återhämtad
Helgen var alldeles strålande bra, lite för bra, var så sliten igår och kommer aldrig mer att kunna dricka vin. Eller åtminstone inte på flera, flera dagar :-)
Jag var så nervös innan tjejmidagen, med så många som faktiskt inte känner varandra så skulle det kunna sluta med att alla satt och stirrade ner i tallriken. Eller stirrade ut varandra. Men det var skön stämning hela kvällen igenom. Och alla hade lämnat sin blyghet hemma och vi hade helt enkelt skitkul. Koncept tjejmiddag är helt klart lysande! Iofs så blev det tjejmiddag light lite senarepå kvällen då min bror kom och en manlig granne med vän joinade. Men jag ska defenitivt göra om det här fler gånger!
Middagen som skulle på mellan 18.00 och 23.00, pågick mellan 18.00-06.00. Därav slitenheten igår. Det var hemskt att vakna så outvilad, kände mig som mosad säl. En mosad stackars säl på ett iskallt snöigt berg.
Jag satt på kontoret och ville bara gömma mig under en varm filt, (varför blir man alltid så frusen när man är trött?), längtade till sängen hela dagen.
Självklart ringde chefen på förmiddagen och bad mig följa med på ytterligare en visning av ny lokal. Jag skulle möta honom och 2 andra personer som är viktigare än vad jag är. Inte läge att säga nej tack jag mår pyton efter för stort vinintag och för låg sömndos.
Stod inne på toan innan jag skulle gå iväg och försökt få till lite färg på kinderna men det bara gick inte. Ögonen såg ut som två påsar och håret var så otroligt risigt och kändes helt flottigt. Med typ ett helt paket fishermans friend i munnen (som kändes så sunkig) stapplade jag iväg i mina oputsade kängor. Fy vad pinsamt. Men de verkade inte notera att jag var så trött (är det bra eller dåligt?) Kommer inte ens ihåg hur den där lokalen såg ut. Stor och luftig. Typ.
Efter jobbet kämpade jag mig iväg till gymmet och det var så jobbigt att jag nästan vill springa fram till instruktören och ge henne en käftsmäll för att hon krävde att alla skulle ta i så. "Ge dig människa, det är måndag", ville jag skrika. Men nu är jag glad att jag gick, träning är en av få saker som faktiskt hjälper mot bakfylla. Och mensvärk. Fasen, jag trodde jag skulle slippa skiten nu när jag äter minipiller igen, men inte. I alla fall inte lika pms:ig, skönt det. För mig men även för min omgivning:-)
Tittar ut genom fönstret och det snöar, fan, när ska den här vintern ta slut. Nu får det vara nog. Sol, sol, sol är vad vi behöver. Sol och pengar, ska det vara så mycket begärt?
Jag var så nervös innan tjejmidagen, med så många som faktiskt inte känner varandra så skulle det kunna sluta med att alla satt och stirrade ner i tallriken. Eller stirrade ut varandra. Men det var skön stämning hela kvällen igenom. Och alla hade lämnat sin blyghet hemma och vi hade helt enkelt skitkul. Koncept tjejmiddag är helt klart lysande! Iofs så blev det tjejmiddag light lite senarepå kvällen då min bror kom och en manlig granne med vän joinade. Men jag ska defenitivt göra om det här fler gånger!
Middagen som skulle på mellan 18.00 och 23.00, pågick mellan 18.00-06.00. Därav slitenheten igår. Det var hemskt att vakna så outvilad, kände mig som mosad säl. En mosad stackars säl på ett iskallt snöigt berg.
Jag satt på kontoret och ville bara gömma mig under en varm filt, (varför blir man alltid så frusen när man är trött?), längtade till sängen hela dagen.
Självklart ringde chefen på förmiddagen och bad mig följa med på ytterligare en visning av ny lokal. Jag skulle möta honom och 2 andra personer som är viktigare än vad jag är. Inte läge att säga nej tack jag mår pyton efter för stort vinintag och för låg sömndos.
Stod inne på toan innan jag skulle gå iväg och försökt få till lite färg på kinderna men det bara gick inte. Ögonen såg ut som två påsar och håret var så otroligt risigt och kändes helt flottigt. Med typ ett helt paket fishermans friend i munnen (som kändes så sunkig) stapplade jag iväg i mina oputsade kängor. Fy vad pinsamt. Men de verkade inte notera att jag var så trött (är det bra eller dåligt?) Kommer inte ens ihåg hur den där lokalen såg ut. Stor och luftig. Typ.
Efter jobbet kämpade jag mig iväg till gymmet och det var så jobbigt att jag nästan vill springa fram till instruktören och ge henne en käftsmäll för att hon krävde att alla skulle ta i så. "Ge dig människa, det är måndag", ville jag skrika. Men nu är jag glad att jag gick, träning är en av få saker som faktiskt hjälper mot bakfylla. Och mensvärk. Fasen, jag trodde jag skulle slippa skiten nu när jag äter minipiller igen, men inte. I alla fall inte lika pms:ig, skönt det. För mig men även för min omgivning:-)
Tittar ut genom fönstret och det snöar, fan, när ska den här vintern ta slut. Nu får det vara nog. Sol, sol, sol är vad vi behöver. Sol och pengar, ska det vara så mycket begärt?
Kommentarer
Trackback
