Hejdå Kevin
Hej Kevski,
Jag har tänkt på dig sedan i fredags när Krinkan ringde och berättade att du inte finns längre. Det var inte oväntat, men ändå var det oväntat om du förstår vad jag menar. För att vara ärlig så var jag skeptisk när du berättade om shamanen och grodgiftsbehandlingen, det lät liksom så bort i tok. Men å andra sidan så fanns det en gnutta hopp, den entusiasm du visade var så övertygande och var det någon som kunde prova alternativa metoder så var det du.
Skulle du vara här skulle du antagligen be mig att andas och inte ta det så hårt; livet har ju så många möjligheter och den kosmiska energin är obegränsad och vad som är död för oss behöver inte vara död i universum. Sen skulle du fråga om jag har något gott hemma, typ färskpressad juice eller ingridienser till att göra pannkakor.
Jag minns när vi plåtade i lekparken i Berlin, vad galna vi var! Och jag minns hur du räddade mig den där gången och hur du kom till sjukhuset med den största chokladharen jag sett (minns inte om även det var under påsken, kan ha varit efteråt och rea på påskgrejer :-) )
Du kom med kläder til mig, din turkosa favorittröja men du sa att jag kunde ta den och sova i. Det är den enda gången jag sett dig riktigt arg faktiskt. Du läxade upp mig ordentligt, och jag svär, jag gör aldrig om det igen.
När vi åkte till Boom och satt i baksätet och drack gaspacho som vi handlat på köpcentrumet i Spanien var du så glad. Det var den bästa soppan du ätit sa du. Jag håller med, den var grym (och utan konserveringsmedel eller tillsatser)! Under festivalen filmade du mest hela tiden, vad glad jag är att du gjorde det, vi har en snutt av dig kvar här!
Första gången vi möttes var när du kom från Sverige till Amsterdam för 10 år sedan. Du påstod du var i landsflykt, men jag tror det delvis var för att du var uttråkad. Men det var sättet du såg saker på, du lyckades alltid skapa lite dramatik och spänning runt allt du gjorde. Det kändes som om man var mitt i äventyret när man var med dig. En sten kunde få magiska krafter, en bokstav kunde betyda något speciellt, ett moln hade ett budskap. Du såg märkliga sammanträffande i allt som skedde runtomkring oss och jag måste erkänna att ibland gjorde det mig tokig. Men lika snabt som jag blev irriterad på dig gick det över, det var omöjligt att ryckas med i din entusiasm och tro på magiska krafter och märkliga sammanträffanden.
...Men som sagt, nu finns du inte här längre. Jag sitter och funderar på vilken magisk innebörd det skulle haft om du hade fått säga ditt. Antagligen att livet bara är en form av medvetande, och att du finns här med oss fast i en annan form.
Jag älskar dig Kevski och jag önskar så att jag visat det mer, oftare..jag kommer vårda alla galna, tokiga minnen jag har tillsammans med dig. Vi som är kvar här får se till att världen fortsätter vara en färgglad plattform och lekplats även om du inte är här..
Saknar dig så.
S
PS. Jag lovar att tänka på att inte äta besprutad frukt, light-produkter eller mat med glutamat i.
Och snälla, var du än befinner dig, se till att äta ordentligt nu och lova att inte cykla utan halsduk. Ds
Jag har tänkt på dig sedan i fredags när Krinkan ringde och berättade att du inte finns längre. Det var inte oväntat, men ändå var det oväntat om du förstår vad jag menar. För att vara ärlig så var jag skeptisk när du berättade om shamanen och grodgiftsbehandlingen, det lät liksom så bort i tok. Men å andra sidan så fanns det en gnutta hopp, den entusiasm du visade var så övertygande och var det någon som kunde prova alternativa metoder så var det du.
Skulle du vara här skulle du antagligen be mig att andas och inte ta det så hårt; livet har ju så många möjligheter och den kosmiska energin är obegränsad och vad som är död för oss behöver inte vara död i universum. Sen skulle du fråga om jag har något gott hemma, typ färskpressad juice eller ingridienser till att göra pannkakor.
Jag minns när vi plåtade i lekparken i Berlin, vad galna vi var! Och jag minns hur du räddade mig den där gången och hur du kom till sjukhuset med den största chokladharen jag sett (minns inte om även det var under påsken, kan ha varit efteråt och rea på påskgrejer :-) )
Du kom med kläder til mig, din turkosa favorittröja men du sa att jag kunde ta den och sova i. Det är den enda gången jag sett dig riktigt arg faktiskt. Du läxade upp mig ordentligt, och jag svär, jag gör aldrig om det igen.
När vi åkte till Boom och satt i baksätet och drack gaspacho som vi handlat på köpcentrumet i Spanien var du så glad. Det var den bästa soppan du ätit sa du. Jag håller med, den var grym (och utan konserveringsmedel eller tillsatser)! Under festivalen filmade du mest hela tiden, vad glad jag är att du gjorde det, vi har en snutt av dig kvar här!
Första gången vi möttes var när du kom från Sverige till Amsterdam för 10 år sedan. Du påstod du var i landsflykt, men jag tror det delvis var för att du var uttråkad. Men det var sättet du såg saker på, du lyckades alltid skapa lite dramatik och spänning runt allt du gjorde. Det kändes som om man var mitt i äventyret när man var med dig. En sten kunde få magiska krafter, en bokstav kunde betyda något speciellt, ett moln hade ett budskap. Du såg märkliga sammanträffande i allt som skedde runtomkring oss och jag måste erkänna att ibland gjorde det mig tokig. Men lika snabt som jag blev irriterad på dig gick det över, det var omöjligt att ryckas med i din entusiasm och tro på magiska krafter och märkliga sammanträffanden.
...Men som sagt, nu finns du inte här längre. Jag sitter och funderar på vilken magisk innebörd det skulle haft om du hade fått säga ditt. Antagligen att livet bara är en form av medvetande, och att du finns här med oss fast i en annan form.
Jag älskar dig Kevski och jag önskar så att jag visat det mer, oftare..jag kommer vårda alla galna, tokiga minnen jag har tillsammans med dig. Vi som är kvar här får se till att världen fortsätter vara en färgglad plattform och lekplats även om du inte är här..
Saknar dig så.
S
PS. Jag lovar att tänka på att inte äta besprutad frukt, light-produkter eller mat med glutamat i.
Och snälla, var du än befinner dig, se till att äta ordentligt nu och lova att inte cykla utan halsduk. Ds
Kommentarer
Trackback
