bildglimtar av veckan som var (det finns människor här med även om de inte finns bildbevis än:-))
Fredag
Nu har jag varit ledig i 2 dagar, underbara skidturer och promenader!
De senaste dagarna har naggats något i kanten av en ihållande oro för nära och kära.
Farmor och min vän har precis samma cancerform, och för farmors del så verkar det som att det äntligen går åt rätt håll, även om vägen dit är jobbig, den där behandlingen är inte att leka med. Den värsta oron är över i alla fall, nu är det bara att steg för steg försöka bli starkare och starkare för hennes del. Vilket är helt fantastiskt.
För min kära vän däremot så verkar det som att allt måste göras om igen.. vågar inte ens tänka på det, det bara måste gå och bota bort det. Ibland känns det så fruktansvärt orättvist. Det känns så vansinnigt hjälplöst att inte kunna göra något för att förändra läget..
En tyst tanke fladdrar till då och då.. tänk om han inte klarar det.. men jag skjuter undan alla sådana tankar, kan inte ta till mig, vill inte ta till mig. Det känns som om Kevin just lämnade oss för universum, fler får inte försvinna. Tänker jag som en superegoist.
Jag har fått jobbet på Kebnekaise, vilket känns så fantastiskt. Nu kommer jag att få min tid uppe i skogen och bergen i norraste norrland som jag ville från början. Jukkasjärvi är väl ganska så norrut det med, men Kebnekaise har inga förbindelser med civilisationen på samma sätt. Känns som att åka på ett asketiskt, nunnelikt retrreat, typ.
Om jag har tur så funkar telefonen och internetet, jag tror att det gör det, i alla fall för det mesta.
Jag blir kvar där tills den 1 maj, sen åker jag till stockholm i ett par månader och om jag trivs så blir det en vända till på Kebnekaise.
Försöker komma på vad det är som gör att det liksom drar i mig att åka till de här platserna.. kan inte ens förklara för mig själv vad det är, jag bara vet att jag mår så himla bra just nu av att vara här uppe, så nära naturen, och så nära mig själv.
Men jag hoppas att jag får lite besök uppe på fjällstationen, annars blir jag helt gaga:-)
Nu ska jag strax krypa ner i en tidig säng, börjar jobba 04:30 imorgon. Nog för att jag är morgonpigg, men man behöver ju inte överdriva.
härliga lördag
Vaknade så tidigt idag, helt otroligt, när jag är ledig och allt. Men det är skönt, med två hela lediga dagar framför mig. I natt var det så kallt, men nu känns det riktigt milt ute, säkert jätteskönt att åka skidor idag.
Vilken skillnad det är att bo i det här huset, det går inte ens att jämföra stämningen här och i det andra huset. Känns som att ha flyttat från ett ungdomshem fyllt med huliganer till ett vilohem för..såna som jag typ.
Häromdagen träffade jag en jättetrevlig sametjej som berättade hur mycket intressant som helst om samerna, renarna och hur allt fungerar. Skulle vara spännande att vara med när de åker runt och driver in sina renar som har en tendens att springa lite överallt.
Annars så är väl inte Jukkasjärvi the centre of action. Det finns ett Folkets hus (som ser igenbommat ut), det finns en hembygdsgård, och det finns en kyrka. Ja, och såklart ishotellet, men lokalborna verkar inte alltför förtjusta över att det springer massa utlänningar på ägorna. Känns litegrann som en kallare variant av Änlagård. Konstigt nog så älskar jag det! Inne på konsum sitter tanten i kassen och låtsas vara demostrativt upptagen fastän man är den enda kunden därinne (det är faktiskt väldigt viktigt att sortera tändsticksaskar!), jag tycker att det är lite rörande.
Igår var det action; det var en stor hundspanntävling som gick av stapeln. Tyvärr missade jag starten, men man hörde ett ihärdigt ylande av vovvar hela natten. Idag hoppas jag få se racet när de kommer tillbaks.
