Nödbroms någon?
Jag borde känna mig glad, med nya jobbet och allt, men jag grät hela kvällen igår, och fortsatte på morgonen. Har en sådan där julaftonskänsla ni vet, man "borde" vara glad för att det förväntas av en och istället så får man bara totalångesten och gör tvärtom. När jag kom in på kontoret så fortsatte tårarna att rinna, kunde inte hejda mig själv. Varför? För att jag är skitskraj och inte vill bli vuxen. Det känns nästan pinsamt att skriva det eftersom jag borde vara jäkligt tacksam. Och Han är här och förstår inte varför jag bara gråter och och gråter och jag vet inte vad jag ska svara för jag har ingen aning om varför jag grinar som ett barn.
Stora Chefen från Englad vill ha möte med mig i nästa vecka. Jag antar att han vill köra övertalnings-racet för att få mig att stanna, men nu finns det ingen återvändo. Kanske är det just det, att allt känns så definitivt i kombination med att pappa som skulle komma till våren inte kan eftersom han har köpt ett jävla radhus som är så mycket viktigare. Jag vill bara skrika på honom "ett hus är bara jävla materia, men jag är jag och jag behöver dig här NU. Men jag skriker inte. Jag säger bara ok och det gör inget, för jag är så jävla jag. Och just nu vill jag bara bli behandlad som om jag vore så liten som jag känner mig. Stora Silkesvantar och Duddelidudd. Men det lyckas jag ju för egen maskin sätta krokben för eftersom jag alltid Kan Själv och Inte Behöver Nån. Och nu ska jag chefa över 15 personer och jag vet inte hur man gör. Hjälp någon, var är nödbromsen?
Kommentarer
Trackback
