Jukkasjärvi
Detta skrev jag i söndags, när jag kommit fram, men antagligen var jag så trött att jag inte ens kunde publicera utan det hamnade i "utkast"
"Så, nu har jag både hunnit komma fram och installera mig lite. Tågresan var låång, och jag trodde det skulle vara tomt på folk eftersom jag åkte på en lördag och allt, men vad fel jag hade. Det var proppfullt med folk, heelt galet.
Åkte i samma kupé med en tjej som också skulle uppåt och jobba, och med en kiruna-tant som inte för sitt liv förstod vad vi skulle upp i Kiruna och göra, när det är så kallt och allt.
På station blev jag hämtad av vad jag tror är platschefen för ishotellet, han körde mig till huset som jag ska bo i och sen hade jag dagen fri att göra mig hemmastadd. Jag var bara tvungen att hitta skidspåren, körde en halvmil och det kändes såå härligt.
Jag bor i en villa med ett gäng andra, de verkar jättetrevliga. Men nu jobbar många, så jag har stället för mig själv under kvällen.
Nu är jag trött som en sääl, jag har verkligen sömnbrist efter tågnatten.
Natti natti och får skriva mer när huvudet och kroppen har landat ordentligt:)"
Men nu har jag ju faktiskt hunnit vara här i nästan 3 hela dagar och jag börjar känna mig som hemma.
Jag bara älskar all skog, och norrlänningar är så störtsköna på sitt lite långsamma, eftertänksamma sätt.
Jag har dessvärre hamnat i "fel" hus. Men flyttar i morgon till ett annat. Det är inget fel på huset i sig, det är hur gulligt som helst. Bara det att mina kära grannar består av 20-åringar som bor hemifrån för första gången och Bara. Vill. Festa. Jag känner det liiiite som att vi för tillfället befinner oss på olika platser i livet. Vissa åker till Jukkasjärvi för att festa, andra för att åka skidor och titta på skogen. Jag tillhör den senare, lite mossigare varianten, helt klart.
Alltså, inget fel med en utekväll någon gång ibland, men här snackar vi om människor som just upptäckt alkoholens egenskaper och vill uppleva fyllor och hångel och vakna i fel säng och kräkas i trappen. Varje natt. Men jag förstår dem, och jag är faktiskt road av att se allt detta men som lite utanför, jag sitter verkligen på första parkett. Alla intriger om vem som sa och gjorde vad, vem som varit otrogen och vem som betett sig svinigt. Jag kommer så väl ihåg hur det var för x antal år sen (vill inte tänka på hur många år sen det var sen man var 20), när världen liksom gick runt en själv... så är det väl litegrann fortfarande kanske, men nu är cirklarna lite större:-)
I vilket fall, att sitta på första parkett har sitt pris, dvs störd nattsömn, stulen mat och ett kök som inte går att ta sig fram i. Men imorgon är det alltså slut på Sofias tid på fritidsgården och jag flyttar till ett annat jättemysigt hus som känns lite mer... vuxet.
Jag har jobbat i 2 dagar nu. Det känns så skönt att ha klara riktlinjer. Gästerna ska vara nöjda och det är egentligen det stora målet som är tacksamt att jobba mot eftersom folk som åker hit är på så gott humör.
Det känns fantastiskt att inte vara i någon chefsposition, utan jag gör bara vad jag blir tillsagd, alla är glada och jag orkar ge mig ut på skidtur efter jobbet:-)
Det här är verkligen vad jag behöver, det här ger mig så mycket energi, jag bara älskar det och känner hur hela kroppen och själen bara Mår Bra.
Kommentarer
Trackback
