Sofia´s

..och i en mörk, vinterblek morgonstund ser jag min egen spegelbild och kan trots det skonigslösa skenet inte låta bli att känna stolthet och glädje. Över att finnas till. Över att klara mig. Över att tänka stora och små tankar. Trots hittegodsavdelningen och trampolinhoppen och alla de där utmaningarna som ibland känns som oöverstigliga hinder. Och trots håret som står åt alla håll och finnen som har letat sig fram på högra kinden. För att inte tala om alla ovalda val och obesvarade funderingar som väcker mig med nya frågetecken.

Ja, trots allt det där joxet som har en fenomenal förmåga att lägga en kletig hinna över en krispig morgon. Så vet jag att jag är okej, och där någonstans måste ju resan börja, eller hur? Det Stora äventyret med lilla mig. Nytt fräscht kapitel i Boken Om Mitt Liv som för övrigt består av alldeles för många sidor av upprepningar. 
Vissa andra nöjer sig med att mumla något om att "byta blad" men jag skrålar med min fantastiska stämma så det ekar över alla skogar och berg och hav att jag byter ut hela bokhelvetet. Så det så.