Igår ringe de från fjällstationen i Kebnekaise och undrade om jag fortfarande är intresserad av att jobb i receptionen där. Om jag får det jobbet så tar jag det. Tror att Kebnekaise har lite annan typ av personal om man säger så. I sådana fall skulle jag jobba mellan mitten av mars till maj, och sen juni till september. Vi skulle höras igen nästa vecka och då får jag besked. Vill, vill, vill, även om det inte är helt fel att vara här heller. Men känns som att om jag nu ändå kajkat sålångt norrut kan jag lika gärna utforska hela området.
fredag
Äntligen fredag och ledig i 2 hela dagar. Det kommer att bli massor med skidåkning och vila, vila, vila!
Trivs i det nya huset, mycket lugnare och trevligare.
Inatt drmde jag om farmor, hon lät så skrutt i telefon igår. Nu har sista behandlingen varit och det är den sista jobbiga genomköraren av behandlingen..ringde pappa igår. Och påminde om blåbärssoppa och nyponsoppa och sånt som hon verkligen måste få i sig. Herregud känner mig som en riktig hönsmamma, och lite frustrerande att vara så långt bort. Men det finns väl egentligen inte så mycket jag kan göra, jag kan ju inte ta över behandlingen från henne (om jag kunde så skulle jag utan att blinka).
Har kommit in i jobbet och intrigerna, här är det helt andra spelregler som gäller, vilket är en väldigt intressant studie i människor och gruppdynamik. Jag känner mig som att jag står lite utanför och liksom tittar på, och jag trivs ganska bra med det.
Ikväll blir en tidig kväll, jag är faktiskt helt slut av alla nya intryck.
mera norrland
Norrland:-)
Jukkasjärvi
Detta skrev jag i söndags, när jag kommit fram, men antagligen var jag så trött att jag inte ens kunde publicera utan det hamnade i "utkast"
"Så, nu har jag både hunnit komma fram och installera mig lite. Tågresan var låång, och jag trodde det skulle vara tomt på folk eftersom jag åkte på en lördag och allt, men vad fel jag hade. Det var proppfullt med folk, heelt galet.
Åkte i samma kupé med en tjej som också skulle uppåt och jobba, och med en kiruna-tant som inte för sitt liv förstod vad vi skulle upp i Kiruna och göra, när det är så kallt och allt.
På station blev jag hämtad av vad jag tror är platschefen för ishotellet, han körde mig till huset som jag ska bo i och sen hade jag dagen fri att göra mig hemmastadd. Jag var bara tvungen att hitta skidspåren, körde en halvmil och det kändes såå härligt.
Jag bor i en villa med ett gäng andra, de verkar jättetrevliga. Men nu jobbar många, så jag har stället för mig själv under kvällen.
Nu är jag trött som en sääl, jag har verkligen sömnbrist efter tågnatten.
Natti natti och får skriva mer när huvudet och kroppen har landat ordentligt:)"
Men nu har jag ju faktiskt hunnit vara här i nästan 3 hela dagar och jag börjar känna mig som hemma.
Jag bara älskar all skog, och norrlänningar är så störtsköna på sitt lite långsamma, eftertänksamma sätt.
Jag har dessvärre hamnat i "fel" hus. Men flyttar i morgon till ett annat. Det är inget fel på huset i sig, det är hur gulligt som helst. Bara det att mina kära grannar består av 20-åringar som bor hemifrån för första gången och Bara. Vill. Festa. Jag känner det liiiite som att vi för tillfället befinner oss på olika platser i livet. Vissa åker till Jukkasjärvi för att festa, andra för att åka skidor och titta på skogen. Jag tillhör den senare, lite mossigare varianten, helt klart.
