Från slacker till ass licker
När jag kom till Amsterdam för över ett år sedan så behövde jag verkligen ett jobb. Hade rest runt i Portugal och festat vilt i 7 dagar på Boom Festival. Droger, musik och dans i en salig röra. Jag hade inga pengar, inget hem, och ingen inkomst (men min själ var återfödd och jag trodde att jag kunde överleva på kärleken till Moder Jord) Tufft läge. Bodde runt hos kompisar som var mindre glada över att ha en fattig slashas hos sig.
Jag HATAR när folk ringer till mig och tilltalar mig med mitt förnamn utan att jag känner dem för att sedan inställsamt fråga om man har tid. De håller på att göra någon meingslös undersökning och man har chansen att vinna en nyckelring. Jag brukar fräsa "nej tack" och slänga luren i örat på dem, ingen har någon jävla rätt att ringa och störa mig och min dyrbara tid.
Så det var minst sagt ett nederlag när jag började jobba med Kevin på ett marketingställe. Jobbet gick ut på att ringa runt till den svenska befolkningen och med inställsam röst (och kom ihåg, alltid tilltala med förnamn, det är det ända jag kommer ihåg från "trainingen") fråga "om man får ställa 268 onödiga frågor, det tar bara 49 minuter och du har chansen att vinna en fin nyckelring"
Den svenska befolkningen var ganska osugen klockan 10 en lördagmorgon måste jag säga. Eller rättare sagt, folk var osugna mest hela tiden, men på helgerna blev folk riktigt förbannade. Det var det mest otacksamma jobb jag haft. Man fick ta en paus på 10 minuter och Kevin brukade rusa till toaletten för att suga på sin gräspipa. Jag förstår honom, all tröst var välkommen i denna förnedrande syssla.
Här satt vi, unga människor med ambitioner; konstnärer, författare, jonglörer, studenter och backpackers. Vi ringde för glatta livet för att få in lite pengar så att vi äntligen en dag skulle kunna komma ifrån skiten och förverkliga våra drömmar.
Kevin hade i alla fall modet att skapa sig lite kontakter, när han väl fick en person på tråden som var trevlig så tog han tillfället i akt och började rekommendera om sina egna favoriter (www.FuckGeorgeWBush.com, www.realityportal.org och andra nyttigheter), inte så populärt hos arbetsgivaren då uppdraget egentligen bestod av att luska ut vilka tv-kanaler folk tittade på och hur stor/liten deras inkomst var. Kevin blev upprörd och motiverade sitt agerande med att "om vi har tillfäle att förändra världen så är det väl bra att vi använder detta meningslösa ställe till något positivt?"
Efter ett tag fick jag mitt nuvarande jobb och jag lyckades hyra ett rum hos en fransk kille som utgav sig för att vara "a friendly gay guy". passade mig som handen i handsken tills jag upptäckte att han ju inte var bög. Och att han sket varje morgon i 2 timmar. Med öppen dörr. Jag fattar inte att jag stod ut, men jag antar att nöden inte hade någon lag..
Jag LOVADE mig själv för ett par år sedan att ALDRIG jobba på kontor, och att aldrig fastna någonstans. Kontorsbiten har jag ju redan brutit, men nu måste jag se till att jag inte fastnar i det här 9 till fem-snurret. Min fria hippiesjäl vill inte slicka röv på kontor. Min fria själ vill flyga!
Blöder som en stucken gris. Jävla menshelvete. Och samma scenario som alltid: "Varför känner jag mig så tjock" och "Gud vad jag känner mig svullen" för att efter ett par dagar bytas ut mot ett "aha, nu fattar jag varför". Jag måste vara lite dum eller nåt, hur många år ska det ta innan kroppen fattar? Antagligen lagom till klimakteriet.
I dag känner jag mig ivilket fall som helst svullen, snorig och tjurig. Snorig för att jag va ute och festade i för tunna kläder dan före julafton, svullen för att jag känner mig som en jäkla marsmallow och tjurig över att behöva jobba i morgon, de här lediga dagarna har givit mig värdefulla insikter, som att jag inte är gjord för att jobba på kontor. Är någon gjord för det? Jobba 8 timmar om dagen med något som inte gagnar en själv mer än att man har mat i magen? Missförstå mig inte nu, om jag nu ska jobba på kontor så har jag ju hamnat på ett riktigt bra ställe, vi säljer stövlar i olika vadstorlekar, något som vilken tjej som helst kan relatera till.
Bara det att jag inte vill sitta på en stol hela dagarna, samtidigt som ögonen blir allt mer fyrkantiga men Det Riktiga Livet pågår där utanför...
Det måste finnas något mitt i mellan att var urfattig utan jobb och kontorsråtta. Eller?
Kommentarer
Trackback
