Sofia´s

Jag får panikångest av att åka med Tunnelbanan. Alla sitter och stirrar tomt framför sig och koncentrerar sig stenhårt på att inte möta någons blick, det ju vore livsfarligt eftersom det skulle kunna signalera om att man lever. Och det värsta som skulle kunna hända är att bli tvungen att växla några ord med en vilt främmande människa! Då skulle man ju kunna skriva in sig på Beckomberga med en gång! Känns som om alla sitter i samma mentala tankebubbla: se normal ut, se normal ut, se normal ut...
Vissa sitter och liksom och granskar sina medresenärer i smyg, slänger förstulna blickar åt höger och vänster, men bara när ingen ser. Med de dyra SL-biljetterna så borde det delas ut en gratis syra till alla, då skule stockholmarna få sig en resa som heter duga. Kom igen, lever ni? Andas Ni? Knullar ni? Utan Att Se Skitnödia Ut?
Förlåt min verbala mundiarré men jag är inte riktigt van med det här. I Amsedamse så pratar alla med med allt och alla som kommer i ens väg. En fredagskväll på coffe shopen är en blanding av allt; turister, kostymnissar, fluffisar, ja till och med poliser som vill påbörja helgen med att Röka En Fet. Jag säger inte att receptet är att alla ska börja jointa, men Sverige är verkligen socialt hämmat och någon form av terapi behöver sättas in omgående. Kom igen nu, jag vet att ni inte är skitnödiga egentligen, ni bara tror att det fröväntas att ni ska se så ut.
.