Sista juli
Tungsint. Semestern över för den här gången om några timmar. Det ska bli kul att komma tillbaka till jobbet, men det är ändå en så stor omställning.. gå upp på morgnarna och allt det där. Hösten kommer att bli full av resor vilket känns som precis vad jag behöver. Men Tid, alltid bristvara när man har 100 bollar i luften samtidigt. Vill inte än.
Att 3 veckor kan gå så fort ändå..alldeles för fort. Försöker summera ihop vad jag har gjort. Badat, solat, cyklat, promenerat i skogen, suttit på uteserveringar och sippat rosé,tänkt tänkt och tänkt, typ. Skulle inte ha något emot 3 veckor till av detta.
Idag är bara en sån där dag då jag är less. Less på att vara singel, trött på att sitta på avbetalningar, panikslagen över att sommaren snart är slut. Den här vintern ska jag bunkra med vitaminer och bra böcker.
I morgon drar pride igång, med tema öppenhet. Bra, men jag kan inte låta bli att tänka på det hemska som hände i Norge.. och hoppas att kungsan kommer att få vara i fred för galningar. Häromnatten hade jag en så stark dröm; att jag befann mig på ön och höll på att bli skjuten. Jag vaknade och kräktes ut genom mitt fönster. Saker kan påverka en så stark utan att man förstår det i vaket tillstånd.
Huset jag bor i består av 11 väldigt olika själar. L, en av dem, har blivit ombedd att flytta ut. Utslängd om man ska vara rakt på sak. Känns helt förjävligt och inte demokratiskt alls. Besviken över människors bristande kommunikationsförmåga. Det hus som kändes som "hemma", känns som en krigszon där alla går och pissar revir och vaktar på varandra. Kanske jag subjektivt överdriver men jag är ledsen. Ledsen över att det inte gick att prata sig till en lösning och ledsen för att en person jag tycker om sitter i skiten.
Om inte de här känslorna ger med sig måste jag tänka över läget ordentligt. Det är inte värt bo på ett ställe där man inte känner sig hemma...
På röda korsets sida söker de så många frivilligarbetare. Jag skulle vilja pyssla med något sådant för en tid. Finnas för medmänniskor och inte jaga runt i det här ekorrhjulet som kallas karriär.
..funderar på ett varv runt Brunnsviken, snabba steg brukar hjälpa tankarna styra åt det positivare hållet..
Att 3 veckor kan gå så fort ändå..alldeles för fort. Försöker summera ihop vad jag har gjort. Badat, solat, cyklat, promenerat i skogen, suttit på uteserveringar och sippat rosé,tänkt tänkt och tänkt, typ. Skulle inte ha något emot 3 veckor till av detta.
Idag är bara en sån där dag då jag är less. Less på att vara singel, trött på att sitta på avbetalningar, panikslagen över att sommaren snart är slut. Den här vintern ska jag bunkra med vitaminer och bra böcker.
I morgon drar pride igång, med tema öppenhet. Bra, men jag kan inte låta bli att tänka på det hemska som hände i Norge.. och hoppas att kungsan kommer att få vara i fred för galningar. Häromnatten hade jag en så stark dröm; att jag befann mig på ön och höll på att bli skjuten. Jag vaknade och kräktes ut genom mitt fönster. Saker kan påverka en så stark utan att man förstår det i vaket tillstånd.
Huset jag bor i består av 11 väldigt olika själar. L, en av dem, har blivit ombedd att flytta ut. Utslängd om man ska vara rakt på sak. Känns helt förjävligt och inte demokratiskt alls. Besviken över människors bristande kommunikationsförmåga. Det hus som kändes som "hemma", känns som en krigszon där alla går och pissar revir och vaktar på varandra. Kanske jag subjektivt överdriver men jag är ledsen. Ledsen över att det inte gick att prata sig till en lösning och ledsen för att en person jag tycker om sitter i skiten.
Om inte de här känslorna ger med sig måste jag tänka över läget ordentligt. Det är inte värt bo på ett ställe där man inte känner sig hemma...
På röda korsets sida söker de så många frivilligarbetare. Jag skulle vilja pyssla med något sådant för en tid. Finnas för medmänniskor och inte jaga runt i det här ekorrhjulet som kallas karriär.
..funderar på ett varv runt Brunnsviken, snabba steg brukar hjälpa tankarna styra åt det positivare hållet..
Kommentarer
Trackback
