Sofia´s

På allmän begäran (en kommentar som matade mitt Ego; Hur hamnade du i Amsterdam?) så ska jag berätta den nakna sanningen om hur och varför jag hamnade i Amsedamse.

Så här var det:

Som inte så smart 18-åring och nyhemkommen från Japan (ska du strippa så ska du göra det så långt från föräldrahemmet som möjligt) så fick jag ett ryck och ville bli polis (män och uniformer, ni vet). Jag gjorde lumpen i tron om att det skulle ge mig förtur i polisskolekön. På vägen råkade jag träffa (ha regelbundet sex med) en snubbe som jobbade på Aktuell Rapport och han tyckte att jag skulle bli en alldeles ypperlig skribent och bad mig skriva till Redaktören. Smickrad som jag blev så högg jag direkt, och ljög ihop en historia om att jag under en lång tid skrivit för Lokaltidningen, att jag var skriftligt bildad och mer än gärna skulle vilja komponera texter för deras blaska (1. Jag hade ingen utbildning.  2. Hade jag haft någon bildning över huvudtaget så hade jag inte tiggt om att få skriva för dem).

Jag fick i alla fall på nåder börja skriva för dem. från alltom min Japan-tillvaro (oändlig källa av snusk), till dildo-test vilket resulterade i att en stor låda med sexleksaker levererades hem till stackars mamsen (vinnar-dildon lottades ut använd!). Stort spann av ämnen, eller hur! Är jag en egotripp nu så var mitt synas-behov 1000 ggr större, jag var en riktig wanna be media-hora som verkligen började i Bottenskrapet (vet inte om jag kommit upp än, men men).

I vilket fall som helst, Familjen fick nys om min nya karriär och det var inte precis läge att vara med på släktmiddagarna längre. Ja, man skulle nog kunna säga att jag var Familjens Svarta Får.

Pappa (som på egen hand uppfostrat mig) hade ett mantra som han upprepade flitigt; Varför kan du inte vara normal, vad har jag gjort för fel? Pappa hatar porr (säger han). Pappa hatar militärer (för att han inte gjort lumpen själv). Ser ni ettt mönster i mitt agerande, revolt är bara förnamnet.  Jag la polisplanerna på hyllan och flyttade (tog tillflykt) till några vänner och 1 kärlek som bodde i liberala Amsterdam. De hade hyrt ett stort hus, en f.d frisörsalong. Vi var väl som mest en 13-14 personer som bodde under samma tak. Ett badrum, grow room i källaren, inga dörrar. Eller vi hade dörrar, typ saronger som hängde lite varstans. Vi hade alla en sak gemensamt: Vii HATADE Sverige och det var nog det som linkade oss samman. Alla hade på något sätt blivit ?förskjutna? i den svenska samvaron. Vi skapade oss vårt egna Villa Villerkulla. En regel hette ?Vi skapar inga regler? men det fanns vissa guidelines som man snabbt blev insatt i när man steg in i huset.

Spela musik med Hög Bas. Dygnet runt.

Bjud in så många vänner som möjligt och låt dem stanna så länge de vill

Roffa åt dig allt du kan; toapapper, mat, cigg, gräs, Tvål. Mottot Först till kvarn..

Gillar du inte läget- flytta

Har du inga pengar- låna

Mår du dåligt- det beror på Sverige

Livet rullade på, jag sökte lite jobb. Den första intervjun slutade med katastrof eftersom jag av misstag satt i mig en halv space cake (?vad trevligt att någon har bakat?), jag var tyngdlös I flera dagar. Jag lyckades ändå få ett jobb som teknisk support, vet inte hur det gick till, antagligen var mitt Kharma med mig den dagen.

Efter ett par år i Amsterdam så flyttade jag därifrån, bodde runt i Berlin, Thailand, Stockholm...

Tills sommaren för 1 ½ år sedan då jag åkte till Portugal på psykedelisk festival och i sista minuten bestämde mig för att det fick vara nog med Srockholm för ett tag. Tom, en vän, skjutsade mig mig till Amsterdam (bless him). Han körde även Kevins pass och plånbok till Amsterdam medan Kevin befann sig  glada Efterfesten i Portugal. Kevin försviner alltid när det är dags att åka, men lite snopet var det när vi upptäckte fadäsen i Amsterdam.

5 veckor senare kom Kevin hem (han bor I Amsedamse), utmärglad men lycklig, han hade hittat några snälla portugiser I Lisabon som han lekt runt med i väntan på att passet skulle anlända. Det finns ingen som är så bra på att överleva som Kevin. Ta till exempel när han åkte på någon festival i Sahara och blev dumpand i öknen av ADHD-tanten och metadon-galningen. Han klarade sig galant även om det förstås hade varit lite tufft. Kan tänka mig att det inte är så enkelt att vara gaykille med rosa tuppkam i araböknen. Men som den överlevare han är så kom han hem den gången med. 

När jag kom hit, ned-dimpen från festivalen så hade jag ingenstans att bo utan sov hos vänner här och där i väntan på jobb. En tuff höst som ändå slutade med att jag hittade både jobb och bostad (hyrde rum hos fransman som utgav sig för att var bög men inte var det). Jobbigt).

Men nu sitter jag alltså här i Kontorsträsket och känner att mitt liv har blivit väldigt? normalt.  Att jag skulle ha ett  bra jobb och bostad var det nog ingen som trodde. Släkten var säkert övertygad om att jag skulle hamna i något skyltfönster någonstans, drogad och förtappad. Är väl iofs lite drogad ibland, och förtappad också, men jag har i alla fallett funktionellt liv som lever upp till Förväntningarna. En röst i mig skriker: ?Fuck förväntingarna? Vi får väl se?