Alltså, inget fel med en utekväll någon gång ibland, men här snackar vi om människor som just upptäckt alkoholens egenskaper och vill uppleva fyllor och hångel och vakna i fel säng och kräkas i trappen. Varje natt. Men jag förstår dem, och jag är faktiskt road av att se allt detta men som lite utanför, jag sitter verkligen på första parkett. Alla intriger om vem som sa och gjorde vad, vem som varit otrogen och vem som betett sig svinigt. Jag kommer så väl ihåg hur det var för x antal år sen (vill inte tänka på hur många år sen det var sen man var 20), när världen liksom gick runt en själv... så är det väl litegrann fortfarande kanske, men nu är cirklarna lite större:-)
I vilket fall, att sitta på första parkett har sitt pris, dvs störd nattsömn, stulen mat och ett kök som inte går att ta sig fram i. Men imorgon är det alltså slut på Sofias tid på fritidsgården och jag flyttar till ett annat jättemysigt hus som känns lite mer... vuxet.
Jag har jobbat i 2 dagar nu. Det känns så skönt att ha klara riktlinjer. Gästerna ska vara nöjda och det är egentligen det stora målet som är tacksamt att jobba mot eftersom folk som åker hit är på så gott humör.
Det känns fantastiskt att inte vara i någon chefsposition, utan jag gör bara vad jag blir tillsagd, alla är glada och jag orkar ge mig ut på skidtur efter jobbet:-)
Det här är verkligen vad jag behöver, det här ger mig så mycket energi, jag bara älskar det och känner hur hela kroppen och själen bara Mår Bra.
Dan före avresa
Snart är jag på väg. Om 24 timmar sitter jag på tåget, herregud vad de sista dagarna bara rusat iväg!
Idag har jag fixat en telefon som har täckning i norrland (3 verkar ju sluta funka norr om Sundsvall), handlat åt farmor och blivit bjuden på gudomlig hemmagjord rulltårta (som jag bara måste ta receptet på, användbart i framtiden när jag har landat, skaffat familj och har 17 barn att baka födelsedagstårtor åt).
När jag burit in matkassen i farmors hall så började jag storgråta när det slog mig att vi inte kommer att ses på ett par månader...här åker jag upp och ska hitta mina rötter och sitter den största roten kvar här i stockholm (rent metaforiskt så var den riktigt dålig, men jag är säker på att ni fattar vad jag menar).
Men nu känns det i alla fall bättre. Jag är på väg, det känns jättekul och spännande. Och jag kommer ju hem igen. Och farmors hade sin sista behandling i veckan, så vi har tummat på uteservering i Maj.
Nu ska jag fixa med sista prylarna och öppna en iskall staropramen.
Idag har jag fixat en telefon som har täckning i norrland (3 verkar ju sluta funka norr om Sundsvall), handlat åt farmor och blivit bjuden på gudomlig hemmagjord rulltårta (som jag bara måste ta receptet på, användbart i framtiden när jag har landat, skaffat familj och har 17 barn att baka födelsedagstårtor åt).
När jag burit in matkassen i farmors hall så började jag storgråta när det slog mig att vi inte kommer att ses på ett par månader...här åker jag upp och ska hitta mina rötter och sitter den största roten kvar här i stockholm (rent metaforiskt så var den riktigt dålig, men jag är säker på att ni fattar vad jag menar).
Men nu känns det i alla fall bättre. Jag är på väg, det känns jättekul och spännande. Och jag kommer ju hem igen. Och farmors hade sin sista behandling i veckan, så vi har tummat på uteservering i Maj.
Nu ska jag fixa med sista prylarna och öppna en iskall staropramen.
Vilken dag!
Idag var en dag som hette duga, det kan jag lova. Om jag trodde det skulle bli action action så var det en väldigt klen beskrivelse av vad det innebär att flytta 1200 km, om än så bara för ett kort tag.
