kvällen
Nya layouten på bloggen blev toppen, men fattar inte varför jag fick en svart rektangel högst upp i högra hörnet..detaljer. Måste kolla de där attans kodmallarna igen men bara orkar inte nu.
Denna onsdag var bara helt skit. Dålig, dålig dag, men antar att man behöver de där skitdagarna för att uppskatta de bra. Så, vad var det som knasade idag då? Huvudet känns manglat, jag tror helt klart att den där magneröntgen är skadlig på något sätt. Jag hade hemskt gärna velat höra Kevins teorier just nu, men istället har jag suttit och frossat i andras biverkningar (vilket inte precis gör en gladare) på:
http://trusted.md/blog/anji/2008/02/06/mri_side_effects#axzz17YvSFbZZ
Jag antar att det även är den sedvanliga julångesten som gör sig påmind. Rotar lite i bloggen för att få perspektiv.. förra året vid den här tiden var det dessutom 30-årskris ovanpå julkrisen. Då skrev jag:
"Hoppas att den här skitdagen går till historien glömd och begraven, för det här var en mardrömsdag. Jag var ju såklart tvngen att ta mig till IKEA för att få tillbaka pengarna för soffhelvetet som inte gick in i dörren. I över 2 timmar spenderade jag på reklamationavdelningen, i megalång kö (hur många soffor är det som inte kommer in genom dörren varje dag egentligen). När det väl var min tur så vägrade tanten i kassat att betala tillbaka transportkostnaden. "Men den var ju aldrig fucking levererad" säger jag på min bästa holländska. Tanten förklarar att det är ju inte IKEAS fel att jag köpt en för stor soffa. Förvisso. Men just då kändes det som en omöjlighet att det skulle vara MITT fel att den inte passade. Hade jag haft en man så hade han mätt, beräknat, mätt igen och konstaterat att vi ska nog köpa en mindre soffa ändå. Men nu har jag varken man eller soffa. Och just nu känns det som om ALLT är IKEAs fel.
Efter att jag äntligen fått min pengar tillbaka så blev det en vända till soffavdelningen. Men de andra sofforna var lika fula som igår, och jag var trött. Trött på IKEA, trött på soffor och trött på mig själv. Så jag åkte hem och grät. Vet inte varifrån alla tårar kom, men det fanns ett helt lager av ogråtna stora, blöta tårar som bara var tvungna att komma ut. Katten strök sig nervöst mot mig, matte konstig. Nej, matte inte konstig, matte har bara en helt vanlig 30-årskris, julkris och livskris samtidigt. Ingenting att oroa sig för. Förhoppningsvis är det övergående och kommer att lägga sig när det finns både soffor och män i närheten."
Herregud ska aldrig mer köpa soffa kan jag lova. Och om jag vetat då att varken soffor eller män botar några livskriser så hade jag antagligen fått totalt psykbryt. Em, bästa vännen och grannen som höggravid fick bevittna utbrottet, refererar fortfarande till "soffa-arg" när någon är jäkligt förbannad. Kul att man till och med får begrepp uppkallade efter sig:-)
2007, ett par dagar efter julen och ångesten skrev jag:
"Fokus börjar återigen ligga på sex och pengar, det måste vara ett sundhetstecken!
Inser att inte så mycket har förändrats, prioriteringar och livsåskådning ungefär på samma plan. Lite coolare och klokare sen dess såklart. Kan inte specifiera på vilket sätt, men så är det!
Så, jag antar att det bara är att försöka ta det lugnt och inte hetsa upp sig så mycket. Som farmor säger "Julafton har inte fler timmar än de andra dagarna". Det kan jag ju hålla med om, men de där 24 timmarna är ändå fyllda med så många "hur det borde vara"... för att inte tala om de där typ 1000 tmmarna INNAN jaulafton (ja, ångesten börjar redan i November), My God varför blir det en så stor grej i mitt lilla huvud?
Men om jag nu lite vuxet skulle ta och titta på mönster och beteenden baserade på tidigare år.. nej vad fan, jag orkar inte, jag behöver helt enkelt tycka lite synd om mig själv. För att allt bara är orättvist ibland.
