet, dagarna går så fort och det otroligt typiskt att allt känns så harmoni på jobbet precis när man ska sluta. Men antagligen skulle inte den känslan ha infunnit sig alls om det vore så att jag skulle jobbat kvar...

Solen lyser i dag och jag tänker lysa ikapp med den. Jag är hungrig som en bäver, måste springa till affären och handla någonting riktigt gott!

Är en utvilad, glad en.

Det ska bli så himla trevligt idag, Emelie kommer hem till mig, vi ska dricka lite vin , snacka strunt och bara ta det lugnt.

Känslan jag bär på är så dubbel, vemod, sorg, lättnad och ett inre lugn.

All stress som jag burit på de senaste veckorna har runnit av mig, i morse vakande jag tidigtoch yogade en halvtimme. Bara det! Att faktiskt ha min Egna Tid Att Andas. Jag inser nu att det betyder mer än vad jag tidigare insett.

Det sista han gjorde innan han åkte igår var att slicka kontokortet ordentligt, det kunde ju ha fastnad en liten smula av ett rus. När han flinade och sa "sorry about that" så kändes allt väldigt defenitivt. Jag gick sönder inombords, precis som hans näsa...

Nu vill jag bara ta hand om mig själv; äta alx och avocado, göra ansiktsmasker, promenera och framförallt skratta.

Han har åkt och åter igen lämnat mig i röran och med krossat hjärta. Jag lär mig visst aldrig... Men denna gång kommer att bli annorlunda, för till skillnad från tidigare så är allt glasklart; jag inte bara tror att jag vet vad jag behöver, jag VET vad som gör mig glad. Jag har även på ett skoningslöst sätt (åter igen) lärt mig vad som inte gör mig glad.

Jag kommer garanterat att njuta av dena måndagkväll, ska inte göra någonting. Bara äta lax och choklad, kanske göra en ansiktismask. Har varit otroligt segt hela dagen idag, känns som om jag itne har sovit på flera dagar och ändå så somnade jag tidigt igår. Det känns på något sätt som om jag börjar om och det känns väldigt bra. Nu börjar resan till att bli den Hela Snurrmaggan med livet framför mig.

Jag känner mig lättad och sorgsen på samma gång, men hur smärtsamt det än känns nu så vet jag att sorgen kommer att bytas ut och jag kommer att kunna skratta igen. Och jag har sett på nära håll hur en kärleksfull smart person förvandlas till en slav under droger. Det är konstigt att jag har vant mig vid att prata med någon vars humör enbart beror på vilket rus eller bakrus han befinner sig i....

Mitt huvud har tagit lite paus och jag känner mig duktig över att ens sitta på kontoret i dag. Helst skulle jag vilja ligga under varma filtar och titta på skräp-tv hela dan.

Som tur är var jag inte den enda som började måndagen i en lite lätt dimma. Emelie har tuggat i sig space cakes hela helgen, Lisa kurerar sig fortfarande efter fredagen, och de andra har inte böjat prata än så jag antar att de fortfarande är i kureringsfasen.

När jag kom in på kontoret i morse så luktade det unket zoo, typ Skansens elefanthus. Jag trodde först att jag inbillade mig, att jag hade något i ögat eller så, det flimrade liksom till hela tiden. Men när det prasslade överallt så insåg jag att mina ögon inte lurades; det kryllade av möss! Överallt! På golven, stolarna, skrivborden, värsta invasionen.  De har verkligen haft fest här hela helgen, vi hade inte tömt papperskorgarna i fredags, så mössen har jobbat hårt på att välta och tömma precis varenda en. Det låg musbajs precis överallt, har dammsugit som en liten tok. Snacka om sanitär olägenhet!