Jagat runt som en tokig sen i morse. Eller rättare sagt jag började dagen med att desperat gå till mac-butiken för att få hjälp med att installera allt som jag inte kunde själv (vilket känns lite korkat så här i efterhand eftersom jag nu fattat att allt är så pedagogiskt, läckert och enkelt att till och med jag skulle klarat av det). De var så hjälpsamma och vänliga att jag nästan började undra om de fått något uppiggande i frukostflingorna. Jag menar, jag fick nästa en omänsklig reaktion "vad kuul att se dig igen, sist ut igår och först in idag" och "inga problem, klaaart vi ska hjälpa dig omedelbums". Och det 10 minuter innan öppningsdax!! Eller kanske är det bara jag som blivit påverkad av för många år av holländsk service som är mer i stil med "ok du får handla här bara du inte frågar en endaste jävla fråga" eller "jag kan absolut inte hjälpa dig, för jag jobbar faktiskt bara här". I vilket fall, preppade frukostflingor eller ej, de var sjukt snälla och hjälpsamma vilket gjorde hela resten av dagen så mycket enklare!
Allt är nu i alla fall inhandlat, tror jag (på bekostnad av nära & kära som jag fått avboka roliga möten med,men jag lovar att det är inget roligt att umgås med en skrutt som springer omkring som en skållad råtta). Skidkläder och raggsockor, moon boots och långkalsonger. Det känns som att jag ska på världens äventyr, jag kan bara inte fatta att jag om 48 timmar sitter på ett tåg som tar mig rätt upp till tjottahejti Vad har jag givit mig in på?:-)
Jagat runt som en tokig sen i morse. Eller rättare sagt jag började dagen med att desperat gå till mac-butiken för att få hjälp med att installera allt som jag inte kunde själv (vilket känns lite korkat så här i efterhand eftersom jag nu fattat att allt är så pedagogiskt, läckert och enkelt att till och med jag skulle klarat av det). De var så hjälpsamma och vänliga att jag nästan började undra om de fått något uppiggande i frukostflingorna. Jag menar, jag fick nästa en omänsklig reaktion "vad kuul att se dig igen, sist ut igår och först in idag" och "inga problem, klaaart vi ska hjälpa dig omedelbums". Och det 10 minuter innan öppningsdax!! Eller kanske är det bara jag som blivit påverkad av för många år av holländsk service som är mer i stil med "ok du får handla här bara du inte frågar en endaste jävla fråga" eller "jag kan absolut inte hjälpa dig, för jag jobbar faktiskt bara här". I vilket fall, preppade frukostflingor eller ej, de var sjukt snälla och hjälpsamma vilket gjorde hela resten av dagen så mycket enklare!
Allt är nu i alla fall inhandlat, tror jag (på bekostnad av nära & kära som jag fått avboka roliga möten med,men jag lovar att det är inget roligt att umgås med en skrutt som springer omkring som en skållad råtta). Skidkläder och raggsockor, moon boots och långkalsonger. Det känns som att jag ska på världens äventyr, jag kan bara inte fatta att jag om 48 timmar sitter på ett tåg som tar mig rätt upp till tjottahejti Vad har jag givit mig in på?:-)
snart sova
Långt samtal med farmor. Motvilligt medger hon att det KAN vara kul att jag åker.. om jag kommer tillbaks inom vissa uppfyllda kriterier (som jag skakade hand om över telefon) nämligen att jag:
-Inte gör en långkörare, max ett par månader
- Inte kommer hem med en hel renfarm
- absolut inte flyttar permanent
- absolut hittar hem
Typ.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag att vara lika glad över att åka hem som jag är just nu över att åka, det brukar ju vara så där med kontraster och gräset på andra sidan och allt det där..
Listan över grejer som måste fixas imorgon är låång och börjar ungefär så här:
underställ
skidbyxkor+jacka
strumpor
skidglasögon
fleecetröjor
... och slutar med allt som jag redan har men som måste lyckas knökas ner i väskorna. Det blir bra (mitt nya mantra).
