Sofia´s

Vilken härlig dag! Långpromenad till mamma, överraskade henne med födeledagsmiddag och vin. Jag har haft en så harmonisk dag, kan inte minnas att jag känt mig så lugn och harmonisk på länge. Och ändå började dagen med en lite lätt bakfylla. Igår träffade jag en vän som jag inte sett på länge och det blev både en och två öl, med efterföljande babbel i köket med grannarna. Kom inte isäng förrän vid 03.00 och flera glas senare. Men som sagt, idag var en sån där snäll dag som liksom inte brydde sig om ruffa bakfyllor och annat ludd som lätt distraherar bort en från allt det trevliga.

I dag var den precis ett år sedan min vän gick bort. Bokstavligt talat så tror jag inte att han dog, utan att han just precis vandrade vidare. Till nya äventyr och dimensioner. För sådan var han, älskade, älskade Kevin. Det har nog inte gått en dag som jag inte tänkt på honom. Inte på att han inte finns, nej, på alla de där små sakerna ha sa och gjorde. De där små inspirationstomteblossen som sprakar till i huvudet ibland och nästan ger en aha-upplevelse.

Kevin var så mycket Kevin. Och fortfarande dansar han runt i mitt lilla huvud och jag vågar påstå att han har hjälpt mig till att bli en bättre människa. Eller bättre, jag menar alla är bra, men en snällare människa. Främst mot mig själv, men med den positiva konsekvensen att det drabbar andra på ett bra sätt. Inte för att han sitter som ett litet spöke i mitt huvuud och talar om vad jag ska göra, nej, för att han sa så mycket när han fanns här. Som verkligen made sense. Men som jag totalt sket i just då.

Som det här med mina skulder. Det har blivit viktigt att göra rätt för sig, att inte drabba någon annan, att helt enkelt vara shysst. Inte så att lilla Kevski skötte sina finanser. För det första så hade han just inga finanser att ta hand om, och kom det ett tillskott i kassan så gick det omedelbart till glada frukter, potatisbjörnar (enligt honom enda snackset utan glutamat) och roliga svampar, typ. Men Kevin var alltid snäll och trodde på kharma och är en av de mest icke-dömande, nyfikna, positiva människa jag stött på. Och vad han fick uppleva mycket saker, träffa spännande och inspirerande människor. Bara för att han var så öppen för det. Varje dag I Kevins liv kunde verkligen sluta som det mest hisnande äventyr...

I vilket fall som helst, jag har börjat beta av skulderna, och idag hos mamma så tar hon fram svindyra märkesjackor och ett par skor som hon fått av en tät vän som inte vill slänga. Och här står jag nu med en ny garderob; skitsnygg oljerock och DKNY-skor, perfekta till våren. Jag blev så himla glad, överlycklig tårögt glad faktiskt. Nästan som om Kevin eller nån visade att "titta, du gör rätt för dig och bra saker kommer till dig".

Nu ska jag tända några ljus och dricka ett glas rött vin och bara njuta över att finnas till!