Mantrat för natten är "imorgon kommer att bli en bra dag. En jättebra dag"
Denna onsdag var bara helt skit. Dålig, dålig dag, men antar att man behöver de där skitdagarna för att uppskatta de bra. Så, vad var det som knasade idag då? Huvudet känns manglat, jag tror helt klart att den där magneröntgen är skadlig på något sätt. Jag hade hemskt gärna velat höra Kevins teorier just nu, men istället har jag suttit och frossat i andras biverkningar (vilket inte precis gör en gladare) på:
http://trusted.md/blog/anji/2008/02/06/mri_side_effects#axzz17YvSFbZZ
Jag antar att det även är den sedvanliga julångesten som gör sig påmind. Rotar lite i bloggen för att få perspektiv.. förra året vid den här tiden var det dessutom 30-årskris ovanpå julkrisen. Då skrev jag:
"Hoppas att den här skitdagen går till historien glömd och begraven, för det här var en mardrömsdag. Jag var ju såklart tvngen att ta mig till IKEA för att få tillbaka pengarna för soffhelvetet som inte gick in i dörren. I över 2 timmar spenderade jag på reklamationavdelningen, i megalång kö (hur många soffor är det som inte kommer in genom dörren varje dag egentligen). När det väl var min tur så vägrade tanten i kassat att betala tillbaka transportkostnaden. "Men den var ju aldrig fucking levererad" säger jag på min bästa holländska. Tanten förklarar att det är ju inte IKEAS fel att jag köpt en för stor soffa. Förvisso. Men just då kändes det som en omöjlighet att det skulle vara MITT fel att den inte passade. Hade jag haft en man så hade han mätt, beräknat, mätt igen och konstaterat att vi ska nog köpa en mindre soffa ändå. Men nu har jag varken man eller soffa. Och just nu känns det som om ALLT är IKEAs fel.
Efter att jag äntligen fått min pengar tillbaka så blev det en vända till soffavdelningen. Men de andra sofforna var lika fula som igår, och jag var trött. Trött på IKEA, trött på soffor och trött på mig själv. Så jag åkte hem och grät. Vet inte varifrån alla tårar kom, men det fanns ett helt lager av ogråtna stora, blöta tårar som bara var tvungna att komma ut. Katten strök sig nervöst mot mig, matte konstig. Nej, matte inte konstig, matte har bara en helt vanlig 30-årskris, julkris och livskris samtidigt. Ingenting att oroa sig för. Förhoppningsvis är det övergående och kommer att lägga sig när det finns både soffor och män i närheten."
Herregud ska aldrig mer köpa soffa kan jag lova. Och om jag vetat då att varken soffor eller män botar några livskriser så hade jag antagligen fått totalt psykbryt. Em, bästa vännen och grannen som höggravid fick bevittna utbrottet, refererar fortfarande till "soffa-arg" när någon är jäkligt förbannad. Kul att man till och med får begrepp uppkallade efter sig:-)
2007, ett par dagar efter julen och ångesten skrev jag:
"Fokus börjar återigen ligga på sex och pengar, det måste vara ett sundhetstecken!
Pengar: vill ha mer
Sex: vill ha mer"Inser att inte så mycket har förändrats, prioriteringar och livsåskådning ungefär på samma plan. Lite coolare och klokare sen dess såklart. Kan inte specifiera på vilket sätt, men så är det!
Så, jag antar att det bara är att försöka ta det lugnt och inte hetsa upp sig så mycket. Som farmor säger "Julafton har inte fler timmar än de andra dagarna". Det kan jag ju hålla med om, men de där 24 timmarna är ändå fyllda med så många "hur det borde vara"... för att inte tala om de där typ 1000 tmmarna INNAN jaulafton (ja, ångesten börjar redan i November), My God varför blir det en så stor grej i mitt lilla huvud?
Men om jag nu lite vuxet skulle ta och titta på mönster och beteenden baserade på tidigare år.. nej vad fan, jag orkar inte, jag behöver helt enkelt tycka lite synd om mig själv. För att allt bara är orättvist ibland.
Mantrat för natten är "imorgon kommer att bli en bra dag. En jättebra dag"
Kommentarer
Trackback