Tänkte skriva att det mesta kan man väl köpa där men kom på att det kan man ju inte alls det....ahhh, jag måste verkligen få till den här packningen på ett bra sätt, och på typ noll tid. Det får helt enkelt lösa sig. Om inte annat så får de en bortkommen stockholmare att garva åt som inte tänkt på att ta med sig ditten och datten (typ, "hur kunde hon glömma en renskinnspäls"), men det får jag väl helt enkelt bjuda på då:-)
-Inte gör en långkörare, max ett par månader
- Inte kommer hem med en hel renfarm
- absolut inte flyttar permanent
- absolut hittar hem
Typ.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag att vara lika glad över att åka hem som jag är just nu över att åka, det brukar ju vara så där med kontraster och gräset på andra sidan och allt det där..
Listan över grejer som måste fixas imorgon är låång och börjar ungefär så här:
underställ
skidbyxkor+jacka
strumpor
skidglasögon
fleecetröjor
... och slutar med allt som jag redan har men som måste lyckas knökas ner i väskorna. Det blir bra (mitt nya mantra).
Tänkte skriva att det mesta kan man väl köpa där men kom på att det kan man ju inte alls det....ahhh, jag måste verkligen få till den här packningen på ett bra sätt, och på typ noll tid. Det får helt enkelt lösa sig. Om inte annat så får de en bortkommen stockholmare att garva åt som inte tänkt på att ta med sig ditten och datten (typ, "hur kunde hon glömma en renskinnspäls"), men det får jag väl helt enkelt bjuda på då:-)
feb 2012 (ingen insikt denna gång)
Ibland bara vänder det. Och det var precis vad som hände idag.
Jag hade verkligen givit upp, löneförhandlingen med Jobbet Som Jag Ville Ha bara rann ut i sanden, himlen grågrå, humöret så nere att jag verkligen tycker synd om de stackars människor som råkat korsa min väg (förlåt mamma, förlåt älskade ex:et som i allra högsta grad fick en påminnelse om att jag lever, eller lever om kanske man ska säga)..
Jag låg i sängen i morse och dumstirrade på tapeten, tänkte på allt jag borde ta mig för men som jag inte orkade för att INGENTING som jag ville verkade gå vägen. Apati är bara förnamnet (man orkar bara kämpa så mycket, sen så blir i alla fall jag helt lamslagen, paralyserad). Men. Så rinde telefonen. Och helt plötsligt är jag på väg till Jukkasjärvi!!! Vilket känns heeelt fantastiskt jätteroligt!
Så nu är det action action och fixa fixa. Nya Fina Mac book air inköp, tågbiljett och sovvagn bokad. I morgon blir det fixelitrix med varma kläder och allt sånt, spännande!
Blir dock lite rädd inför mitt snabba humörsskifte, herregud vilket brett spann av känslor på osunt kort tid...men det kanske är så det är att vara människa? Eller så är det helt enkelt så att vara Sofia..
Pappa är i vilket fall som helst övertygad om att jag kommer att träffa en misshandlande norrlänning (Jägarna-stuket med snus och tovigt hår o allt) som spärrar in mig i ett isolerat hus på vischan och har ihjäl mig och mina stackars köldskadade fötter som jag inte har fått lov att packa in i raggsockor. Pappa... och han kallar mig dramatisk.
Jag hade verkligen givit upp, löneförhandlingen med Jobbet Som Jag Ville Ha bara rann ut i sanden, himlen grågrå, humöret så nere att jag verkligen tycker synd om de stackars människor som råkat korsa min väg (förlåt mamma, förlåt älskade ex:et som i allra högsta grad fick en påminnelse om att jag lever, eller lever om kanske man ska säga)..
Jag låg i sängen i morse och dumstirrade på tapeten, tänkte på allt jag borde ta mig för men som jag inte orkade för att INGENTING som jag ville verkade gå vägen. Apati är bara förnamnet (man orkar bara kämpa så mycket, sen så blir i alla fall jag helt lamslagen, paralyserad). Men. Så rinde telefonen. Och helt plötsligt är jag på väg till Jukkasjärvi!!! Vilket känns heeelt fantastiskt jätteroligt!
Så nu är det action action och fixa fixa. Nya Fina Mac book air inköp, tågbiljett och sovvagn bokad. I morgon blir det fixelitrix med varma kläder och allt sånt, spännande!
