valiumvaken
Tog till och med en halv valium igår för att kunna sova, för jag kände mig så tom och ledsen att ingen kan förstå. Drack några öl med Emelie och Lisa, och det slog mig så hårt hur jobbigt allt är när deras pojkvänner kom och mötte upp för en sista öl. Jag är ensam, jag gör allt ensam och framförallt sörjer jag ensam...
Det sista jag tänkte innan jag somnade var att det kommer att bli ett helvete att få bort mascaran om jag inte sminkar av mig. Tår-rinnande svart under ögonen ingen hit. Men har i alla fall fått bort det värsta.
Ringde in till jobbet, blir sen idag. Han åker till Sverige och jag hoppas att vi kan säga hejdå utan en massa turbulens....att saker kan förändras på en så kort tid, för några veckor sedan var det Han och jag mot (eller med) världen, nu är det bara jag...
Pappa har repat sig, det känns väldigt skönt. Jag hoppas nu bara att han tar det lite lugnt och inte stressar runt som en tok. Jag saknar honom och skulle för en sekund bara vilja få känna att jag är skyddad från allt ont i hela världen till tonerna av hans flöjtspelande. Precis som När Jag Var Liten.
Kommentarer
Trackback
