Sofia´s

Hoppas att den här skitdagen går till historien glömd och begraven, för det här var en mardrömsdag. Jag var ju såklart tvngen att ta mig till IKEA för att få tillbaka pengarna för soffhelvetet som inte gick in i dörren. I över 2 timmar spenderade jag på reklamationavdelningen, i megalång kö (hur många soffor är det som inte kommer in genom dörren varje dag egentligen). När det väl var min tur så vägrade tanten i kassat att betala tillbaka transportkostnaden. "Men den var ju aldrig fucking levererad" säger jag på min bästa holländska. Tanten förklarar att det är ju inte IKEAS fel att jag köpt en för stor soffa. Förvisso. Men just då kändes det som en omöjlighet att det skulle vara MITT fel att den inte passade. Hade jag haft en man så hade han mätt, beräknat, mätt igen och konstaterat att vi ska nog köpa en mindre soffa ändå. Men nu har jag varken man eller soffa. Och just nu känns det som om ALLT är IKEAs fel.

Efter att jag äntligen fått min pengar tillbaka så blev det en vända till soffavdelningen. Men de andra sofforna var lika fula som igår, och jag var trött. Trött på IKEA, trött på soffor och trött på mig själv. Så jag åkte hem och grät. Vet inte varifrån alla tårar kom, men det fanns ett helt lager av ogråtna stora, blöta tårar som bara var tvungna att komma ut. Katten strök sig nervöst mot mig, matte konstig. Nej, matte inte konstig, matte har bara en helt vanlig 30-årskris, julkris och livskris samtidigt. Ingenting att oroa sig för. Förhoppningsvis är det övergående och kommer att lägga sig när det finns både soffor och män i närheten.