Sofia´s

Jag känner mig som ett barn på julafton, i morgon sätter jag mig på planet som tar mig hem till Amsedamse! Jag är överlycklig, och det är nog Sverige också. Det har aldrig legat för mig att inte trivas och nu har jag en gång för alla fått klart för mig att trivselfaktorn i Stockholm inte inte riktigt är på samma frekvens som den jag är van vid. Om "trevligt" är att dricka vin för 80 spänn glaset och dessutom köa i en timme för att få komma in och handla det så står jag över....

Nej, jag trivs som bäst när jag har mitt hemland på avstånd, då kan jag till och med bli lite nostalgisk mellan varven. Men nu saknar jag de högljudda grannarna, intrigerna på jobbet, och skräpet på gatorna. Jag längtar efter att kunna gå till affären i tofflor utan att någon bryr sig, och bara det att folk tittar varandra i ögonen eftersom vi alla är människor. Och jag saknar Honom, som dessvärre fortfarande befinner sig i Uppsala, men som snart, snart också kommer till Amsterdam och delar sidenlakan med mig (present från mamma som tycker att min lilla koja behöver ett stänk av glamour). Så min plan är att bli hög som ett hus och halka runt i silkiga lakan och bara vara Lycklig! Jag kan bokstavligen slå klackarna i mitt låga tak och det tänker jag göra också!