Sofia´s

Inte för att det tar upp så mycket av min tid (bara en tanke typ varje timme eller så) men jag är jäkligt less på att vara singel. Varken speciellt originellt eller frigjort, men dagens stora sanning.

I går hade jag ett långt samtal med den person som jag under många år har haft en relation med, och i ungefär lika många år har väntat på att vi ska ta någon form av beslut hur vi ska göra (eller inte göra) med varandra. Det är svårt, för när man känner varandra så bra himla bra (och bryr sig så himla mycket omd en andre), så känns det nästan som om att skära bort en kroppsdel genom att säga att "ok, vi bestämmer oss för att bara vara vänner".

Så nu är jag aningen amputerad men haltar i alla fall fram som 100% singel.

Det är fantastiskt att känna en annan människa så bra men också lite läskigt, till exempel så kände jag på mig att han varit i Prag förra veckan utan att vi pratat och sen visar det sig att det stämde, hur freaky är inte det egentligen? Det är som en osynlig kabel som går mellan oss och som ibland skickar signaler "han mår inte bra" eller "han vill vara ifred".

Men tillbaka till singlandet; hur gör man för att träffa någon då? Det verkar vara så enkelt att vara typ en hund eller katt, de tittar på varandra, luktar på varandra och säger "nu kör vi". Lätt som en plätt. Okomplicerat. Alla glada.  

Jag vill ju inte riktigt gå in på dejtingsidor och skapa mig en profil där jag ska marknadsföra mig som ett riktigt kap samtidigt som jag måste sålla bort de alla stackare som också marknadsförs sig som ett kap och försöka hitta de som är äkta. Och skulle jag skriva rätt upp och ner hur knäpp jag är så skulle jag skrämma alla på flykten eller locka till mig likasinnade (lätt neurotiska, egocentriska snurrmaggor när jag behöver Stabilitet och Lugn för att åtminstone inte få dagliga aggressiva utbrott eller nervösa sammanbrott).

Och sen så ska man välja profilbild, liksom grädden på moset som ska få alla att tänka "men hon ser ju jättesöt och trevligt ut". Gärna tagen lite uppifrån och med ett förföriskt leende a lá "titta på mig så enkel och rolig jag är att ha att göra med". Jag vill inte. Får lust att lägga upp en bild där jag gör en ful grimas och gör fuck you-tecknet bara för att provocera, men känner på mig att det ändå inte skulle gagna mig i längden (antagligen bara idioter som svarar på en så negativ profilbild). Och bilden skulle förresten säkert bli refuserad. Ja, nu är jag väl både dömande, och tar ut negativt i förskott men det känns liksom inte riktigt som min grej det där..Jag har faktiskt försökt och då träffade jag en dvärg som sa att han var 1.80 cm så det var ju lite uppenbart att han körde med falsk marknadsföring.

Nej, jag tror att knepet helt enkelt är att bara råka träffa någon sådär, typ vips så står personen där och man klickar och synkar och allt det där som helst INTE är en barndomsvän som känt en i 100 år och vet mer än han/hon borde om allt pinsamt man gjorde i tonåren (sånt kan man berätta när man typ är "safe", efter 5-10 år eller så då det till och med kan funka som en krydda för att piffa upp ett boring sexliv eller nåt)

Ställen som går fetbort:

• Krogen
• Tandläkaren
• Kvinnokliniken
• Apoteket

Gemensamt med dessa tre är att nästan alla är där för att de har problem av något slag, typ.

 Ställen som är lite bättre

•  Parken
• Skogen
• Stranden

När folk är ute i naturen som blir de mer jordade har jag märkt. Problemet är att få verkar vistas i ovanstående miljöer ensamma (förutom blottare och jag), ofta är det par, barnfamiljer och kompisgäng som dominerar.

 Optimalt ställe

• Någon plats som man absolut inte hade räknat med (typ busshållplatsen eller övergångstället, eller tvättstugan), eller någon trevlig festival.