Blir dock lite rädd inför mitt snabba humörsskifte, herregud vilket brett spann av känslor på osunt kort tid...men det kanske är så det är att vara människa? Eller så är det helt enkelt så att vara Sofia..
Pappa är i vilket fall som helst övertygad om att jag kommer att träffa en misshandlande norrlänning (Jägarna-stuket med snus och tovigt hår o allt) som spärrar in mig i ett isolerat hus på vischan och har ihjäl mig och mina stackars köldskadade fötter som jag inte har fått lov att packa in i raggsockor. Pappa... och han kallar mig dramatisk.
Lärdom 1.0
Jaha. Så var det 2 månader sen sista raden här.. jag har kommit in i en skrivblocksperiod, dvs måste skriva ner saker för hand, kanske fått tangentbordsfobi:-) Så nu har jag i vilket fall som helst anteckningsblock strödda huller om buller fulla med ostrukturerade tankar, som en galen professor typ. En galen professor som fortfarande inte blivit upptäckt kan väl vara värt att nämnas. Deras storhet brukar ju komma fram några generationer efter att de dansat iväg till himlen eller helvetet eller vad det nu är som väntar när dagarna på lilla jorden är räknade. Om man ens hamnar någonstans (jag vill ju tro det, annars är det ännu mer panik över allt som måste upplevas innan man blir en liten jordhög)? Herregud nu är jag ute och far i andra tankar än vad som var menat. Igen.
Vi börjar om.
Jag har inte skrivit på ett par månader. Nu skriver jag. Bra sak.
Sen sist.. har massa saker hänt, och det är som vanligt kaos i huvudet. Men på ett bra sätt (ordet "kaos" klingar negativt på något sätt.. men kan inte hitta ngt annat ord som beskriver det virrvarr av tankar som strömmar igenom det här lilla hjärnkontoret).
Kaos och förändring är bra. Framförallt är det ett bevis på att man är Levande. Vilket väl är hela poängen. Eller?
De känns som om de senaste 10 åren varit någon sorts existentiell kris som i huvudsak bottnar i 2 frågeställningar:
1. Vad vill jag göra (från hjärtat, i mig själv, utan att väga in andras värderingar)
2. Vad borde jag göra (vad räknar familjen, samhället, vännerna, kollegorna, grannarna och allas mostrar o fastrar som "rätt" värderingar/livsmål)
Svaren går inte ihop. Jag balanserar i gränslandet mellan andras förväntningar och mina egna drömmar. Från och med Just Nu tänker jag skita i det. Om jag ALLTID, konsekvent, och helhjärtat lyssnar på min inre röst så har jag åtminstone gjort mig själv glad. Och det är bra nog. Amen.
Vi börjar om.
Jag har inte skrivit på ett par månader. Nu skriver jag. Bra sak.
Sen sist.. har massa saker hänt, och det är som vanligt kaos i huvudet. Men på ett bra sätt (ordet "kaos" klingar negativt på något sätt.. men kan inte hitta ngt annat ord som beskriver det virrvarr av tankar som strömmar igenom det här lilla hjärnkontoret).
Kaos och förändring är bra. Framförallt är det ett bevis på att man är Levande. Vilket väl är hela poängen. Eller?
De känns som om de senaste 10 åren varit någon sorts existentiell kris som i huvudsak bottnar i 2 frågeställningar:
1. Vad vill jag göra (från hjärtat, i mig själv, utan att väga in andras värderingar)
2. Vad borde jag göra (vad räknar familjen, samhället, vännerna, kollegorna, grannarna och allas mostrar o fastrar som "rätt" värderingar/livsmål)
Svaren går inte ihop. Jag balanserar i gränslandet mellan andras förväntningar och mina egna drömmar. Från och med Just Nu tänker jag skita i det. Om jag ALLTID, konsekvent, och helhjärtat lyssnar på min inre röst så har jag åtminstone gjort mig själv glad. Och det är bra nog. Amen.
