Sofia´s

Kattvakt hos mamma. Men känns mer som att katten vakter mig än tvärtom. Men det är skönt. Lite space. Man behöver det ibland, speciellt när man delar typ allt och lite till med 10 andra personer. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt kära hus och mina älskade grannar. Bara det att jag ibland måste jag få vara eremit, dra mig undan lite. Dessutom har jag en storstädning att ta tag i, men det får bli till veckan, kan skjuta på den ett par dar till.

Jag skräms av tanken att jag trivs så bra ensam, för jag vill verkligen inte sitta med 200 katter när jag är pensionär, men ser helt klart en potiential, då jag älskar mitt egna sällskap mer än något annat. Socialt.

Sen jag skrev sist har jag hunnit avverka ett antal dejter. En utgav sig för att vara 1.85 lång men visade sig vara 1.65, vilket gav mig kalla fötter. Jag frågade honom till och med "hur hade du tänkt komma undan med det där?" Men hans ego var lika stort som han var kort, så han trodde att damerna skulle bortse från det och förblindas av hans charm. Most likely not.

Igår var jag på en annan dejt. Det var trevligt, ett par glas vin och lite småprat. Sen visade det sig att killen jobbade som IT-snubbe på Kronofogden och då kändes det som att jag drack vin med fienden helt plötsligt. Inte för att jag har något otalt med kronofogden (längre), men jag tycker inte om dem (vem gör det?).

I vilket fall som helst, intressant att träffa så många nya människor. Det här med hela nätdejtandet är helt nytt för mig. I Holland gör man på det gamla hederliga sättet och går till barer för att hooka upp med folk. Dejtingsajter är för folk med avvikande intressen eller passioner, typ om man skulle råka känna för gruppsex eller något liknande. I Sverige verkar ALLA signa upp sig på diverse sajter i hopp om att hitta den rätte.

Jag vet inte.. folk verkar ju hitta varandra, men känns det inte lite desperat? På något sätt. Och varför kan inte svensken bara gå ut och pratat med främlingar en fredagkväll?

Satt på tunnelbanan häromveckan och kommenterade en dams supersnygga handskar (svart skinn, men färgglada mellan fingrarna). -"Åhhh vad fina handskar du har, var har du köpt dem" frågade jag. Hon granskade mig uppirfån och ner och snörpte på munnen innan hon svarade "I New York" för att sedan ta ett lite stadigare grepp om handväskan och vända bort blicken. My God!! Jag ger henne en komplimang och hon tror att jag är en tjuv.
Lite samma sak med att gå ut i Stockholm. Att som ensam tjej stå och hänga i en bar är liksom inte ett alternativ om man inte vill bli tagen som den där desperata som inte har några vänner. Tråkigt, och antagligen därför nätdejtandet fått sånt fäste här.

Skrev förresten på min f-book häromdagen; "First I was thinking Beach 2011, but Bitch 2011 will do it as well "
Bästat citatet i år. Helt klart. Även om jag faktiskt inte har så höga bitchpoäng. Är nog ganska mesigt snäll när det kommer til kritan. Å andra sidan en kombi beach-bitch wil do it. Vet inte riktigt vad målet är, men antagligen locka hanne att leka med mig. Well, vi får se :-)