< Till bloggens startsida

kvällsfluff

Mammas lägenhet känns så stor. Iofs så känns allt stort om man jämför med mina 17 kvadrat. Men här tappar man nästan bort sig i alla 3 rum.

Det är med blandade känslor som jag sitter här. Varje gång jag kommer hit så slås jag av hur olika det ändå kan vara. Som bara när man är ute och går. Hemma i Amsterdam så säger man hej till höger och vänster och det finns inte att man inte pratar med folk på spårvagnen eller bussen. Jag var ute och gick i skogen och mötte en tant som jag sa hej till. Hon såg skrämd ut och pinnade iväg som bara sjutton. Hon trodde säkert att jag skulle koka soppa på henne. Sverige har bra saker, som lösgodis, renskav och skogar, men varför känns det så fruktansvärt skitnödigt?
Jag borde gå ut och festa men sitter uppkrupen i fåtöljen och tycker utan att jag vet varför riktigt synd om mig själv, trots fin i håret och allt. Att Inte Höra Till är en känsla som far genom mig.
Antar att det beror på var man bor men eftersom jag befinner mig på Liiidingö så har jag väl antagligen hamnat i prepp-prepparnas högborg. ALLA har likadana jackor, tanterna bär päls och mammorna kör märkes-barnvagnar... Mina föräldrar hamnade här av en slump, pappa blev ensamstående och ville antagligen att jag skulle växa upp på ett "bra" ställe. Mamma hakade på efter några år när en Lidingötant inte ville bo nära sina barn i Liljeholmen. De swappade lägenhet och det var så mamma blev det färg-grannaste inslaget på den här ön. Går inte att missa, kan vara värt ett besök hit bara för att få se Rödhårig Rosa Fuffboll i Högklackat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0